efter den nationella politikens grundsatser; flere
sidoarfvingars personliga rättigheter betyda in-
tet mot rikets lifsfråga och Europas allmänn:
politik.
Vi glädja oss derföre att hos det danska
folket finna en städse växande tanke, att dess
rätta politik är att befästa förbindelsen med
de fria och oafhängiga skandinaviska konunga-
riken, som äro förenade under konung Oscar:
spira.
Då konungariket Norge genom traktaten i
Kiel år 1814 rycktes från den danska kronan
. och lades till Sverge, såsom belöning för Ber-
nadottes tillträde till den stora alliansen, skedde
det första slaget mot de danska besittningar-
nes integritet. Norge sjelf satte sig emot denna
öfverflyttning; Sverge och Storbritannien ur-
aktläto att uppfylla sitt löfte om ersättning
åt Danmark. Förändringen har dock medfört
lycka, med undantag deraf, att den försvagat
den danska kronan. Norge och Sverge, som
begge behållit den största delen af sin oaf-
hängighet, hafva öfvergifvit mycket af sin
gamla antipathi och äro oupplösligt förenade i
afseende på nationelt försvar.
I händelse af tronledighet i Danmark, är
det i hög grad sannolikt, att det verksamma-
ste medel till att befrämja dess frihet, lycka
och oafhängighet, skulle vara att förena det
med Sverge genom sådana band, som redan
förena dess förra norska vasall med dennajkro-
na; och om en traktat af detta syfte afslötes
af den nu regerande konungen i Danmark och
bekräftades af. hans folk, skulle de andra skan-
dinaviska nationerna få ett ömsesidigt intresse
att försvara deras bröder på andra sidan om
sundet.
Händelsen med Norge är en fullkomlig fö-
relöpare, som bestämmer beskaffenheten af den-
na union, hvilken kan kallas en federativ mo-
narki. Hvarje stat behåller lika rang och sin
egen lagstiftning; men kronan skyddar deras
gemensamma interessen.
Att våldsamt afsätta en dynasti, som satt på
tronen, skulle vara enfaldigt och orättvist; men
då den regerande linien utdör, gifves det ett
tillfälle, som aldrig kommer igen, ett tillfälle
att befästa föreningen mellan stater, som i na-
tionelt hänseende äro identiska.
Hotade, som vi hafva sett, af Tyskland —
hotade eller åtminstone utsatte för icke obe-
tydligt inflytande från Ryssland, ligger de Skan-
dinaviska konungarikenas sanna väli deras för-
ening. Det skulle vara sorgligt, om de små
konflikter, som så lätt uppkomma mellan gran-
nar, kunde göra dem blinda för långt större
faror och gifva dem i händerna på vida fruk-
tansvärdare motståndare. Men den sista stri-
den i Jutland och Slesvig har varit en kraf-
tig väckelse för de skandinaviska sympathierna;
dessa hafva röjt höjden af en nationell känsla.
Skandinavernas beslägtade språk och seder,
deras geografiska läge, deras lust för sjön, de-
ras mogenhet för sjelfregering gör dem till ett
folk; och det är blott såsom ett folk, som
svenskar, norrmän och danskar kunna anses
för en betydlig makt under Europas nuva-
rande ställning, och det är endast såsom ett
folk, som de kunna segra öfver sina motstån-
dare, hvilka fägna sig af deras söndring.
Vi göra dessa anmärkningar under önskan,
att de måtte befrämja ett intressant folks väl-
färd och bidraga tillen i vår tanka ganska in-
vecklad frågas lösning på det verksammaste
och mest nationella sätt. Det skulle i vår
tanka väsendtligt föröka Nordeuropas fred och
civilisation, om det kunde bildas en mäktig
stat i stället för två eller tre svaga; ty ehuru
6 millioner, förenade genom sådana band, al-
drig skulle förnya Gustaf Adolfs eller Carl
XII:s bragder, så skulle de dock, isynnerhet
genom sitt läge och sin styrka till sjös, väcka
aktning äfven hos de största makter.
Vi neka icke, att Storbritannien och Frank-
rike hafva ett betydligt intresse att befordra
grundläggandet af en sådan makti Nordeuropa;
som utan att äga någon orsak att spela en äre-
girig roll i kontinentens angelägenheter, dock
skulle lägga en sjelfständig makts lott i våg-
skålen för att motverka andras äregiriga pla-
ner och derjemte skulle under afgörande tid-
punkter taga en icke obetydlig del i Europas
historia. Det är icke omöjligt, att en sådan
tingens ordning blifver hos dem, som äro mest
intresserade deri, rekommenderad af den all-
männa opinionen hos vänskapliga nationer; och
såvida Calmareunionen lefver upp på nytt, så
skall det icke ske genom eröfring och intrig,
utan genom den allmänna opinionens seger och
såsom en gemensam nationalsak för de trenne
skandinaviska konungarikena.,
at AP AM UNC CCEK TITPCIEN