ICKE UnNUYvdla oll CHdad ICRACMICHUIC. VC StuUlligen hade Ungern sjelf under loppet af vintern bildat sig en här om 200,000 man, fir sedd med ett stort förråd af vapen, ammunition och lifsmedel, och som vid första kallelse var stridfärdig. Väl hade Windisch-Grätz förstärkt sig med Schilcks kår, men då Ungrarne lyckats rensa Siebenbärgen från fiender, hade de ryggen fri och kunde använda hela sin styrka mot Windisch-Grätz. Under dessa gynsamma omständigheter beslöt Kossuth att börja elt afgörande fältlåg, och, säker om segren, upplöste han den Ungerska riksdagen i Debreczin och kallade den att sammanträda tre veckor derefter i Pesth. I början af April gick Dem binski öfver Theiss, slog OÖOsterrikarne under 7 dagar uti trenne hufvudbataljer: vid Erlau, Gyöngyös och Gödöllö. Efter slaget vid Gyöngsyös hade Windisch-Grätz dragit sig tillbaka till tvenne mil nära Ofen och förstärkt sig med sin reserv och Jellacies hela här, inalles 50,000 friska trupper; men om aftonen den 9 April betäckte 6000 Österrikare valplatsen vid Gödöllö; 3200 fångar och ett oerhördt byte af kanoner, ammunition och bagage föll i segervinnarnes händer. Slagtningen vid Gödöllö var för Dembinski till sina resultater en bland de mest afgörande och lysande bataljer verldshistorien vet att omtala, och Windisch-Grätz, förkrossad af så stora motgångar, nedlade kommandot, som derefter öfverlemnades åt Wiens bödeldiktator, fälttygmästar Welden. Men hvarje försök att hålla stånd, misslyckades, och hvad skulle väl den nye fältherrn kunna uträtta med 40,000 man demoraliserade trupper mot en fem gånger så stor, segerrik armå? Görgey lyckades undsätta Komorn, efter en seger öfver general Ramberg; han sprängde vid Neutra en reservkår om 15,000 man, som under general Wohlgemuth ilade till den kejserliga hufvudarmeåns hjelp, ock en annan Magyarisk kår slog Jellacie vid Gran. Omringad på alla sidor, anträdde Welden återtåget från Pesth och Ofen den 20 April och uppnådde, efter en kedja af lidna nederlag, nästan tillintetgjord, den Österrikiska gränsen. — Det var ett fälttåg, som liknar Napoleons i Ryssland, ehuru i en mindre skala. — Ofen höll sig ännu, men blef, efter ett ömsesidigt bombardemang med Pesth, intaget med storm af Görgey den 20 Maj. Samtidigt härmed hade Bem alldeles kufvat Raizernas resning, efter eröfrandet af S:t Thomas, Temeswar och Orsowa. Ungern var befriadt, Dembinski närmade sig Wien. I den yttersta nöd begärde och erhöll nu österrikiska regeringen hjelp af Ryssland. Ofver Krakau genom Bukowina, från Wallachiet, samt öfver Schlesien och Wien har en här af öfver 200,000 man närmat sig Ungerns gränser och omgifvit detta kraftfulla och djerfva folk med bajonetter. Och Österrike sjelf, hvars tillvaro, lika mycket som Ungerns, står på spel i detta krig, bar med de största ansträngningar, oaktadt sina alldeles ruinerade finanser, bildat en ny här, för att operera tillsammans med ryssarna, samt anförtrott densammas ledning åt Haynan, en ung general af Radetzkys skola. Men genom ryssarnes inkallande har Wienerhofvet gjort fälttåget till en. strid om politisk tillvarelse eller icke tillvarelse, för båda partierna. I det gamla europeiska statssystemet var Österrike den politiska mellanlänken mellan Europas vestra och östra folk och stater, men nu har det, genom att lägga sitt öde i den östra hufvudmaktens händer, gjort sig till en slaf af dennes vilja, hvars politik dock går ut på ingenting mindre än att försvaga Österrike till fördel för sig sjelf. Antingen skall Ryssland, såsom segrens pris, fordra Österrikes polska och vallachiska länder, hvilka den i sitt innersta skakade österrikiska kejsarstaten ej på lång tid skall kunna hålla i tygeln, och förekomma att agitationer derifrån utgå till deras stamförvanter i det ryska riket; eller — hvad som är sannolikast — Ryssland har betingat sig Österrikes neutralitet under dess utförande af kejsarinnan Catharinas älsklingsid, som alla hennes efterföljare troget hafva fullföljt: Turkiets eröfring. Nikolaus har under det förflutna årets virrvarr förberedt denna plan med besättandet af Donaufurstendömepa, hvarvid traktaterna af år 1826 blifvit kränkte; men Turkiet, som af erfarenhet hänner den ryska politikens smygande vägar, har ej underlåtit att uppbjuda landets alla krafter för kommande händelser, och detskall ej förundra oss om, under loppet af innevarande år, detta förslappade folk, vid kanondundret i Ungern får ett anfall af sin asiatiska stridslust, och sänder en arme till Theiss för att histå sina gamla fiender masyarerna mot deras gemensamma dödsfiende: Ungern har icke missförstått betydelsen af den ryska hjelpen, ty vid underrättelsen derom förklarade Kossuth och den ungerska riksdagen Ungerns thron ledig, uti följande ordalag: Huset Habsburg-Lothringen har upphört natt regera, då det inkallat sitt folks alla dödsfiender mot sina undersåter. — Detta är också intet tomt munnväder, ty 300,000 honved afl Ungerns alla folkslag, anförde af fältherrar, som bevisat sin duglighet, icke genom ancien-. netet och furstegunst, men genorn ärofulla fälttåg, stå beredde att göra. Kossuths ord till en. sanning, och lifvas af öfvertygelsen att det östra Europas frihet segrar eller dukar under, genom eller med dem. Eburu Europas stater i detta ögonblick hindras från att lemna Ungern verksam hjelp senom deras egna inre förvirringar, följer dock hela verldsdelens sympathi det Magyariska folet, och hvem vet om ej någon nation vill jesvara dess rop: Hjelpen oss, ty vårt öde är irhundradets öde!n Den 4 Juli 1849. A. Mi. pa a Re AR nd UTRIEES. DANMARK. Kananaa. 12 op — fört ndrat kriocmaNnNa