fötterne och under tio minuter qvarhölls uti verti-
kal ställning; e) bortflyttade på en famns afstånd
från dess förra läge en bonden Gordi Jeremejeff i
sistnämnde by tillhörig badstuga, hvars golf endast
qvarblef med en vid tillfället der badande person,
utan att hvarken nämnde person eller upptimringen
till badstugan tog någon vidare skada; f) bortflyttade
på enahanda sätt, jemt med grunden, en bonden J.
Nesteroff i samma by tillhörig qvarn, två alnar ifrån
dess förra plats; g) lyftade på ögonmåtts afstånd upp
i luften :n mindre båt, hvilken oskadad nedföll på
nämnde mannen Pentelis Hermanoffs gård i samma
by; och h) kastade till marken alla de personer,
hvilka under orkanens framfart voro utsatte för dess
verkningar samt åstadkom genom uppryckning och
nedfållsing af träd och buskar en rödjad linie i or-
kanens hela väg. (P. T;)
— ROMERSKA HISTORIESKRIFVAREN NIEBUBRS
TANKAR OM HANDSTILEN. En dålig handstil
borde aldrig ursäktas. Den innefattar ett skamligt
sjelfsvåld: att skicka ett oläsligt skrifvet bref till sin
nästa, är en af de oförskämdaste handlingar jag kän-
ner. Kan något finnas mer obehagligt, än att öppna
ett bref, som genast visar att det går långsamt att
dechiffrera detsamma? Verkan af innehållet förlo-
ras dessutom när det måste stafvas ihop. Det är
besynnerligt, att då vi så omsorgsfullt undvika att
falla andra besvärliga, äfven med saker som för dem
äro en obetydlighet, eller att visa oss i en drägt,
som vittnar om försummelse och vårdslöshet, så frå-
gar man deremot ofta icke efter att förorsaka an-
dra det obehagliga besväret att läsa ett illa skrifvet
bref. Denna Niebuhrs anmärkning är obestridlig,
och samma åsigt synes äfven mer och mer allmänt
göra sig gällande hos den yngre generationen. Såväl
i England som Frankrike anses också numera en
vårdad och väl läslig handstil utgöra ett oundgäng-
ligt vilkor för hvar och en, som vill anses ega upp-
fostran.
— TiniGaA GIFTERMÅL. Hos de nordameri-
kanska indianerne gifta sig flickorna vanligen vid
42 å 44, ja några redan vid 41 års ålder. Denna
omständighet, tillika med det släpande lif dessa qvin-
nor nödgas föra, förstör deras skönhet redan vid nå-
gra och tjugo år, och anses vara en af orsakerna
hvarföre denna stam aftager i folkmängd och små-
ningom försvinner.
ROSA LATEST IVT