RR SSR — KV
aldrig sett er! Ni är min mor, se der allt
hvad jag vetli)
I hans namn, stammade Achard, hvars tunga
döden redan började isa, i hans namn, min
fru, lofvar jag... svär jag... O, min Gud!
min Gudi .
Markisinnan reste på sig och följde på den
döendes ansigte dödskampens framsteg. -
Du Jofvar!l::. du svär!,.. sade hon. ÅAr
han der, för att bekräfta löftet, han? Du lol-
varl... du svär!...: och på ditt hedersord
vill du att jag skall våga de år, som det åter-
står mig att lefva, mot de minuter, hvilka du
har qvar innan du dör! Jag har bedit dig,
jag har anropat dig; för sista gången beder
ag, anropar jag: återgil mig dessa Papper I
Dessa papper äro hans.
Jag måste hafva dem, säger jag digl fort-
for markisinnan, hvilken återfick krafter i den
mån den döendes försvagades.
Min Gud! min Gud! Haf medlidande med
mig! mumlade: Achard. s
Ingen kan kommapv, återtog markisinnan.
Denna nyckel lemnar dig aldrig, har du sagt ?...
Skall ni rycka den ur en döendes hand?x
Nej,, svarade markisinnan, jg skall vänta. ..
Låt mig dö i frid! utbrast gubben, i det
han ryckte krusifixet från sin hufvudgärd och
höjde det emellan sig och markisinnan. Gå
er vägl gå er väg! I Christi namn!...n
Markisinnan föll på knä och böjde hufvu-
det ända ned till jorden. Hvad gubben an-
gick, förblet han ett ögonblick i denna ställ-
ning, hvarefter krafterna småningom öfver-
gåfvo honom; han återföll på sängen, korslade
sina armar och tryckte Frälsarens bild mot
bröstet.
Markisinnen tog det nedersta af singombhän-
sena, och utan att höja hufvudet korsade hon
dem sa, alt ae dokle för henne gubbens döds-
kan p.