RR SSR — KV aldrig sett er! Ni är min mor, se der allt hvad jag vetli) I hans namn, stammade Achard, hvars tunga döden redan började isa, i hans namn, min fru, lofvar jag... svär jag... O, min Gud! min Gudi . Markisinnan reste på sig och följde på den döendes ansigte dödskampens framsteg. Du Jofvar!l::. du svär!,.. sade hon. ÅAr han der, för att bekräfta löftet, han? Du lolvarl... du svär!...: och på ditt hedersord vill du att jag skall våga de år, som det återstår mig att lefva, mot de minuter, hvilka du har qvar innan du dör! Jag har bedit dig, jag har anropat dig; för sista gången beder ag, anropar jag: återgil mig dessa Papper I Dessa papper äro hans. Jag måste hafva dem, säger jag digl fortfor markisinnan, hvilken återfick krafter i den mån den döendes försvagades. Min Gud! min Gud! Haf medlidande med mig! mumlade: Achard. s Ingen kan kommapv, återtog markisinnan. Denna nyckel lemnar dig aldrig, har du sagt ?... Skall ni rycka den ur en döendes hand?x Nej,, svarade markisinnan, jg skall vänta. .. Låt mig dö i frid! utbrast gubben, i det han ryckte krusifixet från sin hufvudgärd och höjde det emellan sig och markisinnan. Gå er vägl gå er väg! I Christi namn!...n Markisinnan föll på knä och böjde hufvudet ända ned till jorden. Hvad gubben angick, förblet han ett ögonblick i denna ställning, hvarefter krafterna småningom öfvergåfvo honom; han återföll på sängen, korslade sina armar och tryckte Frälsarens bild mot bröstet. Markisinnen tog det nedersta af singombhänsena, och utan att höja hufvudet korsade hon dem sa, alt ae dokle för henne gubbens dödskan p.