man ej gick hans önskningar till mötes, fördes i massa till Tyskland; och de städer som gjorde honom motstånd blefvo jemnade med marken. Häraf kan man förklara att Magyarerna ej gjorde något försök att rädda Ofen och Pesth. Kossuth, Påzmandy och Pulsky, samt hela riksdagen, lemnade vid österrikarnes antågande hufvudstaden och medtogo till Debreczin den helige Stefans krona, Ungerns naticnalhelgedom. De hade förut nedlagt protest mot thronförändringen; dels derföre, att den skett utan att Ungern blifvit tillfrågadt, dels derföre, att den Ungerska grundlagen förbjuder thronföljaren att innan han uppnått 20års ålder bekläda thronen utan förmyndare. Den 5 Januari 1849 inryckte således Windisch-Grätz utan motstånd i Ofen, och hela landet söder och vester om Donau var i hans händer. Blott genom de slovakiska bergen underhöllo Magya-l: rerna förbindelse med bergsfästningen Leopoldstadt och tillfogade fienden derifrån ofta förluster genom ströftåg. Från denna tid rådde stor osäkerhet rörande operationerna i Ungern. Om man skulle sätta tro till Weldens segerbulletiner, så har Kossuth, Meszaros, Görgey, Perezel, Bem och alla de ungerska härarne många gånger blifvit ihjelslagne, än af österrikarne, än af deras välsinnade, landsmän; än hafva de blifvit tillfångatagne och åter flyktat, än hafva de öfvergått till Österrikes fanor, bittert ångrandesitt skändliga uppror; och vi kunna ej med visshet afgöra, om ej wienarne med egna ögon hafva sett Kossuth upphängas i Stefanstornet, med ansigtet vändt mot Ungern. Men å andra sidar kan man ej heller fästa full lit till de dessa segerbulletiner alldeles motsägande berättelser, som på andra vägar, i synnerhet från Schlesien, kommit Tyskland till banda; men i det hufvudsakliga äro de dock pålitligare, emedan de ej dölja Magyarernas nederlag, men stundom likväl öfverdrifva sina berättelser. Vi kunna således genom att med hvarandra jemföra dessa olika källor för underrättelserna, bilda oss en ungefärlig föreställning om händelsernas gång de första månaderna af innevarande år, Ungrarnes hufvudsäte var Debreczin, der de emot norr kunde stöda sig mot Karpaterna och sålunda afskära förbindelsen mellan de tvenne österrikiska armåeerna. Mot vester betäcktes de af Theiss, som om vintern är mycket stridig och svår att passera. När floden tillät det höllo de äfven den högra sidan besatt och tillfogade österrikarne betydliga nederlag genom öfverrumplingar, i synnerhet i början af Februari vid Szolnok, hvarom likväl de wienska bulletinerna iakttogo tystnad. Men sednare, då isen gjorde ett möjligt återtåg farligt, lemnade magyarerna den vestra stranden, men gjorde det, genom sin vaksamhet och ett utmärkt väl organiseradt spionväsende, omöjligt för fienden att öfverskrida flodon. Den Österrikiska hufvudarmån, som under loppet af vintern blifvit förstärkt till 120,000 man, opererade i. tvenne afdelningar; den större under WindischGrätz norrut, mot den ungerska hufvudhären,! . I som betäckte Debreczin, under det den mindre, under Jellacic, stod i trakten af Szegedin !: och sökte sätta sig i förbindelse med Raizerna, hvilket likväl misslyckades honom; ty det är l s säkert, att han icke öfverskridit Theiss, och Raizerna hyste lika ringa sympati för Kroa-!! terna och Österrikarne, som för Ungrarne. De! blefvo dessutom hållna i tyglarne af de sistnämnde, som nu hade hela sin beständigt vexande här koncentrerad mellan Theiss ochj Siebenbärgens gränser; och Serverna höllo intill Mars blott landet mellan Donau och Maros besatt under Forghi Stratimirowics, hvilket de! försvarade mot båda de stridförande makterna. Men den österrikiska regeringen förlamade och splittrade Serviernas makt, genom att i Mars afsätta Stratimirowies och utse österrikaren; Meyerhofer i hans ställe, då den förstnämnde i ej ville vara så medgörlig som Jellacic. — I Siebenbärgen hade emedlertid Bem inträngt med nya trupper och besatt Klausenburg; men general Schlick lockade honom ut igen, genom att från Bukowina göra ett infall i Ungern. Etter ett slag vid Kaschau, der Bem synes hafva blifvit slagen, drog han sig tillbaka till Siebenbärgen, och kastade sig så plötsligt öfver Puchner i södra Siebenhärgen, att denne, för att kunna rädda sig, nödgades inkalla ryssarne och åt dem öfverlemna Kronstadt och Herrmanstadt, medan vid samma tid den ryska hären i Wallåchiet, omkring 70,000 man stark, närmade sig gränsen, för att, enligt kejsarens order, öfverskrida densamma vid första uppmaning dertill från österrikiska regeringen. I Mars syntes kriget taga en ofördelaktig vändning för Ungrarne. Bem led åtskilliga t smärre nederlag i Siebenbärgen, och Windisch3 Grätz bröt upp från Ofen med hufvudarmån, vid samma tid som Dembinski med den un-d gerska hären gick öfver Theiss. Windisch-? Grätz lyckades verkställa föreningen medd Schlick, som hade opererat i Karpaterna allt sedan Bem genom sitt återtåg till Siebenbärgen lemnat honom fältet fritt. Tikväl misslyckades Windisch-Grätz alla försök att gå öfver! Theiss och han vågade icke heller, af fruktan att blotta Jellacic, angripa Magyarerna i de norra bergstrakterna. Men dessa Ungrarnas motgångar voro blott tillfällige. Samtidigt med Dembinski hade äfven Görgey gått öfver Theiss och genom skickliga marscher undvikit Windisch-Grätz, som tågade mot Dembinski, ochhotade helt plötsligt Ofen. Genom denna manöver tvang Görgey den Österd rikiske fältherrn att inställa anfallet mot Theiss8 och i stället ila tillbaka för att betäcka hufvudstaden med alla der hefintliga förråder förK armen, Men vid Windisch-Grätzs ankomst var P Görgey redan borta och kort derpå frambröt å han från de Slovakiska bergen till Komorns undsättning. Ehuru han icke kunde befria denna fästning, vann han dock sitt hufvudsyftemål att draga Österrikarnes härsmakt från Theiss. Raizerna och Kroaterna hade vid samma tid häftiot nrentesterat MOt införlifvan( L l I ö S I 1 (i 1 t i I l I I å S t l J N l 1 f a 1 L S n t S Ö K