Han återkommer ej i afton; ty han är ute
på hafsfiskfångst.n
Tror ni det? invände fröken, föga förskö-
nad af den klyftiga min hon antog. Jag stod
i södra tornet och såg efter barken, och den
styrde vägen till Farve. Om grefven är ute
på någon fångst, är det troligtvis icke efter
hafsfiskar. .
Jag vet ej hvad ni menar, Siegbrit,, sade
grefvinnan, i det hon blef allvarsamare.
Jag menar just det som alla andra mena
— att herr grefve Magnus fattat ett särdeles
tycke för en af de der plumpa, rödkindade
odalmänsdöttrarne på Pomonax, sade fröken,
djerft.
Det är icke sannt, svarade grefvinnan med
häftighet. Magnus, afkomlingen af den heli-
ge, och ättlingen af så många ädle jarlar här
På Orkaderne, kan cmöjligen hysa så låga
tänkesättn, tillade hon med synbar köld.
Jag vet väl hvad jag vet, jag, och hvad
folket säger, sade fröken Siegbrit, som knappt
kunde dölja sin glädje öfver att hafva injagat
ängslan i den stolta grefvinnans hjerta.
Hvad vågar folket säga om sin herre, den
herrskande jarlen på dessa öar? frågade gref-
vinnan vredgad: pVid Sant Magni martyrens
ben! Jag är visst icke så alldeles nöjd med
min son, mea den tunga; som vågar tala illa
om honom, skall icke vara säker i munnen.,
Förifra er icke! Ni får icke lägga sådant
der på hjertat. Kanske har man till slut ta-
git en god del af hval som säges, rent af ur
luften., sade Siegbrit med all den konstlade
återhållsamhet och det sken af deltagande, som
alltid hos ålderstigna fröknar är ett säkert tec-
ken att de veta en hemlighet, den de icke
längre kunna fördölja, och genom hvars upp-
täckande de på förband veta att de kunna
väcka sorg. .
Hvad är det, som jag icke skall lägga Pp:
bjertat? Hvad påstår man om min son? Jag
vill veta det! ropade hastigt grefvinnan.
Jag borde visst icie säga er det, emedan
ni är så upprörd,, sade Siegbrit. Om jag e-
medlertid gör det, så sker det emedan, under