klan. röst, i ett kort men kraftigt och vacio:t le, äfven i anledning af den förut ske: pootanelsen om den förfärliga Bartbolon ::en. Han slutade med dessa ord: Vid t af en enorm klocka, hvilken fått nan:n 2 si fverklockan, börjades och fortsattes den: sacre, för hvilken mensklighetep ry ser. Avns i dag finnes samma klocka qvar på ne pets i Hötel de Ville, och bär ännu samir in Of d tta samma Paris har nu. på af denna förfärliga strid, åter allt det :ivdos hatet förenats, men Gud har befallt. av der må förbytas i kärlek — Ett entusiastiskt, niofaldigt upprepadt hurrarop beosvarsde talsren. Alla de närvarande voro för enacis med ett onpplösligt vänskapsband. Hvar och en lofvsde att i sin mån verka för det vack iomålet, väl vetande att reformerna gå l-ogsarut, Isynnerhet på den parlamentariska men kanske gå de desto säkrare. Öfver i de grupper, som hade bildats i salen. iörde man återupprepas dessa ord, nyligen sagda af abb Deguerry: Betrakta de bherriiza nationalmonumenterna i våra stolta hufvudstider, de många och sköna byggnader, hviika utsora en prydnad för vårt vackra Paris. Från grunden till toppen äro de skulpterade af mästarehänder. De som arbetade derpå visste väl, ait de icke gjorde det för sig, utan för kommande generationer. Så skola äfven vi arbeta (ör en på mensklighetens grundval upprest byscvad, den skönaste, den största iman ännu skadot. Vi skola icke afskräckas, icke tröttna vid alla de svårigheter, som komma 1 oss 1 vårt företag; låtom oss blott s. att tiden är den första ministern (onselj.n e:sa vackra fredsunderhandlingar hör icke talas om annat än interventioner och n rarevolution och statskupp. Detta sedvar icke blifvit utplånadt ur samtalen, 2 45 Augusti helt beskedligt försiggick med a i invalidkyrkan. Denna var dock ganska fredliz. vat!adt dess krigiska anblick. Öfverlefvorna af den za kejserliga armten visade sig i alla sina lysan: Artilleri, lancierer, infanteri, jägare, i s ännu gamla proflappar qvar, ända :parte uppfunna Dromedar-regementet. nnda finnes blott en enda man, hviltid sedan vid en revy pryddes med Louis Napoleon. iva församlingens medlemmar lära icke i förnöta sina ferier. Man påstår, att hvar sin hemort arbetar ifrigare än någonsin för 3 folket och bearbeta landet till någon g. Presidenten börjar blifva varm i ch finna sig väl vid makten. Om han behålla den sådan den är, skulle han sig belåten, isynnerhet sedan hans 660,000 francs blifvit påökt till 4 milMen att om tre år nödgas lemna en lönande syssla, lärer öfverstiga hans Det Bonapartistiska partiet säges derföre ala krafter på en förlängd termin. Ifiva de åt den höjd, från hvilken purpurch juvelskronan likt solen förblindar dem. allt, äfven att stupa utföre den hala branten och i fallet, ännu en gång, sönderbryta både krona spira. I förhoppning på kommande tider rid presidenten börjat taga de f.d. kungn i besittning. Han har utflyttat till S:t liga sl Cloud och lärer der qvarstadna tills nationalförsamlingen, efter väl slutadt arbete i provinserna, åter sammantr Bonaparte visar i detta fall mera mod än sjoifva Ludvig Filip. Denne sednare afhöll sig länge från allt hvad nationen lånat åt sina konungar :lunda gifvit namn af kungligt. Han frukisde för smärtsamma hågkomster och skydde sorgfäiligt hvarje ställe, som återkallade minnet af hans oiycklige företrädare. I flera år bebodde han blott sina enskilda tillhörigheter, sina fäders gods. S:t Cloud och Meudon, oaktadt de äro belägna i den skönaste trakt och helt nära Paris, stodo länge ödma. Vid det förra häftade det hemska . vara Cerl X:s sista tillflyktsort, innan han 1 Frankrike, det sednare var Napoleons kliga Josephines favoritställe. Först på ären tyckte sig Ludvig Filip sitta nog att äfven från dessa ställen bortjaga alla lrömmar, alla hemska skuggor, från förflutna tider. Under det den yngre familjen ofta vistades i Meudon, delade konungen sjelf sina gracer mellan S:t Cloud och sitt kära Neuilly. Alla äro dock icke lika ömtåliga och hvad som hos en tydes som grannlagerhet kan bos en annan berömmas som käckhet. En folkfest gafs i går i parken vid Neuilly. Entreen kostade 4 franc och behållningen tillföll byns fattige. Militärmusik var anställd på åtskilliga platser. I orangeriet var konsert af operans qvarvarande artister, hvarefter en liten pjes uppfördes af några iespelare vid Theåtre Montpensier. Man roade sig i öfrigt med åskådning af kappridning på åsnor, kapprodd på Seinen o. m. d. Det intressantaste af var att få beträda detta i så mänga är tillslutra område, dit ingen obehörig fot, sings blick någonsin vågat intränga. Här hade Ludvig Filip bildat sig en tillfykt, der han midt i verlistulret, vid murarna af Europas lifligaste stad, kunde njuta af lugnet och ensamheten. Intet främmande ljud intränger dit, ingen anblick af det öfriga landet yppar sig någonstädes. De grönskande träden och den blå himlen äro allt hvad man varseblir. Parken är ofantligt stor, kanskej större än den vid Versailles, men företer mot denna l: den största kontrast. I Versailles är allt konst, i Neuilly endast natur. Ingen kunglig fantasi kan skapa någon uppfinning för nöjet, nyttan och behaget, som icke finnes i Neuilly. Ridmanege, skjutbana, fästningsvallar, löpgrafvar, bryggor, springvatten; djurgårdar, fågelburar för luftens bevingade skaror, silkesmask-odling med sin lilla egna park af mullbärsträd; lusthus, bersåer, grafchor, tempel af marmor, hyddor af trädstammar, med mycket mer, omöjligt att uppräkna. Kring detta slingrade sig en del af Seinen, med sina tättbevuxna holmar, lika enslig och fridlyst som allt det öfriga. Liksom jorden tillhörde den enskilde mannen, så tillhörde honom äfven en bit af floden. Flera af de smakfulla paviljopser7a qvarstå, men af det egentliga slottet finns blott en svartnad ruin, hvilken dock tydligt utvisar den prakt och beqvämlighet der fordom rådde. Förbrända spillror af förgyllningar, bildhuggerier och frescomålningar synas ännu. Vid anblicken af allt detta föres man ovilkorligt till tankan på den kungliga glansens förgänglighet. Bland de många inskrifter, hvilka öfvertäcka murarna, läses äfven denna: Instruction publique et royale,. — Icke utan smärta åser man allt dettas, och ehuru skadan väl icke var betydlig för Gen rike ägaren, var det dock en olycka att det veckra slottet skulle blifva förstördt. Man kan emellertid taga för af. gjordt, at om Neuilly icke alltid billits så misstänksamt tillspärradt, så hade det ej blifvit föremål för hat. mer än mvågot af de öfriga lustslotten. -— DE das s4xIR. ov ml Jan FA