i en fråga icke efter hvad de sjelfva tycka, utan !
efter hvad de tro att andra skola tycka. Om
alla följde en sådan regel, så skulle det kunna
hända, att om 900 önskade en liberal reform
och blott 100 gjorde motstånd emot densam-
ma, så skulle de 900 afhålla sig ifrån att yrka
på reformen, och antingen blifva qvar vid det
gamla, eller föreslå ett dåligt mellanting, blott
af farhåga alt de 100 icke skulle vilja jemka
med sig; då det likväl ligger både i sakens
natur och i den allmänna erfarenheten, att ett
litet antal slutligen gifver vika för en öfver-.
vägande majoritets öfvertygelse, helst då denna
i öfrigt har skäl för sig. )
Låtom oss nu se, huruvida icke någon enda
utväg kan finnas att göra en reform sådan
som de liberala önska, t. ex. en sådan som
grundades på det Stockholmska reformsällska-
pets i dess petition framställda program, gäl-
lande på fredlig väg,. De hinder, hvilka hr
kapten K. anser ligga i vägen för en sådan
framgång, äro: en alltför sannolik saknad af
regeringens medverkan, och ett ännu sannoli-
kare ständernas vetop.
Hvad frågan om regeringen här beträffar, så
lärer man väl egentligen få taga i betraktande
hvad som kan vara att vänta eller hoppas från
Konungens sida, ty den öfriga regeringen, d.!
v. s. Konungens rådgifvare, kan ombytas.
Det bör då först tagas i betraktande, att det
är ganska sannolikt, att Konungen, i det ögon-
blick då han lät framlägga det nu hvilande
förslaget, hyste den öfvertygelsen, att detsamma
icke allenast skulle lättare kunna genomföras,
utan äfven närmare uttrycka nationens önsk-;
ningar och behof på den punkt, der opinionen
befinner sig, än reformvännernas program.
Många omständigheter tala för en sådan förut-
sättning. Och om det så förhållit sig, kan in-
genting anmärkas dervid, att förslaget blef så-
dant det visat sig. Det är dessutom klart, att
det till Ständerna framlagda arbetet måste rätta
sig efter rådgifvarnes mening och öfvertygelse.
Det kunde då kanske icke blifva annorlunda.
Men det är äfven antagligt, att om Konun-
gen finner, att en tillräckligt imposant majori-
tet i landet med allvar önskar en mera konse-
qvent och liberal reform, så skall han äfven
lemna sin medverkan dertill. Hvarföre dettal
icke skulle kunna ske af konungen i Sverige,s
likasom det skett af konungen i Danmark, som
likväl förut var en enväldig monark, kunna
åtminstone vi ej begripa, och det synes till en
början vara nödvändigt för desom antaga mot-
satsen deraf, att uttala skälen för en sådan
mening.
Hvad åter beträffar sannolikheten af Stän-
dernas veto, så antaga vi naturligtvis, att här
endast är fråga om adeln och presteståndet,
under förutsättning att ett blifvande förslag är
sådant, att det kan påräkna borgare- och bonde-
ståndens bifall jemte majoritetens af nationen
allmänhet. Man återkommer då till ett upp-
repande af hvad förut är sagdt, att de två för-
sta stånden möjligtvis skola visa ett motstånd
vid första riksdagen; men påtryckningen från
det allmänna tänkesättet skall snart visa sig så
stark, att detta motstånd skall vika.
Hvarföre icke slutligen en sådan
skulle kunna framgå på den fredliga agitatio-
nens väg, den enda som hvarje hederlig och.
fosterländskt sinnad man kan önska, och den
enda, på hvilken vi för vår del tro, att dens
någonsin kan tillvägabringas, tål mycket väl,
vid att närmare förklaras. Vi anse det till!,
och med mindre välbetänkt och ganska förha-
stadt, att blott på grund af en lös jargon an-
taga motsatsen.
ser enligt vår tanka i reformvännernas egen
hand. Det beror af dem, att genom en ihär-
dig verksamhet, i förening med moderation,
undanrödja all: misstanka i detta hänseende hä-
danefter såsom hittills, och det är just härige-
nom, som man kan förvissa sig att snarare
hinna till målet.
j
-
j
l
i
l
S
I
1
I
j
Å
1
a
Y
1
1
S
mA mr AI TE SAK SR RR ARR EST
reform!
tioner spöka framför sig, är väl möjligt, men
bör ej komma i betraktande, då någon grund
till en sådan farhåga i sjelfva verket icke finnes.
) Här torde stället vara att besvara ett inkast i tid-
ningen Aftonposten, i anledning af en hemställan
från Aftonbladets sida, huruvida icke A.P. finner
skäl att numera frångå det Kongl. förslaget, då
detsamma icke kan erhålla någon framgång. Arf-
tonposten har med en ridderligt högstämd ton
härpå svarat, att den icke är van att öfvergifva
en sak derföre att den öfvergifves af andra. Vi
kunna icke annat än billiga detta yttrande, såsom
grundsats betraktadt; men vilja blott fästa upp-
märksamheten derpå, att A. P. derigenom valt en
ny utgångspunkt. Man minnes ganska väl, att
samma tidning flera gånger förut, äfvensom dess
hufyvudredaktör, br Dalman, förklarat att han icke
ansåg förslaget tillfredsställande, att det tvärtom
blifvit erkändt, att det hade stora och väsendt-
liga brister, men att man borde antaga det för
att derigenom ginare komma till målet, d. v. s. af
samma skäl som hr kapten K. anfört.
Dessutom förenade sig hr Dalman för en tid
sedan icke allenast med hr kapten K., utan åbe-
ropade honom och pluraliteten af Lidköpings re-
formsällskap såsom en auktoritet, hvarlöre man
äfven hade full anledning att förmoda, det A. P.
instämde i hr kaptenens mening derom, att det
hvilande förslaget ingalunda uppfyller svenska
folkets fordringar på en liberal reform,. — Det är
under denna förutsättning, som Aftonbladet gjort
sin hemställan till A. P. Nu åter, sedan A. P.
så till vida förändrat sin position, att den adop-
terat förslaget helt och hållet och anser det vara
fullgodt, samt försvarar det på grund af sin öf-
vertygelse om dess egna, inte förtjenster, hafva vi
ingenting att säga; vare det långt ifrån oss att vi
skulle vilja förföra ÅA. P:s samvete. Vi frukte
endast, att ÅA. P. härigenom kommer att draga
en tyngre börda än förut, sedan den sålunda tagit
ett steg tillbaka.
Det är möjligt att ÅA. P. återigen härpå skall
svara, att den ånyo blifvit misstydd, att Aftonbla-
det begått en infam insinuation, 0. s. Y-; men
något skäl skall väl finnas, hvarföre yrkesbrodern
försvarar förslaget, antingen för dess egen skull —
och då står A. P. på en helt annan grund än hr
kapten Kyhlberg — eller också af samma skäl
som den sednare antagit, att förslaget, ehuru stora
bristfälligheter det må ega, skulle gifva lättare ut-
ciot till rafefrmanc frama?na än ott af refarmaäll.
Hela denna del af frågan lig-,
Att en och annan kan fin-.
has, hvars uppskrämda inbillning ser revolu-
)
-
AA ma
nn - - - Br FE
Nm AA pe - Vr
—