— — jod. Summa Bko Rdr 1,653,630. tr Skulder: För lottägarnes tillskott i konvi tant och deponerade säkerhetshandlinS gar 676,080; innestående medel på desl positionseller uppoch afskrifningsoc räkningar 457,400; direkt upplåning nn 65750. so ss so so so ks Ro kv vv 899,240. Utelöpande kreditsedlar . . . . . 734,797.!a Tillgångar utöfver skulderne . . . . —-49,622. Summa Bko Rdr 1,6353,650. (Forts. följer.) u — AN fä LITTERATUR. ki Den Namnlöse; poetisk kalender af Wilh. v. i Braun; Stockholm 4849, 507 sidd. 8:0, å 4:!fö 40 bko. ti Slut från måndagsbladet.) Man har någon gång anmärkt, att skaplynnet, gi eller, måhända rättare sagdt, den inre beskaffenheten af hr v. B:s lyra saknade ett mera vidsträckt ide-omfång. Detta torde väl också måhända i visst afseende böra medgifvas, och vi hafva icke velat förneka det; men deremot är ph: det ganska visst, hvad vi äfven framhållit, nem-!f ligen att hr v. B:s poesi, på de punkter der denp befinner sig, och i de enskildheter der den lef-JA ver, är storartad, utom det att den också uttalar sig lätt och vackert. Vi togo oss förra gången friheten att anföra 2 å 3 prof på den. muntre och tillika, då man rätt uppfattar honom, känsiofulie skaldens sednaste snillealster,!B hvilka bevisa hvad vi sagt. ÅA en annan sidalp är det också gifvet, att då man om hr v. B.o anmärkt ett visst slags stundom förekommande repitition af till hufvudsaken ungefär samma ämnen, så hindrar detta dock icke att skaldens snille, inom det fält hvarpå det rörer sig, uppenbarar g sig med en lekande talang och ofta med nyhet lsi och originalitet. Det fordras en icke ringa för-lri måga alt sålunda så att säga inom samma krets d af föremål kunna variera ett förut mer eller5 mindre vidrördt ämne, och underhålla läsarens intresse Ull följe af utförandets och sjelfva behandlingens förtjenst. Då vi under de nyssför-z flutne dagarne erfarit det nöje publiken haft!b af de profbitar vi i måndags citerade ur Denb Namnlöse, må det ej misstyckas, att vi ännu d en gång anlita förf:s rika fatabur, och derur såsom än ytterligare bevis på hvad vi sagt aneg föra t. ex. det lilla nätta och intagande poemet. SKRIDSKOÅKERSKAN. Du vill då lära att skridskor åka? Förtjust utropade unga Frans . Till Ameli, som i vinterkråka, st Fördolde kindernas blomsterkrans. ri Ack ja, det vore, minsann, rätt roligt! N Men tag mig icke så der förtroligt S Inunder armen: du veta bör, Att du är pojke ännu, munsjör!o s Min fröken Näsvis! — Ack, hör man bara! h Hon tror sig redan en riktig dame! n Dock, ett år äldre jag råkar vara, je Ån hon... men snart jag väl gör dig tamp, b Han sade, i det han rösten sänkte, ö Och såg åt viken, der isen blänkte, tö Så klart som Amelis ögon blå, Si Och skadeglädje han kände då... bi Min fröken, sätt dig nu här på tufvan, ä Så vill jag skridskorna spänna på! så Det passar ickel — hon, rädd som dufvan, Begynte hastigt att ropa då — k pHvad gör det? jag är ju pojke bara?n f Nå, det är sannt, nå, det kan så vara! — Och unga Ameli, utan knot, b Mot gossen sträckte sin lilla fot. sö Den nätta foten, hur herrligt formad! h Praxiteles den ej bättre gjort. d Af ljufva känslor med makt bestormad, u Sig Frans nog aktar att handla fort. h Nå, skynda, skynda! hur han mig skrämmer tv Och hur förskräckligt han foten klämmer! : M Nej, aldrig mer vill jag följa med! ti Det är, som sute han i ett städ. FE Det är just knepet. — Nu är du färdig! ; Blott res dig upp och håll säkert i i Densamma arm, som ej nyss var värdig!... d Nu släpper jag! — — Söta Frans, låt bli!... Nej, håll mig!... stöd mig!... Nu tar mig vinden. .lp Jag faller... ropte hon, blek om kinden. a Får jag en kyss, om jag hjelper dig? e Ja, gerna hundra, blott kom till mig! h Och Frans sig närmar. För mig till stranden, Pp Hon bad så varmt, med en ljuflig blick. u Och gossen lyder, han lossar banden, k Och lilla foten sin frihet fick. h Och nu min lön? — han sitt öga fällde, d Men i detsamma en näsknäpp smällde: fi Nog syns det att du är pojke än: St På isen ekulle du tagit den ... si Exempel på br v. B:s obundna stil har allmänheten visst många gånger förr haft tillfälle att inhemta. Men här önskade vi framdraga ett lo prof på hr v. B:s lyckliga sätt att måla personer, s! som tala osvenska. Stycket läses i Napoleon Raschs äfventyr, och angår den på sin tid ryktbare läraren i franskan, hr Cordier de Bonneville. Det heter sid. 4176: Sc Denna morgon hade Monsieur 1e professeur Louis Joseph Angers Cordier de Bonneville, lektion, hvilken vanligtvis, om han var vid goda vätskorp, p som man säger, endast bestod deruti att ban för sina elever berättade några af sina vidunderliga historier. Han satt då i lärarestolen vid tredje klassens stora runda bord, och på bordet lågo kadetterna på hvarandra, uppstaplade nästan till en pyramid, för att få e höra hvad de så ofta hört förut, men som dock alltid var lika besatt löjligt. Genom Henning, som var i tredje klassen, erhöll Napoleon, så nykommen han än var, tillträde till morgonens historiska föreläsning. Monsieur Cordier de Bonneville befanns vara vid det mest briljanta ft lynne, pyramiden uppstaplades och historierna bör-f! jade genast, sedan Henning, som stod mycket vällY hos herr Cordier, berättat honom att, under den9 starka stormen förra veckan, håret hade blåst af på en fiskare i skärgården, enligt hvad han hade ll hört af en fullt tillförlitlig person. Cordier de Bonneville, som gerna ville att andra jo skulle tro hans historier, var också liberal nog attl!g icke baxnas för dem han fick höra, huru befängda la de än måtte vara. Nu syntes han dock något för-u bryllad; hvarföre han snöt sig, tog sedan tvenne vällo diga prisar ur deh nötta silfverdosan och nöjde sigln med att helt lugnt svara: Sinon! Dett var djeffvoln h till storm! Men likasom en gammal ryttarehäst id hast blifver uppiggad, då han hör trumpeten ljuda, Iså uppiggades äfven Monsieur Cordier de Bonneville,