Det ringa antal gäster, hvilket under aftonens!
lopp skulle förökas af knappt tre till fyra af
traktens adelsmän, förhöjde ännu mera den
sorgsenhet, som herrskade under det gamla
herresätets målade hvalf. Midt i en af salon-
gerna — densamma, hvarest Emanuel vid sin
återkomst den föregående aftonen hade emot-
tagit kapten Paul — stod ett högtidligen till-
redt bord, på hvilket låg en tillsluten portfölj,
som för en främling, okunnig om hvad som
skulle tima, likaväl kunde innesluta en döds-
dom, som ett äktenskapskontrakt. , Midt under
dessa sorgliga tillredelser och dystra intryck
hördes ett försmädligt, gällt skratt; det var
Lectoure, som roade sig på en beskedlig landt-
unkares bekostnad, utan att spara Emanuel,
å hvilken äfven en del af skämtet återföll.
Likvisst blickade fistmannen understundom
med oro till den andra ändan af rummet,
hvarpå hastigt ett flyktigt moln sväfvade öfver
bans panna, ty han sig hvarken sin svärfar,
markisinnan eller Marguerite komma. De bå-
da första, som vi redan hafva sagt, hade ej
kommit ner till middagen, och hans samtal
med den sistnämnda hade ej, så bekymmers-
15; han än bemödade sig att synas, lemnat ho-
nom fri från oro öfver hvad som skulle til-
draga sig om aftonen vid kontraktets under-
skrifvande,
Emanuel var ej heller fri från frukten, och
han hade just beslutit sig att gå vpp lill sin
syster, då han mötte Lectoure, som med han
den vinkade honom. sv
För tusan! ni kommer just passande, mir
bästa grefvex, sade han till honom i det han
låtsades låna hela sin uppmärksamhet åt hvad
en hederlig adelsman berättade honom, med
hvilken han tycktes stå på en ganska vänskaps-
full fot.
Se här, herr de Nozay berättar en ganska
besynnerlig sak, på min heder! Men vet nir