(vit införd i rummet och afklädd, samt tvångströja påsatt henne och hon läg på sängen med hufvude I nedåt dörren, lemnade vittnet rummet och slog til dörren efter sig. -Genast då vittnet utkommit i kor ridoren hörde vittnet från rummet tre å fyra hårda I smällar, såsom efter hårda slag af flata hander på kroppens köttiga delar, och var således mam sell Daguins uppgift om de slag hon hört icke orik: ltig. Vittnet tog på sin ed att dessa smällar icke hördes från det rum, hvari en annan patient, som brukar slå ihop händerna, förvarades, utan från det i deri Pettersson med Sandberg, drängarne och pigar I Lönngren för tillfället befunno sig. Fru Lindströn l upplyste äfven, att dagen derpå hade hon funnit pa tienten. mycket stilla och höflig, samt tacksam fö! I bevisad välvilja. Om lördagseftermiddagen kom Zet Tterberg till frå Lindströms dörr och ropade: Gi för Jesu skull in, han mördar menniskan. Zetter berg. bade icke uppgifvit, hvilken han eller hvilker I menniska, men fru Lindström hade genast fattat at frågan vore om Pettersson, hvarföre hon begifvit sig til I dennas rum, -deri.då, utom patienten, blott Sandber och pigan. Fredrika Lönnagren innevoro, och I Pellersson låg.-och flåsade alldeles förskräck ligt. Fru Lindström blef. dervid så bestört, at hon icke kunde säga ett ord, utan aflägsnade sij genast. En stund derefter kom Sandberg in till fri Lindström och sade: Gå för Guds skull in till Pet tersson, för hon är svart i munnen. Fru Lindströn hade då begifvit sig till Pettersson, som varit ytters svag och oredig och icke kunde uppfatta frågorna I lom hon blifvit misshandlad eller hade ondt någon I städes, utan blott svarade nej till allt. Om sönda gen hade äfven vittnet frågat Pettersson, men äfver då hade denna svarat nej. Om måndagen, sedar I patienten dagen förut fått in laxermedel och haf lden sköna öppningen, som deraf föranleddes, hade I vittnet synat Pettersson, som då haft valkar och I märken efter slag, hvilka om tisdagen öfvergått til blånader och ytterligare om onsdagen förändrat färg Fru Lindström, som pu fick taga afträde, för at utöfva sina tjenstepligter, tillkallades åtskilliga gån ger sedermera och tillade dervid en gång, att hor hört pigan Fredrika Lönngren, sedan Sandberg val arresterad, grufva sig öfver detta och säga: Har gjorde icke mera än smällde till henne med flata handen; Portvakten Lundberg hade hört smällar då mamsell Daguin iakttagit sådana, men hade för öfrig! intet att upplysa till ledning för omdömet. Kommissarien Lundberg hade varit sjuk vid tillfället och kunde icke i saken lemna andra upplysningar, än att han, som, oaktadt sin sjukdom, besökt Pettersson, äfven funnit henne hafva en mängd svåra blånader: Doktor Greve vidhöll hvad han i polisen förklarat. Likaså de öfriga, hvilka afhördes. Dervid torde dock böra anmärkas att förestånderskan Olsson,som om thorsdagen då patienten blef införd varit i förstugan, när fru Lindström kom ut ur korridoren, äfven hört smällarne, men antagit att de förorsakats af en. annan patient, som brukade slå händerna tillsammans. Hon kunde dock icke taga på sin ed att ljudet af dessa smällar kommit från denna patients rum, då hon stod ute i förstugan, men fru Lindström som stod inne i korridoren intygade att de verkligen hördes från det rum,. der Pettersson befann sig. så Sandberg begärde nu att blifva ställd på fri fot, och ehuru aktor stadsfiskalen de Berg bestred sådant, lemnade rätten likväl dertill bifall, hvaröfver hr de Berg anmälde missnöje. Målet skall äfven nästa. gång handläggas. Justitie-ombudsmannen hade lemnat. stället engod stund innan förhandlingen slutade. — I poliskammaren bar blifvit anmäldt att klädesväfvareenkan Anna Maria. Boijsman, som varit intagen på Sabbatsbergs försörjning, sistl, fredags f. m. kl. 9 hastigt aflidit. Sedan den! 24 :Augusli hade hon varit inhyst hos månglerskan Lovisa Charlotta Hammarström, boende i huset J4 89 vid Tjärhofsgatan på söder. Torsdagsafton hade Hammarström yttrat, att hon skulle gå in och slå Boijsmanskan, hvilken hotelse hon äfven satt i verket,så att slagsmålet, enligt uppgift. varat nära hela natten. Morgonen derpå hade Boijsman aflidit och blifvit hemförd till Sabbatsberg. Då ransakning härom hölls i poliskammaren, nekade den anklagade helt och hålIt att Hon på något sätt misshandlat Boijsman, hvilken hon uppgaf hafva varit sängliggande den sista veckan, under hvilken tid hon beklagat sig öfver värk i hufvudet och bröstet, hvilket skulle vara en följd af de misshandlingar hennes egen son tid efter annan tillfogat henne. Ingen af de afhörde vittnena hade sett eller hört att Hammarström slagit Boijsman, men allas utsago öfverensstämde deri att hon hållit ett förfärligt väsende, slagit sönder glas, 0. s. v. Fredagsmorgonen hade de funnit Boijsman ligga löd på golfvet, med hufvudet samt en del af kroppen under sängen. Doktor Blachet, som obducerat den döda kroppen, afgaf det intyg, att dödsorsaken varit blodstockning it hufvudet och i lungorna. Flera märken efter yttre våld hade varit synliga på hufvudet och i ansigtet, men skadorna kunde ej anses absölut dödande. I dag fortsattes ransakningen, dervid flere tillkalade, i huset boende personer lemnade den upplysning, att de hört oväsen och slagsmål hos Hammartröm. Ett vittne berättade, att då Hammarström vå aftonen hemkommit och haft en korg. hvari nåsra glas legat, att bära, samt bultat på fönstret till itt rum, men detta icke af någon inifrån blifvit ppnat, hade H. ingått genom porten, der hon stuat omkull på något skräp, som legat i portgången, lervid de glas hon burit slagits sönder. Förbittrad ade H. åter rest sig upp, under utrop: Djefvuln namma den käringen, som ligger full och sofyer, i tället att öppna åt mig. Jag ska ta mig tusan knäpa den fyllrackan — hvarpå H. inrusat i sitt rum, lerifrån en stund derefter slag och jemmerrop förports, samt en röst ropat: Söta du, slä mig inte nera, hvilket rop upprepats flera gånger. Följande lagen hade. vittnet tillfrågat Hammarström hvem om slagit Boijsman, men H, hade då svarat: Boijsnan låg och sof; det var jag och den andra kärinen: som slogs. . Den aflidnas son hördes äfven, som nekade att ågonsin hafva misshandlat . modren. Han hade i nsdags afton blifvit ombedd af Hammarström att å till vaktmästaren på Sabbatsberg och anhålla det ans sjuka mor skulle blifva hemtad tillbaka till abbatsberg, hvilket han äfven gjort. Thorsdagsafonen hade han i anledning deraf åter infunnit sig os Hammarström, med svar att vaktmästaren lofvat fterskicka Boijsman på lördagen... Modren hade då gat på sängen i H:s rum och varit mycket sjuklig; ch hade sonen sedermera icke vidare sett sin mor: lålet uppsköts till fredagen. — I dag anträffades i Hammarbysjö liket af en känd qvinsperson, tlädd som dalkulla, och affördesle Il bårhuset vid rådhuset. fc — Skepparen Lars Fredrik Befve har anmält att an sistl. söndags eftermiddag, utanför Stora Essin-s! en blifvit öfverseglad af skepparen Anders Norr-lti lan från Skedbo bruk, -hvarvid Befves båt, somlö ade sandlast, genast sjönk. — I poliskammaren har biifvit anmält, aut i går id middagstiden en inbrötvtsstöld blifvit föröfvad ilk uset AE 41 vid Stora Nygatan, hvarvid tjufvarnaln