Htåg. Likaså ogrundad är Wiener-Zeitungs ;Iskrylsamma privatberättelse från Haynaus I högqvarter, , hvaruti berättas om en ärofull stormning af ungrarnes förskansade läger. Ungrarne drogo sig nemligen tillbaka öfver Theiss före Haynaus ankomst, så att blott Ideras arriergarde vid Uj-Szegedin (Nya SzegeIdin) kom i affär med de kejserliga, under BeInedeck, vid hvilket tillfälle staden sattes i brand genom raketer. Den följande dagen, Iden 4, slog Haynau broar öfver Theiss; men den ungerska armen var redan då, enligt sin operationsplan, försvunnen. Riksdagen, som (ända dittills haft sitt säte i Szegedin, var förlagd till Grosswardein, efter att förut hafva beviljat 60 millioner floriner för krigets fullföljande, samt fattat flera högst vigtiga beslut med afseende på nationaliteterna i Ungern. Haynau vill nu framtränga vidare mot söder, för att om möjligt kunna räcka handen åt sin Jvän, den ridderlige banen,. Uti Wien äro tänkande militärer icke litet bekymrade öfver Iden riktning, som fältmarskalkens operationer II tagit. Man fruktar, att Haynau skall blifva fullkomligt afskuren från Schlicks kår, som står vid Szolnok, och derigenom äfven från all förbindelse med den ryska hufvudarmen; man befarar, att ungrarnes sluge härförare med afIsigt lockat honom mot söder uti det alldeles förhärjade och ödelagda Backa-komitatet, för rlatt genom brist på lifsmedel försvaga honom tjoch tvinga honom till ett förderfligt återtåg tlgenom ödelagda nejder. Man säger med rätta, att banens räddning och föreningen med hans Jarme är en genom idel sjelfbedrägeri skapad fantom, emedan banen icke mer äger någon armå och följaktligen densammas räddning och -Jen förening med honom är ett. tomt skuggspel. Såväl Die Presse, som den i strategiska saker Iväl bevandrade Soldatenfreund uttala temliIgen oförtäckt denna farhåga; och sedan olycIkan vid Komorn hafva till och med de ,välIsinnade förlorat föriroendet till Haynaus fält; herretalang. . Hvad den ryska hufvudarmån egenteligen gör, vet man icke så noga; ehuru det icke är Ibrist på bulletiner som se dagen i Warschau. Furst Paskiewitsch synes göra strategiska promenader i Haidukenoch Kumanierland, der Than den 2 Aug. återigen besökt Debreczin. IGeneralerna Sacken och Grabbe göra utitrakIten af Karpaterna ännu alltid jagt efter GörIgey, hvilken såsom ett irrsken sväfvar för dem löfverallt, och, så snart de söka följa honom, Jeller gå honom inpå lifvet, antingen försvinIner bakom dimmorna af Theiss,, eller lockar Isina fiender vilse mellan sjöar och moras. PasIkiewitsch, som troddes utföra ett strategiskt mästerverk genom sin forcerade marsch från ITissa-Färed till Debreczin, hvarigenom han trodde sig hafva afskurit Görgey från Dembinsky, måtte ej hafve blifvit litet förvånad, då general Grabbe rapporterade att han funnit general Görgey med 39,000 man uti en rätt fast Iposition vid Miskolcz, således ännu en gång Talldeles i ryggen på fursten af Warschau. Således för andra gången öfverlistad och vilseledd af den snillrike ungerske fälthärren, skall sannolikt furst Paskiewitsch se sig nödsakad att ganska snart åter lemna Debreczin, samt genom Görgeys farliga ställning och brist på tillförsel se sig nödsakad att återvända till Theiss, i stället att vända sig söderut mot Grosswardein. Då skulle ungrarna hafva full-: komligt uppnått ändamålet med sitt återtåg från Szegedin, nemligen Haynaus afskärande Ifrån ryska hufvudhären. ) Samma orsaker som tvang Teheodojeff, hvilken, som bekant är, den 3 Juni besatte Debreczin, att åter uppgifva denna öppna stad och återvända öfver Theiss, torde äfven kategoriskt föreskrilva Paskiewitsch den marschruta som han har att följa. Ofverhufvud är, vid den karaktär som det ungerska kriget nu antagit, intagandet af öppna städer, sådana som Debreczin och Szegedin, af alls ingen strategisk betydelse. Urgrarna uppgilfva dem utan strid, på det de kejserliga måtte sakna allt sken af anledning att på dem tillfredsställa sin Irofoch mordbrännarlust. De flesta ungerska städer äro icke, såsom i Tyskland, till hälften fästningar, utan helt öppna, utan vallar grafvar och portar. Deras intagande, eller rättare besättande, är derföre ingen seger i och för sig, utan blott krigsoperationernas naturliga följd. Landets enda strategiskt vigtiga punkter äro Komorn, Peterwardein, Arad, Temesvar och Karlsburg, af hvilka blott den sistnämnde är i de kejserligas händer. Men så ofta Österrikarne inrycka i någon by eller öppen stad, förstå de att i sina bulletiner — såsom denna gången Haynau i fråga om Szegedin — framställa det såsom en eröfring, en seger; ty om ej genom något annat, genom bulletinfabrikalion äro åtminstone de Österrikiske generalerna i Ungern ogement stora, och erinra om deras föregångares talang i denna genre, under sjuåriga kriget, då redan Fredrik den Store gjorde sig lustig deröfver, i det han, parodierade deras method, en dag rapporterade till Berlin: Vi hafva vunnit slagtningen. Fienden har 3000 döda. Vi hafva förlorat den ena mannen, som vi hafva vanan att förlora. (Nous, nous avons perdu. le seul homme, que nous avons Phabitude de perdre). Det synes nästan som om denna den store konungens skämtsamma bulletin begaglnats såsom mönster af de österrikiska och ryska generalerna, blott med den skillnad, att liksom då, bland förlusterna, den obligata ena mannen, nu bland trofeerna med verkligt förvånande regelbundenhet den ena eröfrade kanonen figurerar. En kanon förlorade rebellernan lvid deras skyndsamma återtåg från Ofen-Pesth; Jen kanon eröfrade Paskiewitsch i slaget vid Waitzen; en kanon tog Tolstay vid Aszod från ) Desöffy; en dito förlorade Bem vid Karlsburg; jen tog Grotenhelm vid Bistritz från SzeklerI horden, och slutligen figurerar åter den der