skulle uttagas för hvarje åbo särskildt, och endas: 3:ne resolutioner utfärdas, eller en för hvarje åbo Allmänheten får någon gång dyrt plikta för att er och annan landshöfding icke gjort tjenst i något em betsverk och icke äger några juridiska kunskaper De fleste ärender bli främmande för en sådan, som måste helt och hållet kasta sig i armarne på sir landssekreter, lycklig om denne är samvetsgrann och oegennyttig. En och annan landshöfding har ju endast användt sin mesta och bästa tid på studeran. det af krigsartiklarne och exercisreglementet; mer ett studium af de förre gör en landshöfding, som icke riktigt uppfattat sin ställning, ibland något fö: djerf; då deremot ett djupsinnigare grubblande ; exercisreglementet kan göra, att ett hufvud, synnerligast om åren något förslöat det, så förirrar sig takterne, att det slutligen blir alldeles taktlöst. (Insändt.) Mendacem oportet esse memorem. Utgifvaren af Tiden för den 25 Augusti d. å. söker, i anledning af en liten insänd artikel i A. B. urskulda den uppenbara motsägelsen mellan Tiden: åsigter och vissa i hr Palmblads geografi befintliga yttranden om Ungerns elände och styffaderliga behandling från österrikiska regeringens sida. Detta urskuldande må gälla hvad det kan. Insändaren har icke, såsom Tiden förmenar, velat finna en sådan motsägelse, utan endast gifvit svar på Tidens fråga, hvarifrån någon kunnat hämta den uppgiften, att Österrike utsugit Ungern. Tiden förmäler sig hafva år 4948 ändrat sin dittills hysta åsigt om Ungerns elände, och den styffaderliga behandlingen, säger Tiden, var fullkomligt sann ända till Nov. 4847. Det är vid sådant förhållande likväl besynnerligt, att i samma tidning år 41849 få läsa, att det är första gångenp (!) redaktionen, för sin del hört den ifrågavarande förebråelsen.