hade förärat henne, erhöll han contreamiralsgraden. Då syntes ryska flaggan på Egeiska hafvet och på Lacedemons och Parthenons ruiner; och den som hade fullbordat Amerikas befrielse, drömde äfven om återställandet af Spartas och Athens republiker. Slutligen blef det gamla ottomanniska kejsardömet skakadt i sina grundvalar; turkarne, slagna, undertecknade freden i Kainardji. Katarina förbehöll sig Azof, Tangarok och Kinburn, samt herraväldet öfver Svarta hafvet och Krim. Tauriens herrskarinna ville -bese sina: nya: besittningar. Paul, återkallad till Petersburg, var henne följaktig på denna af Potemkin utstakade resa; på en väg af nära tusen mil erbjödos en ständig triumfs alla bländsken åt eröfrarinnan och hennes svit: det var påtända eldar hela vägen i ända, illuminationer liksom genom trollkonst7i alla städer; magiska palatser; som för en dag restes midt i ödemarken och försvunno följande dagen; öfverallt hyllning, sånger, dansar, och slutligen vid resans slut en triumfbåge, med denna inskrift, som yppade om ej Katarinas ärelystnad, åtminstone Potemkins politik: Hit går vägen till Bysanz. Då befästade sig Ryssland i sitt tyranni, liksom Amerika i sitt oberoende. Katarina erbjöd sin amiral äreplatser, mäktiga att mätta en hofman; hedersbetygelser, att tillfredsställa en äregirig; gods, att trösta en fallen konung, — men det var endast hafvet med dess strider och stormar, det var den omätliga, obegränsade oceanen, som fordrades för vår oförvägne och poetiske sjöman. Han lemnade således Katarinas lysande hof och kom att söka i Frankrike hvad som fela