hvilken hela muskelsystemet så harmoniskt agerar
som i simning, och häruti ligger, medelst kallbadets
samverkan, dennas öfvervägande förträffiighet. Der-
före äro kroppskrafterna efter simbadets rationella
bruk så stärkte, att man då känner nära nog en
flägt af den anda, som på Archimedis tunga lade de
orden: Da mihi punctum, et movebo terram!) —
Hvilken pharmakopå, huru rik den än må vara, in-
nehåller väl något medel, som framlockar denna
känsla? Och, de stora, ja, undergörande hälsovän
nerna, den friska luften och den svala böljan, — se
vi ej huru de, på den allvise och allgode skaparens
befallning, likasom truga sig på oss? Böra vi då
icke genom deras anlitande fria oss från krämpor
utan tal? Bättre förstodo eljest forntidens folk att
läsa uti naturens för allom uppslagna bok. Hos de
bildsköna grekerna var unte VELV, UNTE YIULUUUTA
saoraraov kännetecknet på en odugling, och om
de tidigt härdade romarne sjunger skalden:
Durum a stirpe genus: natas ad flumina primum
Deferimus, sevoque gelu duramus et undis.n
Så berättas ock om kejsaren Augustus, hvilken
Nepoter et litteras et natare per se plerumque do-
cuit, att han, just för läkaren Antonii Muse med
framgång åt kejsaren ordinerade kall vattenkur, tack-
samt helsade denna för Roms archiater.
Äro simöfningarne än vidare uti något hänseende
en god och samhällsvigtig sak? Ja! jag vågar tro
att de inverka välgörande ej blott till physiskt utan
till psykiskt välbefinnande, äfven uti högre mening
taget. — Uti den moraliska verlden verka krafterna
i flerfaldiga, närslägtade riktningar. Finner man
välbehag uti att vara ren till det yttre, så ligger ju
häruti en väckelse att vara sådan äfven till själ och.
hjerta? Har man kommit derhän, att man med
mod kastar sig uti den djupa, fradgande böljans
famn, och utan fruktan kämpar med den falska Ran,
så möter man merendels oförfårad äfven andra faror,
för hvilka mången annan torde bäfya och rygga. —
Detta gäller i alla de mångfaldiga strider, dem man
här i tiden har att genomkämpa; det gäller ock vid
försvaret af det dyrbaraste vi äga: vår konung och
vårt fosterland.
Rättelse: I lördagsnumret, sidan 5; spalten 4,
art. Litteratur, rad. 3 nedifrån, står: men väl; läs:
men tror väl.