löjtnanten vid nationalgardet Pascal och La-
lanne, f. d. direktör för nationalverkstäderna.
Fredskongressen skall definitift öppnas den
22 dennes i Paris, sedan inrikesministern gif-
vit tillåtelse dertill, med uttryckligt vilkor, att
inga för kongressens syfte främmande föremål
upptagas till diskussion.
Courrier Frangaisv, som uppgifves vara
Thiers organ, samt Assemblee Nationale an-
falla inrikesministern Dufaure, såsom alltför
liberal.
Sjelfv
missn
Journal des Dåebats, börjar blifva
med den vändning, som sakerna i
Rom ja taga, och yttrar bland annat: För
öfrigt synes regeringen finna general Oudinots
tendenser alltför reaktionära; isynnerhet har
vikariatets och den andliga jurisdiktionens åter-
de härstädes väckt ond blod. Man torde
återkalla generalen, visserligen under
hedrande formaliteter, under förevänd-
ning, den militäriska delen nu är slutad;
äfven skall man gifva honom marskalksstafven;
men alltsammans är dock endast maskerad
onåd.n
ee
Scen i Fraxska Nalionalförsamlingen
den 3 Augusti.
Vi hafve förut omnämnt den stormiga de-
batt, som föreföll, då Lagrange påminde om
de löften, som blifvit gifna åt de fallna Fe-
bruarisegrarnes makar och barn, och att dessa
ord till tribunen framkallade general Gourgaud,
som pistod att. det i Februari hvarken funnits
segrare eller besegrade, emedan någon strid
icke lunnits. General Gourgaud var en af
Ludviz Filips adjutanter och intimare vänner,
och de: var något oväntadt att höra f. d. ko-
nunge.s tropligtigste tjenare förklara, att tro-
nen fallit utan strid, d. v. s. att ingen upp-
trädt ti! dess försvar. Vi hafva derföre velat
mera fu!lständigt återgifva denna i mer än ett
hänsee:de pikanta debatt:
Genera! Gourgaud: Republiken har aldrig varit
någon cröfring, utan en surpris. I
Lång igt sorl. Man ropar: Till ordningen, till)
ordningen. Gourgaud reser sig och yttrar några ord
till venstern, hvilka icke kunde höras. Tumult.
Från hela venstern: Till ordningen, till ord-
ningen!
Ordjöranden: Jag kaliar den till ordningen, som
afbrutit talaren.
Lagrange: Nej, republiken var icke någon sur-
pris, den fanns i alla fosterländska bjertan. (Lifligt
bifall f: venstra sidan).
Jag upprepar min påminnelse: jag fäster försam-
lingens hela uppmärksamhet på anförvandterna till
dem, som i Februari stupade på frihetens fält, och
hvilka nu i 48 månader varit öfvergifna. (Ganska
bra, ganska bra! — Sorl bland högern. — Dag-
ordningen !n)
Ordföranden: Jag kan icke tillåta, att alla ses-
sioner på detta sätt upptagas af tillfälliga diskus-
sioner.
Miche! (från Bourges) uppstiger häftigt och begär
ordet. (Sorl och knot på högra sidan. — Nej!
Dagordningen ! — Michel yrkar enträget på sin rätt
att få ordet).
Ord, iden tili Michel: Ni har icke ordet.
(Knot pi venstra sidan. — Tst! Tala, tala!)
Röst från venstra sidan: Hr ordförande, ni har
icke kallat hr Gourgaud till ordningen.
Ordföranden: Ni bedrager er, jag har kallat ho-
nom till ordningen.
General Gourgaud: Jag tror mig icke hafva ytt-
rat någo! inkonstitutionelt genom hvad jag sagt...
(Tst, tst!) Min afsigt var ingalunda att afbryta ta-
laren i afseende på hans begäran om hjelp för Fe
bruarirevolutionens sårade och öfriga offer. Jag af-
bröt honom endast, då han, talande om den 292, 23
och 24 Februari, begagnade sig af uttrycket Fe-
bruarisegrare ... Jag säger, att det icke funnits nå-
gra Februarisegrare. (Knot och sorl)... Det har
icke funnits segervinnare, emedan det icke var nå-
gon strid.
En röst från högra sidan: Bravo, nå till sa-
ken då!
Gourgaud: Den 24:de slogs man endast vid två
punkter: vid Palais-Royal mot 58 soldater, som Voro
inneslutna i Chateau dEau (sorl), och sederraera vid
Place de !a Concorde, då man anföll en corps-de-
garde, det icke fanns mer än 50 municipal-
gardister, hvilka blefvo massakrerade .... (Lifliga
utrop.)
Åtskilliga röster från wvenstra sidan: Snick
snack... Ni känner ju ingenting om saken... Man
skulle då låta massakrera sig?... Ån de 52 döda
vid Boulevard des Capucines?.., Prat!... Till ord-
nDingen!
General Gvsrgaud: Man har icke skjutit ett en-
da skott på Tuilerierna eller på Carrouseln. Endast
5 å 6 skott afossades mot en enstaka ridande ka-
vallerist, som blef dödad jemte sin häst ... (Häftigt
sorl).
En ledamot af venstra sidan öfverröstande tu-
multet: Nidingar, som den 23 e. m. läto mörda fol-
ket, ehuru det icke försvarade sig! (Ja, ja!)
En annan röst: Hr ordförande, låt icke Februari-.
revolutionen oqvädas!
En tredje röst: De hade ej så mycket mod un-l
der de sista Februaridagarne.
Andra röster: Hvar var ni då? Hvarföre för-
svarade niicke Tuilerierna. — Ja, hvarföre gjorde nil
icke det? —
General Gourgaud framstammar några ord, som
icke kunde höras bland bullret.
Ordföranden samtalar lifligt med talaren, som
tillägger, att han var en af de siste, som lemnade
Tuilerierna den 24 Februari. Han påminner derom
Lagrange, hvilken var en af de förste, som der in
trängde. Hvad Gourgaud ytterligare sade, kunde
icke höras för bullret.
Baune uppträder i tribunen.
Röster från högra sidan, häftigt: Dagordningen!
Ordföranden föreslår dagordningen, som antages.
Under denna operation yttrades några häftiga ord
till Baune af en representant, som satt på utskotts-
bänken.
3
so Ra fll nr Rd Le KR
