mans, iemte de 200,000 från riksgäldskontoret, så uppgår hela summan för de kungliga personerna och deras hof till öfver en million 100,000 rdr banko. För öfrigt synes det vara en besynnerlig tanka hos Tiden, att liksom förutsätta, att en kunglig familj, om den än har en stor egen förmögenhet, aldrig borde använde en styfver deraf, utan idkeligen samla inkomsterna deraf på hög. Detta är något helt annat än hvad man antager förhållandet vara med rikt folk i allmänhet. Lyckligtvis lärer icke vår konungafamilj följa ett sådant system, ehuru cen förestående räkningen torde visa, att den icke behöfver förstöra sina egna tillgångar för att kunna underhålla ett konvenabelt och mot värdigheten af sin ställning svarande iofnadssätt. Att åter icke slöseri eller en österländsk lyx råder vid vårt hof synes ganska sälbetänkt och i sin ordning, då exemplet i: sådant hänseende ingalunda verkar till någon egentlig fördel. a — En insändare har hos redaktionen begärt införande af nedanstående lilla uppsats, hvaruti professor Palmblads egen auktoritet åberopas emot Tiden, rörande ungerska allmogens ställning. Vi uppfylla så mycket hellre insändarens önskan, som man af nedanstående utdrag af hr Palmblads geografi, jemfördt med Tidens nuvarande politiska kanstöperier, får ett bidrag till det slags ärlighet och opartiskhet, som utmärker 1idens politiska diskussion. Insändaren yttrar sis som följer: Uti ex om Ungern och Aftonposten i tidningen Tiden för den 15 Augusti d. å. införd polemisk artikel, som går ut på att visa all mogens i Ungern välstånd och deraf följande obefoge:rhet till missnöje med landets regering, frågar Tids-redaktionen slutligen: Var allmogen här förtryckt, hvems var felet? Icke måtte detta kunna läggas regeringen till last, som både al humanitet och politik bemödat sig att upphje!pa allmogen; och önskar redaktionen få veta hvarifrån ÅA. P. hemtat den uppgiften, att Österrike utsugit Ungern. Det är första gången, tillägger redaktionen, vi för vår del hört den förebråelsen. För att gå Tids-redaktionens sålunda uttryckta önskan till möte, får en i denna polemik ointresserad endast upplysa, att den ifrågasatta uppgiften möjligen blifvit hemtad från en ryktbar författare vid namn Fredrik Wilhelm Polmblad, som, uti sin af trycaet utgifna Lärobok i den physiska och politiska äldre och nyare geografien, bland annat yttrar följande om Ungern: nÅdeln, den rikaste i Europa, är skattfri: all tyngd är hrälfd på allmogen, som, oaktadt Ungerns naturliga rikedom, lefver i elände. Till detta bidrager också den styffaderliga regeringen, som genom höga tullar besvärar utpförseln af landets produkter.