LITTERATUR. Norge, fremstillet i Tegninger. Christiania, 1848. I detta stora lithografiska verk har utgifvaren, hr Chr. Tönsberg, lemnat en pittoresk samling af icke mindre än 84 förträffligt utförda plancher i tontryck, med tillhörande text af hr P. Chr. Asbjörnsen. Det är ett för norrmännens konstsinne och fosterlandsnit hedrande arbete, som kan uthärda jemförelse med mången högt berömd framställning af samma slag från andra länder. Hvad åter angår sjelfva urbilderna, så öfverträffa flera deribland alla andra europeiska i storartad natur. Väl vet man genom höjdmätningar, att Alpernas och Pyreneernas toppar ligga högre öfver hafvets yta än Norges snöfjell; men det är blott geometrien som säger oss detta; för ögat visar det sig icke, emedan de söderländska fjelltrakterna stiga trappvis upp mot skyn, och åskådaren redan har sin ståndpunkt på någon af de oftast långtifrån hafvet aflägsna trappstegen, när han får tillfälle att på närmare håll betrakta de ännu högre belägna. I Norge deremot befinner han sig icke sällan på sjelfva hafvet eller på någon derifrån mellan bergen inskjutande fjord, och kan med en enda blick följa fjellväggen upp till dess snöklädda tinnar ofvan de brutna molnen på dess midt. — På andra ställen har Norge de högsta vattenfall som finnas i Europa; t. ex. Vöringsfos i Hardanger, der två stora elfvar, straxt ofvan fallet förenade, nedstörta lodrätt i ett djup af 850 till 900 fot, — och den ryktbara Rjukanfos, der Månelfven hoppar ut öfver kanten af en klippmur, för att af lufttrycket under vägen upplöst i ett slagregn, nå en nedanföre belägen bergkittel. Den omedelbara fallhöjden har på intetdera stället kunnat utforskas noggranrt, ty fallens bottnar äro otillgängliga, ej heller har något lefvande väsen någonsin sett slutet af dessa forsar, hvilka för åskådaren redan vid deras halfva höjd döljas af den nedanifrån upphvirflande forsröken. Häri ligger äfven ett hinder mot fallens afteckning: bilderna af dem framställa blott deras öfra del; hvad som finnes i djupet är öfverlåtet åt inbiliningen att skildra. Ett motsvarande förhållande inträffar med flera andra norska landskapsbilder: penseln är vanmäktig inför en sådan storhet — och ännu mora krajongen, som saknar lokalfärgornas bistånd. En blick på den i öfrigt ganska väl valda och utförda vyen af Vossevangsdalen (s. 23), säger t. ex. genast hvad denna på en gång sublima och intagande naturbild skulle vunnit om den såges i färger, men tillika huru ofullkomligt äfven den mästerligaste landskapsmålning förmår återgifva en sådan urbilds intryck hos åskådaren. Hr Tönsberg har emedlertid gjort allt hvad en utgifvare kunnat, för att efter möjligheten lemna i sitt praktverk en trogen spegelbild af Norges pittoreska natur. Namnen Balke, Bocsen, Calmeyer, Dahl, Fearnley, Frich, Gude, Görbitz, Kjerulf, Lund, Mayer, Mordt, Reusch 0. s. v. under de flesta plancherna, vitsorda att man här har framför sig det bästa, som fästat Norges första landskapsmålares eller deras utländska medtäflares uppmärksamhet, under deras utflygter i Skandinaviens förnämsta fjelltrakter, mellan Christiansand och Nordkap, och mellan Rörås och Lofodens stora skärgård. Men till Norges framställning i bild hör äf-l ven dess lefvande natur: och såsom cefterbild