e menskliga lidelserna, så sof ni lugnt i er vagga. Sen, sen M Er far böjde sig långsamt öfver er, stödde sig mot muren och betraktade er sorgset! Lu lvig, sade: han med en dof slämma, om jag blir dödad skall du öfverlemna detta barn tilllika med ett bref till min kammartjenare Feld, som har sig uppdraget att föra honom till Se! kirk i Skottland, och att der lemna honom i säkra händer. Vid tjugufem år skall han gifva dig andra hälften af detta guldstycke, och begära af dig sin födelses hemlighet, då du skall yPPa honom den, ty kanske hans mor då står ensam i verlden. Hvad dessa papper angår, som bestyrka den, så får du ej lemna honom dem förrän efter markisens död. Nu, är allt uppgjordt, låtom oss begifva oss åstad, ty tiden är inne. Då lutade han sig ner till er vagga, och fastän han var man, såg jag en tår nedfalla på er kind. Fortfar mumlade Paul med qväfd röst. Mölet var i en all i sjelfva parken, hundra steg härifrån. Då vi anlände, funno vi markisen på stället, han hade väntat oss några minuter. På en bänk bredvid honom ligo laddade pistoler, och båda motståndarne he!sade på hvarandra utan att vexla ett ord; markisen blot: pekade med fingret på vapnen. De togo hvar sitt, och båda två (ty, enligt hvad er far hade sagt mig, voro vilkoren redan uppgjorda), 5ingo stamma och dystra att intaga sina platser på trettio stegs afstånd från hvarandra. O, det var ett förskräckligt ögonblick för mi3, Jag bedyrar det fortfor gubben, lika rörd som oin han ånyo varit vittne till samma scen, ;då jag så småningom såg afståndet minskas mellan dessa båda n Då det ej var mer än tio steg som skiljde dem åt, stannade markisen och gaf : doo. Jag betraktade er far. Ej en niuskel på jus an igte rörde sig, så att jag trodde honom