afseende medförd många värdefulla antydningar och föreskrifter från presidenten sjelf.l National nämner i anledning häraf om Ludvig Filips lansett och åderlåtning, och skämtar deröfver att Frankrike, som haft en fält-T skärskung, nu fått en president-apotekare. Lon Faucher, f. d. inrikesminister, har återkommit till Paris. I Limoges hade han haft ett lindrigt anfall af choleran. I samma stad hade departementets moderata centralutskott gifvit er bankett till hans ära, dervid han hbållit ett tal, bvaraf man velat sluta, att han snart nog kommer att återtaga ärendernas ledning. Han yttrade bland annat följande: Det finns revolutioner, som fullkomliggöra ider, seder, institutioner; med ett ord som beteckna ett framskridande i menniskoandens gång. Det finns åter andra, som äro ett straff: för folken och framstå såsom en meteor, för att kasta sin skimrande klarhet på djupet af samhällsordningen. Februarirevolutionen har kommit öfver oss såsom ett straff. Den har: kommit för att straffa medelklassen, emedan den icke väl nyttjat sin makt under de 18 år, som den haft den; derföre att den, förblindad genom egennyttiga intressen, felat mot de ädla känslor, hvilka måste vara driffjedern för hvar och en, som har den äran att omedel-: bart gripa in i sitt fiderneslands historia.n Constitutionel vederlägger åtskilliga rykten om en nära förestående ministerförändring. Thiers, heter det, tänker icke alls på att blifva minister. Courrier frangais,, som mottager sina ingifvelser från Thiers sjelf, för ett bestämdare språk: Ingen förändring i ministeren kommer att ega rum under prorogalionstiden; vid nationalförsamlingens sammanträde skall man sannolikt åvägabringa icke blott en sammanjemkning, utan en fullkomlig förändring. Den händelse, som vi förespå, skall hafva till hufvudsyfte att befästa Frankrikes ordning och frihet i det inre och värdighet i afseende på utlandet. Lola Montez och hennes gemål hafva isträngaste inkognito ankommit till Marseille, och derefter genast gått om bord på ångbåten Marie Antoinette till Rom, för att tillbringa smekmånaderna i Italien. Hr Persigny har rest till Tyskland, som det berättas i friareärender för presidenten Bonaparte, hvilken enligt ryktet fikar efter en nordisk — några säga en Svensk prinsessan. Presidenten sjelf skulle den 2 September resa till Epernay och andra städer i Marnedepartementet. Hvad fattas oss? säger Corsaren för den 26 Aug. Åck, det fattas oss penningar, bröd, kredit, bundsförvandter, ideer, nationalitet, ja oss fattas morgondagen. Låt mig slippa att säga, hvad som mer fattas ossn. Fredskongressens tredje och sista session ägde rum der 24 Aug. Den katholska pastorn Deguerry höll ett tal, som skördade mycket bifall. En åhörare, som förmodligen ville sätta den katholske presten i förlägenhet, lät i hans händer komma en sedel med följande ord: I dag är Bartholomeinattens årsdag. Talaren förklarade under åhörarnes bifall, att detta stora mord, hvarom så mycket varit taladt, icke hörde till ämnet för förhandlingarne. Följande ord väckte mycket uppseende: Skall jag uttala min mening helt och bållet? Jag älskar icke restaurationer genom främmande vapen; men lika litet älskar jag revolutioner, som åstadkommits af främlingar. Då man med främmande händer restaurerar en regering, begår man våld mot landet. Skali detta våld blifva ständigt? Det är omöjligt. Man har på det sättet endast ti!lstoppat en vulkan, som blott afvaktar ett gynsamt ögonblick för att utspy sin glödande lava, sin lava af blod och spillror. Ett bättre medel att bekämpa revolutionen, är att utrota eländet. Då detta icke mer existerar, så finnas icke heller några revolutioner merp. Victor Hugos sluttal skördade än större bifall och besvarades med sjufaldt hurrarop, som; engelsmannen Cobden utbragte. Den 23 hade Cocquerel, Emile de Girardin och Cobden ut: märkt sig såsom talare. Följande dagen den 25 Aug. gaf utrikes ministern Tocqueville en bankett för fredskongressens ledamöter. Omkring 1,500 gäster voro samlade i hötel des Capucins. Vid fredskongressen hade qväkarne väckt eit visst uppseende för sin egna drägt. Flere af denna sekt hade med sina fruntimmer lemnat Amerika för att besöka en kongress, hvars syfte så öfverensstämde med deras religiösa sympatier. Qväkarne, säger en tidning, nyttja i allmänhet svart frack och utmärka sig för utsökt renlighet. Fruntimmerna äro äfvenledes enformigt klädda; de gifta begagna ljusgråa kläder, flickor hvita och enkor violetta. Alla bära en bakåt spetsig och framtill utstående hatt, liksom William Penns gemål. Man vill veta, att frågan om grundlagens revision verkligen kommer att upptagas af flera departementsråd. Landsorternas allmänna opinion i denna fråga påstås uttala sig med sådan enhällighet, att man skänker uppmärksamhet deråt. Carl Blind, sändebud från f. d. provisoriska regeringen i Pfalz-Baden, har efter en lång fängelsetid blifvit förvist från Frankrike. Han skall under eskort af en polisagent afresa till