På valplatsen befunnos däde af fienderna: 5 ofticerare, 497 underofficerare och soldater. Anialet af de döde och sårade, som fienden tagit med sig. kan lågt beräknas till 40 officerare samt 4000 underofficerare och soldater, så att fiendens fö lu-: i sin helhet uppgick till mer än 80 officerare och 3300 underofficerare och soldater, eller mer än 1. af hela dess styrka. Hola styrkan af officerare. underofficerare och soldater. som deltogo i utfallet, steg till 49,404 perso ner, :eserven (3,208 man) inberäknad, hvilken till störs:2 delen alls icke användes i sjelfva striden. arnes förlust steg till 258 döde och 41639 och saknade, hvaribland 23 fallna och 350 Omkring 30 underofficerare och m vid stormningen trängde för långt fram, bi-fyo afskurne och fångne. Blaud de tappre, som denna dag funno hjeltedöden, naäimnas särskildt: — utom de redan nämnde. generalmajor Rye och öfverstelöjtnant Kesemodel — kaptenerna Fugl, Weldingh och Bentzen, löjtnanterna Moldrup, Schested, Duse (svensk), Flor, Buch, F. 0. Peiersen, Eichmäiller, Ussing, Lorentzen, Skeel, Ibsen. Hyrup, Rosenstand-Goiske, Ursin, A. Loarenizen, A. Larsen, Rarn, Möller, N. Lassenl och N. Schouww samt underläkaren Blichfeidt. Af da sårade, som sedermera afledo, nämnas major K-abbe, kapt. Schwartz, löjtn. Cederström ochl; Lagerbjell:e (svenskar), Tronier, Holst och L. C. Griäiner, som alla på det fördelaktiga te sätt ut-l. mirkt sig. I Dagen var i allmänhet rik af bevis på hjeltemod, i tapp: och dödsförakt, Hvar och en gjorde sin pligt i ordets vidsträcktaste betydelse. Isynnerhet i prisas den käckhet och själsnärvaro, hvarmed samtlige brigadeheferne ledde striden. Särskildt prisas, 42 a bataljonen. Vära tappre svenska och norska vapenbröder ..: heter det vidare, hafya äfven vid Fredericia stridt!, med utmärkt tapperhet i den danska armåens leder., Gen-ral Bälow framhåller den ädla mildhet ochl; skonsanhet, som de danska soldaterna visat den be-l) segrade fienden; hvilken skonsamhet vore så mycket mora prisvärd, som issurgenterna, i synnerhet i förskansningarne, försvarade sig till det yttersta, och några land dem, efier att hafva begärt pardon, begagnade sis af de danska soldaternas godtrogenhet för at. på ett lömskt sätt förnya striden. Avautgardets chef generalmajor Meza berömmer i synnerhet öfverste Reder och bataljonscheferna Wallzor, Hindenburg, Bra net, Gerlach och Schepelern atvensom batteriet Wegener, espignolbatteriet under major Moincke, batteriet Marcussen; vidare; kapt. Schönning, ingeniörkapten Arnholtz, major Wörishöffer, och adjutanten löjtn. Lund. Generaimajor Schleppegrell berömde i synnerhet stabschefen kapt. Neergaard och Magius, löjtn., Thorkelin och M. Petersen, samt frivillige skarp-; skytten, jag!junker Brun. le E Gen. maj. Moltke prisade i synnerhet major Lem-! mich. Yrterligare berömmas majorerne Bonner,) og, öfverste Flensborg och kaptt., low, ryttmäst. Buclhwald, pr. löjtn.; och löjtn. grefve Reventlow. Vaupell Underkorporaien M. P. Lyngby och soldaten A.l; D. Siasstrup tillfångatogo 4 man; sergeant Sonne-4 rup och soldaterna EH. A. Ousted, A. D. Rye Dmbd.,; 1 1 och N J. Uygerslöse biträdde verksamt vid att taga 160 fångar. Pr. löjio. Kaas var 2 gånger den förste på bröstväirnet. Öfverjägaren Roeskilde tog icke mindre än 4 officer, 3 underoff. och 24 man tillfånga. Soldaterna G. T. Öfjord. och Ch. H. Fjeldsted biefvo begge sårade, men ville icke lemna slagfältet, förrän hela bataljonen återgick till fästningen. Ofverläkarne Baumann och Gottschalk, af hvilka den sistnämnde var sjuk, följde trupperna under det häftigaste kulregn och de största ansträngningar, samt u:förde sitt hedrande kall med största nit, så väl mot vän som fiende. PORTUGAL. f Från Lissabon skrifves den 9 Aug. att Costa Cibral försonat sig med hertigen af Terceira, hvadan ministerens ställning ansågs fastare. SPANIEN. Den 9 Aug. fortfor ännu ministerkrisen. Den sades vara föranledd af en tvist mellan Sartorius och Mon, hvilken sednare jemte Pidal hade inlemnat skriftlig afskedsansökan. Sartorius troddes komma att öfvertaga utrikesportföljen; Egana eller senatorn Guinto inrikesportföljen. Från Malaga skrifves den 4 Aug. att de för en afrikansk expedition bestämda trupper sammandrogos i Ronda i Andalusien. Man ser häraf att spanska regeringen ändtligen beslutit uppträda med energi mot morerna, som dagligen oroa Melitta. Den bekanta centralistiska hufvudmannen D. Victorino de Ametler har ankommit till Madrid. FRANKRIKE. Budgets-utskottet hade den 44 Aug. en allmän session. Den föreslagna inkomst-skatten föranledde en lång debatt. Utskottet tycktes vara mera bjdt för att höja de bestående skatterna; ty hvad inkomst-skattens upptagande beträffade, så fruktade man att den skulle föranleda en slags inqvisition, hur man ock barls sig åt. Sjelfva frågan och diverse amangdeman-lr1 ger remitterades till en subkommission. — Dricks-c skatten förklarades vara oundgängligen nödvändig. Den förberedande undersökningen mot Pierre ! ä I I j rr HH rr HH —mm om re mm sm GK ee ja Bonaparte är slutad. Han är till den 47 Aug.l: instämd inför korrektions-polisen för att hafva frivilligt begått handgriplig misshandling. Lamartine skall vara betänkligt sjuk. I Lycee Bonaparte hafva några unga polackar vunnit pris. De öfriga eleverna börjadel genast ropa: Lefve Polen! Berget har valt ett permanent utskott af 12 medlemmar, som under prorogationstiden skola qvarblifva i Paris för att observera händelserna. Äfven har berget reorganiserat sin byrå: presidenter blefvo Michel (de Bourges), Mathieu! (de la Dröme) och Bawne. Republikens president återkom den 43 e. m.l! från Havre. ! Lola Montez har ankommit till Paris. ; Constilutionnel betviflar att någon verklig! schism uppstått inom majoriteten. Den skulle jr alltid blifva enig, så snart fråga vore attsätta sig emot socialismen. Den legitimistiska Union yrkar att represen-c tanterne måtie försk.lla sig bestämda instruk-t tioner från departemenierna, så att det en gångs S S kan bli slut på det ovissa i Frankrikes ställning. Decentralisarion börjar nu blifva lösen för legitimisterna. Under departementsrådenas sammanträden hade de derföre ansett bäst att hafva sina ledare i departementerna; derföre beslöts ock, att mnationalförsamlingen under