e menskliga lidelserna, så sof ni lugnt i er
vagga.
Sen, sen M
Er far böjde sig långsamt öfver er, stödde
sig mot muren och betraktade er sorgset!
Lu lvig, sade: han med en dof slämma, om jag
blir dödad skall du öfverlemna detta barn till-
lika med ett bref till min kammartjenare Feld,
som har sig uppdraget att föra honom till Se!
kirk i Skottland, och att der lemna honom i
säkra händer. Vid tjugufem år skall han gifva
dig andra hälften af detta guldstycke, och be-
gära af dig sin födelses hemlighet, då du skall
yPPa honom den, ty kanske hans mor då står
ensam i verlden. Hvad dessa papper angår,
som bestyrka den, så får du ej lemna honom
dem förrän efter markisens död. Nu, är allt
uppgjordt, låtom oss begifva oss åstad, ty ti-
den är inne. Då lutade han sig ner till er
vagga, och fastän han var man, såg jag en tår
nedfalla på er kind.
Fortfar mumlade Paul med qväfd röst.
Mölet var i en all i sjelfva parken, hundra
steg härifrån. Då vi anlände, funno vi marki-
sen på stället, han hade väntat oss några mi-
nuter. På en bänk bredvid honom ligo lad-
dade pistoler, och båda motståndarne he!sade
på hvarandra utan att vexla ett ord; markisen
blot: pekade med fingret på vapnen. De togo
hvar sitt, och båda två (ty, enligt hvad er far
hade sagt mig, voro vilkoren redan uppgjorda),
5ingo stamma och dystra att intaga sina plat-
ser på trettio stegs afstånd från hvarandra. O,
det var ett förskräckligt ögonblick för mi3, Jag
bedyrar det fortfor gubben, lika rörd som oin
han ånyo varit vittne till samma scen, ;då jag
så småningom såg afståndet minskas mellan
dessa båda n Då det ej var mer än tio steg
som skiljde dem åt, stannade markisen och gaf
: doo. Jag betraktade er far. Ej en niuskel på
jus an igte rörde sig, så att jag trodde honom