hospitalet kunde vårdas, så afgaf tillförordnade hospi-
tals-inspektoren den 40 November 4845 följande
memorial: i
Odmjukt memorial!
Anbefalld att till kongl. direktion afgifva ytltran-
de, huruvida tjenlig lokal, utan hospitalskassans be-
tungande med utgifter för nybyggnad eller ökadt
antal betjening, vid Danviken kan finnas, hvarest
sådane å hospitalet intagne personer, hvilka gjort
sig kände för mer eller mindre brottslighet samt
vildt och obändigt sinnelag eller visa benägenhet att
fortsätta umgänge med illa kände och för brott straf-
fade personer, kunde vårdas på ett sätt, som betoge
dem tillfälle att störa den ordning och det lugn, som
bör vid en barmhertighetsinrättning vara rådande,
eller oroande inverkade på de många fredliga och
bildade underhållstagare, hvilka dels mot och dels
utan årlig betalning, eller ock mot medgift för lifs-
tid begagna Danviks hospital med derinom belägna
enkhusinrättning såsom en fristad för att i lugn
tillbringa sin ålderdom, får jag äran anmäla att det
enda boningshus härstädes som, efter min åsigt, fullt
motsvarar det åsyftade ändamålet, är det öster om
hospitalet invid saltsjön, nedanför herr doktor Åker-
mans trädgård belägna serskilda stenhus, hvilket.
förut i långliga tider för den nu åsyftade åtgärden
temporärt begagnadt, består af trenne rum : och ett
litet kök, uti hvilken lägenhet underhållstagare kunna
provianteras utan behof af serskild matinrättning
och vårdas, utan ökadt antal betjening.
Skulle kongl. direktion till nu ifrågavarande än-
damål disponera nämnde hus, och derigenom behof
uppkomma af ökadt utrymme uti dårhuset, så sak-
nas icke utväg att ett sådant behof afhjelpa, hvarom
kongl. direktion torde tillåta mig inkomma med sär-
skild anmälan efter sig företeende omständigheter.
Danviken den 40 November 4845. C. U. Lundberg
C:son.n
Och som derjemte af inspektoren upplystes, att
Widman och förre korrektionisten Johan Petter
Ström voro af så vildsint och våldsamt sinnelag, att
de ej utan särskild bevakning kunde vårdas å hos-
pitalet, beslöt kongk direktionen ofyvyanberörde dag;
att Widman och Ström skulle förflyttas till den upp-
gifna särskilda lokalen.
Widman, som sedan denna tid vistats i denna lo-
kal under särskild omvårdnad, hade härunder af
kyrkoherden i Danviks och Siklaö församling fler-
faldiga gånger blifvit besökt samt undfått kristliga
uppmaningar till bättring och ändring af sitt förra
lefverne, men att sådant icke lyckats, inhemtades af
efterföljande af hr kyrkoherden till kongl. direktio-
nens protokoll afgifne yttrande:
Anmodad att yttra mig, huru jag vid mina ofta
förnyade besök funnit hospitalshjonet, f. d. korrek-
tionisten Aug. Th. Widman, hembär jag en sorglig
gärd åt sanningen, då jag förklarar, att jag under
hela min presterliga tjenstgöring aldrig funnit
någon, ens bland lifstidsfångar och gröfste för-
brytare, hvilkens! hjerta varit så förderfvadt,
som nämnde Widmans, och så förhärdadt mot hvarje
väckelse, antingen den ställdes till honor ur lagen
eller evangelium.
Med hånande trots mötte han hvarje föreställ-
ning, hädade: Gud och förklarade bibeln innebålla
galenskaper,, sade sig ega för mycken upplysning
för att anse h. h. nattvard åt ängerfulla och botfär-
diga syndare gifva en försäkran om syndernas förlå-
telse, men begärde likväl att jag skulle meddela ho-
nom densamma, på det anteckning derom måtte ske
å hans prestbetyg, och hotade, då jag detta vägra-
de, att anklaga mig i konsistorium.
Då jag uppmanade honom att begagna bibel och
psalmbok, och andra religionsböcker, som jag lät in-
bära i hans rum, befallde han vaktmästaren taga
bort dem, och när jag vid nästa besök föreböll bho-
nom detta, sade han sig ej behöfva dylika böckerp.
När jag en gång, för att väcka hans samvete och
föra honom till besinning, förehöll honom hans van-
del, svarade han, att allt hvad jag nämnde visserli-
gen var sanning, men hotade att anklaga mig och
laga så att jag pliktfälldes, derföre att jag förebrådde
honom felsteg, för hvilka han redan lidit sitt straff.
Det vore, efter allt detta, öfverflödigt anföra mer
om hans sinnesförfattning. Jag vill exdast nämna,
att jag en gång medtog en annan kyrkoherde, i hopp
att möjligen en annans ord skulle vinna bättre ge-
hör, men denne bemöttes af Widman med lika fräck-
het och hån. Ingen, som sjelf ej pröfvat Widmans
vilda, bittra, mot allt godt och religiöst förbit-
lrade sinne, kan ens göra sig ett aflägset begrepp
om det djup af rå gudlösket och fräckt öfvermod,
som finnes hos denna redan från sin tidiga ungdom
åt laster: och brott hemfallna menniska. - Sedan ham
enträget bedt mig förskona honom från mina
besök, och jag sjelf var öfvertygad, att jag intet
godt med honom kunde uträtta, och äfven en di-
rektionsledamot rådt mig att ej vidare spilla möda
på denna oförbätterliga. menniska, afstod jag ifrån
vidare bemödanden, att föra honom till en besinning,
den jag tror att endast Herrans hand, tungt lagd
uppå honom, kan åstadkomma. Danviks prestgård
den 8 Maj 1848. O. H. W. Eklundh. Kyrkoherde.n
Till ytterligare intyg om Widmans halsstarriga
lynne, ingafs af inspektoren ett af sköterskan Anna
Sofia Stark om Widmans förhållande afgifvet intyg,
af detta innebåll:
Undertecknad, som i egenskap af sköterska, dag-
ligen uppassade f. d. korrektionisten Aug. Theodor
Widman under hans vårdande å hospitalet i en-
skildt rum, får härmed under edsförpligte!lse intyga,
att Widman dagligen erbjöds att få under tillsyn
vistas ute å -hospitalsgården, men att, när han derå
lemnade svar, han trotsande yttrade: Jag sticker ej
näsan utom dörren, förr än jag genom kgl. maj:ts
dom för alltid kommer härifrån. Danviken den 29
Augusti 1849. Anna Sofia Stark.
Att sköterskan Anna Sofia Stark i vår gemen-
samma närvaro erkänt innehållet af ofvanstående,
hvilket äfven af oss är kändt, intyga. Danviken
som ofvan.
0. H. W. Eklundh, P. E. Nordeman,
Kyrkoherde. Löjtnant och ordningsman
vid Danviks hospital.
Hr medicinalrådet och kommendören af Pontin
afgaf härefter följande skriftliga yttrande:
Den 42 Moj 1844, då jag gjorde ett besök på
Danviken, att underrätta mig om inrättningens till-
stånd, påträffades den ifrågavarande Wic an uti
inspektorens embetsrum, hvarest han på ett så vild-
sint sätt bemötte mig vid ett varnande tilltal, att
jag nödgades skyndsamt aflägsna mig, för att undgå
misshandling med annat än ilskna ordalag. Att in-
spektör. Lundberg, närvarande vid detta tillfälle,
gjörde Widman en behörig tillrättavisning, kunde
jag ej ogilla, helst Widman någon tid derefter, vid
ett besök af öfverståthållaren, mot honom förde en
lika fräck och oförskämd talan. M. af Pontin.
Hvarefter upplästes ett af doktor Sondin om Wid-
man afgifvet intyg af detta innehåll:
På begäran får jag härmedelst skriftligen teproduce-
ra, hvad jag för något mer än ett år sedan till kom-
missarien Lundberg yttrat vara af f.d. tingsskrifva-
ren A. T. Widman till mig öppet uttaladt, nemli-
gen: att han heldre skulle se bjertblodet På sin
pbror (fabrikör i Norrköping), än af bonom emot-
taga en skillings nådegåfya,; samt att Jag då tillika
jom Widman gaf ett sådant omdöme: att jag ur
ans i ; t godt ord, men blott det
jhans mun aldrig bört ett godt ord, men blott det
a