man ej gick hans önskningar till mötes, för-
des i massa till Tyskland; och de städer som
gjorde honom motstånd blefvo jemnade med
marken. Häraf kan man förklara att Magya-
rerna ej gjorde något försök att rädda Ofen
och Pesth. Kossuth, Påzmandy och Pulsky,
samt hela riksdagen, lemnade vid österrikar-
nes antågande hufvudstaden och medtogo till
Debreczin den helige Stefans krona, Ungerns
naticnalhelgedom. De hade förut nedlagt pro-
test mot thronförändringen; dels derföre, att
den skett utan att Ungern blifvit tillfrågadt,
dels derföre, att den Ungerska grundlagen för-
bjuder thronföljaren att innan han uppnått 20års
ålder bekläda thronen utan förmyndare. Den 5
Januari 1849 inryckte således Windisch-Grätz
utan motstånd i Ofen, och hela landet söder
och vester om Donau var i hans händer. Blott
genom de slovakiska bergen underhöllo Magya-l:
rerna förbindelse med bergsfästningen Leo-
poldstadt och tillfogade fienden derifrån ofta
förluster genom ströftåg.
Från denna tid rådde stor osäkerhet rörande
operationerna i Ungern. Om man skulle sätta
tro till Weldens segerbulletiner, så har Kos-
suth, Meszaros, Görgey, Perezel, Bem och alla
de ungerska härarne många gånger blifvit ihjel-
slagne, än af österrikarne, än af deras väl-
sinnade, landsmän; än hafva de blifvit tillfån-
gatagne och åter flyktat, än hafva de öfvergått
till Österrikes fanor, bittert ångrandesitt skänd-
liga uppror; och vi kunna ej med visshet
afgöra, om ej wienarne med egna ögon
hafva sett Kossuth upphängas i Stefanstornet,
med ansigtet vändt mot Ungern. Men å andra
sidar kan man ej heller fästa full lit till de dessa
segerbulletiner alldeles motsägande berättelser,
som på andra vägar, i synnerhet från Schlesien,
kommit Tyskland till banda; men i det huf-
vudsakliga äro de dock pålitligare, emedan de
ej dölja Magyarernas nederlag, men stundom
likväl öfverdrifva sina berättelser. Vi kunna
således genom att med hvarandra jemföra dessa
olika källor för underrättelserna, bilda oss en
ungefärlig föreställning om händelsernas gång
de första månaderna af innevarande år, Ung-
rarnes hufvudsäte var Debreczin, der de emot
norr kunde stöda sig mot Karpaterna och så-
lunda afskära förbindelsen mellan de tvenne
österrikiska armåeerna. Mot vester betäcktes
de af Theiss, som om vintern är mycket stri-
dig och svår att passera. När floden tillät det
höllo de äfven den högra sidan besatt och till-
fogade österrikarne betydliga nederlag genom
öfverrumplingar, i synnerhet i början af Fe-
bruari vid Szolnok, hvarom likväl de wienska
bulletinerna iakttogo tystnad. Men sednare,
då isen gjorde ett möjligt återtåg farligt, lem-
nade magyarerna den vestra stranden, men gjor-
de det, genom sin vaksamhet och ett utmärkt
väl organiseradt spionväsende, omöjligt för fi-
enden att öfverskrida flodon. Den Österrikiska
hufvudarmån, som under loppet af vintern
blifvit förstärkt till 120,000 man, opererade i.
tvenne afdelningar; den större under Windisch-
Grätz norrut, mot den ungerska hufvudhären,!
.
I
som betäckte Debreczin, under det den min-
dre, under Jellacic, stod i trakten af Szegedin !:
och sökte sätta sig i förbindelse med Raizerna,
hvilket likväl misslyckades honom; ty det är l
s
säkert, att han icke öfverskridit Theiss, och
Raizerna hyste lika ringa sympati för Kroa-!!
terna och Österrikarne, som för Ungrarne. De!
blefvo dessutom hållna i tyglarne af de sist-
nämnde, som nu hade hela sin beständigt ve-
xande här koncentrerad mellan Theiss ochj
Siebenbärgens gränser; och Serverna höllo in-
till Mars blott landet mellan Donau och Maros
besatt under Forghi Stratimirowics, hvilket de!
försvarade mot båda de stridförande makterna.
Men den österrikiska regeringen förlamade och
splittrade Serviernas makt, genom att i Mars
afsätta Stratimirowies och utse österrikaren;
Meyerhofer i hans ställe, då den förstnämnde i
ej ville vara så medgörlig som Jellacic. — I
Siebenbärgen hade emedlertid Bem inträngt
med nya trupper och besatt Klausenburg; men
general Schlick lockade honom ut igen, genom
att från Bukowina göra ett infall i Ungern.
Etter ett slag vid Kaschau, der Bem synes
hafva blifvit slagen, drog han sig tillbaka till
Siebenbärgen, och kastade sig så plötsligt öfver
Puchner i södra Siebenhärgen, att denne, för
att kunna rädda sig, nödgades inkalla ryssarne
och åt dem öfverlemna Kronstadt och Herr-
manstadt, medan vid samma tid den ryska hä-
ren i Wallåchiet, omkring 70,000 man stark,
närmade sig gränsen, för att, enligt kejsarens
order, öfverskrida densamma vid första upp-
maning dertill från österrikiska regeringen.
I Mars syntes kriget taga en ofördelaktig
vändning för Ungrarne. Bem led åtskilliga t
smärre nederlag i Siebenbärgen, och Windisch- 3
Grätz bröt upp från Ofen med hufvudarmån,
vid samma tid som Dembinski med den un-d
gerska hären gick öfver Theiss. Windisch-?
Grätz lyckades verkställa föreningen medd
Schlick, som hade opererat i Karpaterna allt
sedan Bem genom sitt återtåg till Siebenbärgen
lemnat honom fältet fritt. Tikväl misslycka-
des Windisch-Grätz alla försök att gå öfver!
Theiss och han vågade icke heller, af fruktan
att blotta Jellacic, angripa Magyarerna i de
norra bergstrakterna.
Men dessa Ungrarnas motgångar voro blott
tillfällige. Samtidigt med Dembinski hade äf-
ven Görgey gått öfver Theiss och genom skickli-
ga marscher undvikit Windisch-Grätz, som tågade
mot Dembinski, och- hotade helt plötsligt Ofen.
Genom denna manöver tvang Görgey den Öster- d
rikiske fältherrn att inställa anfallet mot Theiss8
och i stället ila tillbaka för att betäcka huf-
vudstaden med alla der hefintliga förråder förK
armen, Men vid Windisch-Grätzs ankomst var P
Görgey redan borta och kort derpå frambröt å
han från de Slovakiska bergen till Komorns
undsättning. Ehuru han icke kunde befria
denna fästning, vann han dock sitt hufvud-
syftemål att draga Österrikarnes härsmakt från
Theiss. Raizerna och Kroaterna hade vid
samma tid häftiot nrentesterat MOt införlifvan-
(
L
l
I
ö
S
I
1
(i
1
t
i
I
l
I
I
å
S
t
l
J
N
l
1
f
a
1
L
S
n
t
S
Ö
K