systemet mot de dansksinnade 1 norra delen, af landet, hafva de påfunnit, att låta underofficerare och soldater i stor mängd ingå i det s. k. gensdarmeriet, som skulle vara egentligen en polisvakt. Hundradetals sådane nya gensdarmer inläggas i städerna och utspridas på landet. Afdelningar deraf skola bevaka Däppelskansarne, enligt berättelser från Flensburg. Den cirkulärnot som den döende tyska cen tralmakten afgifvit och hvari hon ogillar det af Preussen ,ensidigt afslutade vapenstilleståndet med Danmark, är nu kändt och meddelas i tyska tidningarne. Den är daterad den 4 Augusti och undertecknad af presidenten i riksministeren Wittgenstein, samt meddelad den substituerade fullmäktigen för Slesvig-Holstein hos centralmakten, hr legationssekreteraren Stemann. Efter ett vidlyftigt ordande om Preussens förfarande och ingrepp i centralmaktens myndighet att besluta om kriget med Danmark åc., samt förklarande, att inga handlingar angående fredsslutet eller vapenhvilan blifvit riksministern meddelade, hvarföre ock andra tyska staters biträdande d-ri, icke kan af centralmakten anses förbindande; slutar likväl noten med följande erkännande: Likväl och med afseende derpå, att det under de gifna förbållandena icke kan vara centralmaktens afsigt att genom enskilta förbundsstater föranleda eller autorisera ett krigs fortsättande, som i sjelfva verket icke blifvit ett tyskt krig(?)samt derigenom oberäkneligt föröka farorna af inre tvedrägt, har H. Kejs. Höghet riksföreståndaren funnit sig benägen, att å sin sida gifva befallning till faktiskt inställande af fendtligheterna, i enlighet med de rent militära bestämmelserna uti Berliner-vapenstilleståndskonventionen, samt att uppdraga åt krigsoch sjöministrarne vidtagandet af derför nödige åtgärdern, Slutligen begäres att de höga tyska regeringarne måtte med rikskrigsministern träda i samverkan angående kontingenternas begagnande i rikets tjenstx: en begäran som troligen icke blifvit uppfylld, emedan kontingenterna marschera hem på v. Prittwitzs ordres. Det var kändt att Libeck erkännt det emelJan Preussen och Danmark afslutade stilleståndet, samt meddelat detta till preussiska sändebudet hos hansestäderna i Hamburg. SPANIEN. General Narvaez fader, grefve af CanadaAlta, har aflidit. Ifrån Portugal berättas, att den i Oporto aflidne ex-konungen Carl Alberts lik skulle, efter balsameringen, på ett ångfartyg öfverföras till Genua. FRANKRIKE. Inrikesministern Dufaure har den 6 Augusti i nationalförsamlingen framlagt en proposition om belägringstillståndets upphäfvande i Seinedepartementet och de öfriga departementer, som höra till första militärdistriktet. Propositionen, som af församlingen förklarades erfordra skyndsam handläggning, är af följande lydelse: ,Från den dag, då detta dekret blifvit kungjordt, skall staden Paris jemte hela det distrikt, som tillhör den första militärdivisionän, upphöra att vara i belägringstillstånd. Följande dagen har nationalförsamlingen hållit val till ledamöter af det 23-mannautskott, som under församlingens prorogationstid skall blifva permanent. Vid detta val gick högra sidans lista igenom, hvilken endast innehåller ett liberalt namn: Victor Lefranc. De öfriga ledamöterna äro: Barillon, Bauchart, Bavoux, De Beaune (du Gard), Bechard, Berryer, Bocher, Boinvilliers, Chambolle, general Changarnier, Collas (de Gironde), Gasc, general Husson, de Kermarec, de la Bruguiere, Jules de Lasteyrie, Mathieu de la: Redorte, Mol, Lucien Murat, Pecoul, Piscatory, Prudhomme, de Riancey och general de Saint-Priest. Närmast i rösteantal stodo Grevy och Duprat. National anmärker, att Louis Bonaparte utdelar en sådan mängd af hederslegionskors, att om han fortsätter lika frikostigt, så skall han vid slutet af sin presidentstid hafva dekorerat flera medborgare, än Napoleon under tio års kejsareregering och segerrika krig. Efter den förberedande undersökningen om händelserna den 13 Juni hafva 37 af de arresterade personerna blifvit ställda på fri fot. Af 72 anklag:de, mot hvilka ytterligare rättegång skall anställas, finnas, som bekant, icke mindre än 33 folkrepresentanter, till hvilkas åtalande nationalförsamlingen gifvit sitt bifall. De äro: Ledru-Rollin, Victor Considerant,! Boichot, Rattier, Commissaire, Felix Pyat, Ferdinand Gambon, Fargin-Fayolle, Brives, Deville, Beyer, Pflieger, Avril, Koenig, MartinBernard, Cantagrel, Menard, Rougeot, Landolphe, Hoffer, Kopp, Astett, Rolland, Heitzmann, Suchet, Maigne, Pilbes, Boch, Vauthier, Ronjat, Daniel Desmaziers, Janot och Lourion. Bland de anklagade nämnes vidare följande ledamöter. af en s. k. Comite de la Presse: Langlois, Thorå, Ribeyrolles, Delescluze, Paya. Man ville äfven veta att Etienne Arago samt xfvarctarna Gninard och Forestier skulle ak