Det ringa antal gäster, hvilket under aftonens! lopp skulle förökas af knappt tre till fyra af traktens adelsmän, förhöjde ännu mera den sorgsenhet, som herrskade under det gamla herresätets målade hvalf. Midt i en af salongerna — densamma, hvarest Emanuel vid sin återkomst den föregående aftonen hade emottagit kapten Paul — stod ett högtidligen tillredt bord, på hvilket låg en tillsluten portfölj, som för en främling, okunnig om hvad som skulle tima, likaväl kunde innesluta en dödsdom, som ett äktenskapskontrakt. , Midt under dessa sorgliga tillredelser och dystra intryck hördes ett försmädligt, gällt skratt; det var Lectoure, som roade sig på en beskedlig landtunkares bekostnad, utan att spara Emanuel, å hvilken äfven en del af skämtet återföll. Likvisst blickade fistmannen understundom med oro till den andra ändan af rummet, hvarpå hastigt ett flyktigt moln sväfvade öfver bans panna, ty han sig hvarken sin svärfar, markisinnan eller Marguerite komma. De båda första, som vi redan hafva sagt, hade ej kommit ner till middagen, och hans samtal med den sistnämnda hade ej, så bekymmers15; han än bemödade sig att synas, lemnat honom fri från oro öfver hvad som skulle tildraga sig om aftonen vid kontraktets underskrifvande, Emanuel var ej heller fri från frukten, och han hade just beslutit sig att gå vpp lill sin syster, då han mötte Lectoure, som med han den vinkade honom. sv För tusan! ni kommer just passande, mir bästa grefvex, sade han till honom i det han låtsades låna hela sin uppmärksamhet åt hvad en hederlig adelsman berättade honom, med hvilken han tycktes stå på en ganska vänskapsfull fot. Se här, herr de Nozay berättar en ganska besynnerlig sak, på min heder! Men vet nir