På valplatsen befunnos däde af fienderna:
5 ofticerare, 497 underofficerare och soldater.
Anialet af de döde och sårade, som fienden tagit
med sig. kan lågt beräknas till 40 officerare samt
4000 underofficerare och soldater, så att fiendens
fö lu-: i sin helhet uppgick till mer än 80 officerare
och 3300 underofficerare och soldater, eller mer än
1. af hela dess styrka.
Hola styrkan af officerare. underofficerare och sol-
dater. som deltogo i utfallet, steg till 49,404 perso
ner, :eserven (3,208 man) inberäknad, hvilken till
störs:2 delen alls icke användes i sjelfva striden.
arnes förlust steg till 258 döde och 41639
och saknade, hvaribland 23 fallna och 350
Omkring 30 underofficerare och
m vid stormningen trängde för långt
fram, bi-fyo afskurne och fångne.
Blaud de tappre, som denna dag funno hjeltedö-
den, naäimnas särskildt: — utom de redan nämnde.
generalmajor Rye och öfverstelöjtnant Kesemodel —
kaptenerna Fugl, Weldingh och Bentzen, löjtnan-
terna Moldrup, Schested, Duse (svensk), Flor, Buch,
F. 0. Peiersen, Eichmäiller, Ussing, Lorentzen,
Skeel, Ibsen. Hyrup, Rosenstand-Goiske, Ursin, A.
Loarenizen, A. Larsen, Rarn, Möller, N. Lassenl
och N. Schouww samt underläkaren Blichfeidt.
Af da sårade, som sedermera afledo, nämnas ma-
jor K-abbe, kapt. Schwartz, löjtn. Cederström ochl;
Lagerbjell:e (svenskar), Tronier, Holst och L. C.
Griäiner, som alla på det fördelaktiga te sätt ut-l.
mirkt sig. I
Dagen var i allmänhet rik af bevis på hjeltemod, i
tapp: och dödsförakt, Hvar och en gjorde sin
pligt i ordets vidsträcktaste betydelse. Isynnerhet
i
prisas den käckhet och själsnärvaro, hvarmed samt-
lige brigadeheferne ledde striden. Särskildt prisas,
42 a bataljonen.
Vära tappre svenska och norska vapenbröder ..:
heter det vidare, hafya äfven vid Fredericia stridt!,
med utmärkt tapperhet i den danska armåens leder.,
Gen-ral Bälow framhåller den ädla mildhet ochl;
skonsanhet, som de danska soldaterna visat den be-l)
segrade fienden; hvilken skonsamhet vore så mycket
mora prisvärd, som issurgenterna, i synnerhet i för-
skansningarne, försvarade sig till det yttersta, och
några land dem, efier att hafva begärt pardon, be-
gagnade sis af de danska soldaternas godtrogenhet
för at. på ett lömskt sätt förnya striden.
Avautgardets chef generalmajor Meza berömmer
i synnerhet öfverste Reder och bataljonscheferna
Wallzor, Hindenburg, Bra net, Gerlach och Sche-
pelern atvensom batteriet Wegener, espignolbatteriet
under major Moincke, batteriet Marcussen; vidare;
kapt. Schönning, ingeniörkapten Arnholtz, major
Wörishöffer, och adjutanten löjtn. Lund.
Generaimajor Schleppegrell berömde i synnerhet
stabschefen kapt. Neergaard och Magius, löjtn.,
Thorkelin och M. Petersen, samt frivillige skarp-;
skytten, jag!junker Brun. le
E
Gen. maj. Moltke prisade i synnerhet major Lem-!
mich. Yrterligare berömmas majorerne Bonner,)
og, öfverste Flensborg och kaptt.,
low, ryttmäst. Buclhwald, pr. löjtn.;
och löjtn. grefve Reventlow.
Vaupell
Underkorporaien M. P. Lyngby och soldaten A.l;
D. Siasstrup tillfångatogo 4 man; sergeant Sonne-4
rup och soldaterna EH. A. Ousted, A. D. Rye Dmbd.,;
1
1
och N J. Uygerslöse biträdde verksamt vid att taga
160 fångar. -
Pr. löjio. Kaas var 2 gånger den förste på bröst-
väirnet. Öfverjägaren Roeskilde tog icke mindre än
4 officer, 3 underoff. och 24 man tillfånga.
Soldaterna G. T. Öfjord. och Ch. H. Fjeldsted
biefvo begge sårade, men ville icke lemna slagfältet,
förrän hela bataljonen återgick till fästningen.
Ofverläkarne Baumann och Gottschalk, af hvilka
den sistnämnde var sjuk, följde trupperna under det
häftigaste kulregn och de största ansträngningar,
samt u:förde sitt hedrande kall med största nit, så
väl mot vän som fiende.
PORTUGAL. f
Från Lissabon skrifves den 9 Aug. att Costa
Cibral försonat sig med hertigen af Terceira,
hvadan ministerens ställning ansågs fastare.
SPANIEN.
Den 9 Aug. fortfor ännu ministerkrisen. Den
sades vara föranledd af en tvist mellan Sarto-
rius och Mon, hvilken sednare jemte Pidal
hade inlemnat skriftlig afskedsansökan. Sarto-
rius troddes komma att öfvertaga utrikesport-
följen; Egana eller senatorn Guinto inrikes-
portföljen.
Från Malaga skrifves den 4 Aug. att de för
en afrikansk expedition bestämda trupper sam-
mandrogos i Ronda i Andalusien. Man ser
häraf att spanska regeringen ändtligen beslutit
uppträda med energi mot morerna, som dagli-
gen oroa Melitta. Den bekanta centralistiska
hufvudmannen D. Victorino de Ametler har an-
kommit till Madrid.
FRANKRIKE.
Budgets-utskottet hade den 44 Aug. en all-
män session. Den föreslagna inkomst-skatten
föranledde en lång debatt. Utskottet tycktes
vara mera bjdt för att höja de bestående skat-
terna; ty hvad inkomst-skattens upptagande be-
träffade, så fruktade man att den skulle för-
anleda en slags inqvisition, hur man ock barls
sig åt. Sjelfva frågan och diverse amangdeman-lr1
ger remitterades till en subkommission. — Dricks-c
skatten förklarades vara oundgängligen nödvändig.
Den förberedande undersökningen mot Pierre !
ä
I
I
j
- rr HH rr
HH —-
mm om re
mm sm GK ee ja
Bonaparte är slutad. Han är till den 47 Aug.l:
instämd inför korrektions-polisen för att hafva
frivilligt begått handgriplig misshandling.
Lamartine skall vara betänkligt sjuk.
I Lycee Bonaparte hafva några unga polac-
kar vunnit pris. De öfriga eleverna börjadel
genast ropa: Lefve Polen!
Berget har valt ett permanent utskott af 12
medlemmar, som under prorogationstiden skola
qvarblifva i Paris för att observera händelserna.
Äfven har berget reorganiserat sin byrå: pre-
sidenter blefvo Michel (de Bourges), Mathieu!
(de la Dröme) och Bawne.
Republikens president återkom den 43 e. m.l!
från Havre. !
Lola Montez har ankommit till Paris. ;
Constilutionnel betviflar att någon verklig!
schism uppstått inom majoriteten. Den skulle jr
alltid blifva enig, så snart fråga vore attsätta
sig emot socialismen.
Den legitimistiska Union yrkar att represen-c
tanterne måtie försk.lla sig bestämda instruk-t
tioner från departemenierna, så att det en gångs
S
S
kan bli slut på det ovissa i Frankrikes ställ-
ning. Decentralisarion börjar nu blifva lösen
för legitimisterna. Under departementsrådenas
sammanträden hade de derföre ansett bäst att
hafva sina ledare i departementerna; derföre
beslöts ock, att mnationalförsamlingen under