LITTERATUR.
Norge, fremstillet i Tegninger.
Christiania, 1848.
I detta stora lithografiska verk har utgifva-
ren, hr Chr. Tönsberg, lemnat en pittoresk
samling af icke mindre än 84 förträffligt ut-
förda plancher i tontryck, med tillhörande text
af hr P. Chr. Asbjörnsen. Det är ett för norr-
männens konstsinne och fosterlandsnit hedrande
arbete, som kan uthärda jemförelse med mån-
gen högt berömd framställning af samma slag
från andra länder. Hvad åter angår sjelfva
urbilderna, så öfverträffa flera deribland alla
andra europeiska i storartad natur. Väl vet
man genom höjdmätningar, att Alpernas och
Pyreneernas toppar ligga högre öfver hafvets
yta än Norges snöfjell; men det är blott geo-
metrien som säger oss detta; för ögat visar
det sig icke, emedan de söderländska fjelltrak-
terna stiga trappvis upp mot skyn, och åskå-
daren redan har sin ståndpunkt på någon af
de oftast långtifrån hafvet aflägsna trappstegen,
när han får tillfälle att på närmare håll be-
trakta de ännu högre belägna. I Norge der-
emot befinner han sig icke sällan på sjelfva
hafvet eller på någon derifrån mellan bergen
inskjutande fjord, och kan med en enda blick
följa fjellväggen upp till dess snöklädda tinnar
ofvan de brutna molnen på dess midt. — På
andra ställen har Norge de högsta vattenfall
som finnas i Europa; t. ex. Vöringsfos i Hardan-
ger, der två stora elfvar, straxt ofvan fallet
förenade, nedstörta lodrätt i ett djup af 850
till 900 fot, — och den ryktbara Rjukanfos,
der Månelfven hoppar ut öfver kanten af en
klippmur, för att af lufttrycket under vägen
upplöst i ett slagregn, nå en nedanföre be-
lägen bergkittel. Den omedelbara fallhöjden
har på intetdera stället kunnat utforskas nog-
granrt, ty fallens bottnar äro otillgängliga, ej
heller har något lefvande väsen någonsin sett
slutet af dessa forsar, hvilka för åskådaren re-
dan vid deras halfva höjd döljas af den ne-
danifrån upphvirflande forsröken. Häri lig-
ger äfven ett hinder mot fallens afteckning:
bilderna af dem framställa blott deras öfra del;
hvad som finnes i djupet är öfverlåtet åt in-
biliningen att skildra. Ett motsvarande för-
hållande inträffar med flera andra norska land-
skapsbilder: penseln är vanmäktig inför en
sådan storhet — och ännu mora krajongen,
som saknar lokalfärgornas bistånd. En blick
på den i öfrigt ganska väl valda och utförda
vyen af Vossevangsdalen (s. 23), säger t. ex.
genast hvad denna på en gång sublima och in-
tagande naturbild skulle vunnit om den såges
i färger, men tillika huru ofullkomligt äfven
den mästerligaste landskapsmålning förmår åter-
gifva en sådan urbilds intryck hos åskådaren.
Hr Tönsberg har emedlertid gjort allt hvad
en utgifvare kunnat, för att efter möjligheten
lemna i sitt praktverk en trogen spegelbild af
Norges pittoreska natur. Namnen Balke, Boc-
sen, Calmeyer, Dahl, Fearnley, Frich, Gude,
Görbitz, Kjerulf, Lund, Mayer, Mordt, Reusch
0. s. v. under de flesta plancherna, vitsorda
att man här har framför sig det bästa, som fä-
stat Norges första landskapsmålares eller deras
utländska medtäflares uppmärksamhet, under
deras utflygter i Skandinaviens förnämsta fjell-
trakter, mellan Christiansand och Nordkap, och
mellan Rörås och Lofodens stora skärgård.
Men till Norges framställning i bild hör äf-l
ven dess lefvande natur: och såsom cefterbild-