Han återkommer ej i afton; ty han är ute på hafsfiskfångst.n Tror ni det? invände fröken, föga förskönad af den klyftiga min hon antog. Jag stod i södra tornet och såg efter barken, och den styrde vägen till Farve. Om grefven är ute på någon fångst, är det troligtvis icke efter hafsfiskar. . Jag vet ej hvad ni menar, Siegbrit,, sade grefvinnan, i det hon blef allvarsamare. Jag menar just det som alla andra mena — att herr grefve Magnus fattat ett särdeles tycke för en af de der plumpa, rödkindade odalmänsdöttrarne på Pomonax, sade fröken, djerft. Det är icke sannt, svarade grefvinnan med häftighet. Magnus, afkomlingen af den helige, och ättlingen af så många ädle jarlar här På Orkaderne, kan cmöjligen hysa så låga tänkesättn, tillade hon med synbar köld. Jag vet väl hvad jag vet, jag, och hvad folket säger, sade fröken Siegbrit, som knappt kunde dölja sin glädje öfver att hafva injagat ängslan i den stolta grefvinnans hjerta. Hvad vågar folket säga om sin herre, den herrskande jarlen på dessa öar? frågade grefvinnan vredgad: pVid Sant Magni martyrens ben! Jag är visst icke så alldeles nöjd med min son, mea den tunga; som vågar tala illa om honom, skall icke vara säker i munnen., Förifra er icke! Ni får icke lägga sådant der på hjertat. Kanske har man till slut tagit en god del af hval som säges, rent af ur luften., sade Siegbrit med all den konstlade återhållsamhet och det sken af deltagande, som alltid hos ålderstigna fröknar är ett säkert tecken att de veta en hemlighet, den de icke längre kunna fördölja, och genom hvars upptäckande de på förband veta att de kunna väcka sorg. . Hvad är det, som jag icke skall lägga Pp: bjertat? Hvad påstår man om min son? Jag vill veta det! ropade hastigt grefvinnan. Jag borde visst icie säga er det, emedan ni är så upprörd,, sade Siegbrit. Om jag emedlertid gör det, så sker det emedan, under