(vit införd i rummet och afklädd, samt tvångströja
påsatt henne och hon läg på sängen med hufvude
I nedåt dörren, lemnade vittnet rummet och slog til
dörren efter sig. -Genast då vittnet utkommit i kor
ridoren hörde vittnet från rummet tre å fyra hårda
I smällar, såsom efter hårda slag af flata hander
på kroppens köttiga delar, och var således mam
sell Daguins uppgift om de slag hon hört icke orik:
ltig. Vittnet tog på sin ed att dessa smällar icke
hördes från det rum, hvari en annan patient, som
brukar slå ihop händerna, förvarades, utan från det
i deri Pettersson med Sandberg, drängarne och pigar
I Lönngren för tillfället befunno sig. Fru Lindströn
l upplyste äfven, att dagen derpå hade hon funnit pa
tienten. mycket stilla och höflig, samt tacksam fö!
I bevisad välvilja. Om lördagseftermiddagen kom Zet
Tterberg till frå Lindströms dörr och ropade: Gi
för Jesu skull in, han mördar menniskan. Zetter
berg. bade icke uppgifvit, hvilken han eller hvilker
I menniska, men fru Lindström hade genast fattat at
frågan vore om Pettersson, hvarföre hon begifvit sig til
I dennas rum, -deri.då, utom patienten, blott Sandber
och pigan. Fredrika Lönnagren innevoro, och
I Pellersson låg.-och flåsade alldeles förskräck
ligt. Fru Lindström blef. dervid så bestört, at
hon icke kunde säga ett ord, utan aflägsnade sij
genast. En stund derefter kom Sandberg in till fri
Lindström och sade: Gå för Guds skull in till Pet
tersson, för hon är svart i munnen. Fru Lindströn
hade då begifvit sig till Pettersson, som varit ytters
svag och oredig och icke kunde uppfatta frågorna
I lom hon blifvit misshandlad eller hade ondt någon
I städes, utan blott svarade nej till allt. Om sönda
gen hade äfven vittnet frågat Pettersson, men äfver
då hade denna svarat nej. Om måndagen, sedar
I patienten dagen förut fått in laxermedel och haf
lden sköna öppningen, som deraf föranleddes, hade
I vittnet synat Pettersson, som då haft valkar och
I märken efter slag, hvilka om tisdagen öfvergått til
blånader och ytterligare om onsdagen förändrat färg
Fru Lindström, som pu fick taga afträde, för at
utöfva sina tjenstepligter, tillkallades åtskilliga gån
ger sedermera och tillade dervid en gång, att hor
hört pigan Fredrika Lönngren, sedan Sandberg val
arresterad, grufva sig öfver detta och säga: Har
gjorde icke mera än smällde till henne med flata
handen;
Portvakten Lundberg hade hört smällar då mam-
sell Daguin iakttagit sådana, men hade för öfrig!
intet att upplysa till ledning för omdömet.
Kommissarien Lundberg hade varit sjuk vid till-
fället och kunde icke i saken lemna andra upplys-
ningar, än att han, som, oaktadt sin sjukdom, be-
sökt Pettersson, äfven funnit henne hafva en mängd
svåra blånader:
Doktor Greve vidhöll hvad han i polisen förkla-
rat. Likaså de öfriga, hvilka afhördes. Dervid torde
dock böra anmärkas att förestånderskan Olsson,som
om thorsdagen då patienten blef införd varit i för-
stugan, när fru Lindström kom ut ur korridoren,
äfven hört smällarne, men antagit att de förorsa-
kats af en. annan patient, som brukade slå händerna
tillsammans. Hon kunde dock icke taga på sin ed
att ljudet af dessa smällar kommit från denna pati-
ents rum, då hon stod ute i förstugan, men fru
Lindström som stod inne i korridoren intygade att
de verkligen hördes från det rum,. der Pettersson
befann sig. så
Sandberg begärde nu att blifva ställd på fri fot,
och ehuru aktor stadsfiskalen de Berg bestred så-
dant, lemnade rätten likväl dertill bifall, hvaröfver
hr de Berg anmälde missnöje.
Målet skall äfven nästa. gång handläggas.
Justitie-ombudsmannen hade lemnat. stället engod
stund innan förhandlingen slutade.
— I poliskammaren bar blifvit anmäldt att klädes-
väfvareenkan Anna Maria. Boijsman, som varit in-
tagen på Sabbatsbergs försörjning, sistl, fredags f. m.
kl. 9 hastigt aflidit. Sedan den! 24 :Augusli hade
hon varit inhyst hos månglerskan Lovisa Charlotta
Hammarström, boende i huset J4 89 vid Tjärhofs-
gatan på söder. Torsdagsafton hade Hammarström
yttrat, att hon skulle gå in och slå Boijsmanskan,
hvilken hotelse hon äfven satt i verket,så att slags-
målet, enligt uppgift. varat nära hela natten. Mor-
gonen derpå hade Boijsman aflidit och blifvit hem-
förd till Sabbatsberg. Då ransakning härom hölls i
poliskammaren, nekade den anklagade helt och hål-
It att Hon på något sätt misshandlat Boijsman, hvil-
ken hon uppgaf hafva varit sängliggande den sista
veckan, under hvilken tid hon beklagat sig öfver värk
i hufvudet och bröstet, hvilket skulle vara en följd
af de misshandlingar hennes egen son tid efter an-
nan tillfogat henne. Ingen af de afhörde vittnena
hade sett eller hört att Hammarström slagit Boijs-
man, men allas utsago öfverensstämde deri att hon
hållit ett förfärligt väsende, slagit sönder glas, 0. s.
v. Fredagsmorgonen hade de funnit Boijsman ligga
löd på golfvet, med hufvudet samt en del af krop-
pen under sängen.
Doktor Blachet, som obducerat den döda kroppen,
afgaf det intyg, att dödsorsaken varit blodstockning
it hufvudet och i lungorna. Flera märken efter
yttre våld hade varit synliga på hufvudet och i an-
sigtet, men skadorna kunde ej anses absölut dödande.
I dag fortsattes ransakningen, dervid flere tillkal-
ade, i huset boende personer lemnade den upplys-
ning, att de hört oväsen och slagsmål hos Hammar-
tröm. Ett vittne berättade, att då Hammarström
vå aftonen hemkommit och haft en korg. hvari nå-
sra glas legat, att bära, samt bultat på fönstret till
itt rum, men detta icke af någon inifrån blifvit
ppnat, hade H. ingått genom porten, der hon stu-
at omkull på något skräp, som legat i portgången,
lervid de glas hon burit slagits sönder. Förbittrad
ade H. åter rest sig upp, under utrop: Djefvuln
namma den käringen, som ligger full och sofyer, i
tället att öppna åt mig. Jag ska ta mig tusan knäp-
a den fyllrackan — hvarpå H. inrusat i sitt rum,
lerifrån en stund derefter slag och jemmerrop för-
ports, samt en röst ropat: Söta du, slä mig inte
nera, hvilket rop upprepats flera gånger. Följande
lagen hade. vittnet tillfrågat Hammarström hvem
om slagit Boijsman, men H, hade då svarat: Boijs-
nan låg och sof; det var jag och den andra kärin-
en: som slogs. .
Den aflidnas son hördes äfven, som nekade att
ågonsin hafva misshandlat . modren. Han hade i
nsdags afton blifvit ombedd af Hammarström att
å till vaktmästaren på Sabbatsberg och anhålla det
ans sjuka mor skulle blifva hemtad tillbaka till
abbatsberg, hvilket han äfven gjort. Thorsdagsaf-
onen hade han i anledning deraf åter infunnit sig
os Hammarström, med svar att vaktmästaren lofvat
fterskicka Boijsman på lördagen... Modren hade då
gat på sängen i H:s rum och varit mycket sjuklig;
ch hade sonen sedermera icke vidare sett sin mor:
lålet uppsköts till fredagen.
— I dag anträffades i Hammarbysjö liket af en
känd qvinsperson, tlädd som dalkulla, och affördesle
Il bårhuset vid rådhuset. fc
— Skepparen Lars Fredrik Befve har anmält att
an sistl. söndags eftermiddag, utanför Stora Essin-s!
en blifvit öfverseglad af skepparen Anders Norr-lti
lan från Skedbo bruk, -hvarvid Befves båt, somlö
ade sandlast, genast sjönk.
— I poliskammaren har biifvit anmält, aut i går
id middagstiden en inbrötvtsstöld blifvit föröfvad ilk
uset AE 41 vid Stora Nygatan, hvarvid tjufvarnaln