SETT YME SI CI OJ VIVUMI MIM SRS BETE RJ
uträtta för de sjuses återställande.
Häraf vill det synas tillräckligen ådagalagdt, att
nuvarande dårhus i och för sig är alldeles olämpligt
äfven för de obotades vård, och att, om en kur-
anstalt skall anläggas, den bör ställas i relatif och
närmare förbindelse med vård anstalten, det är, båda
böra förläggas till samma lokal jemte hvarandra och
under en egen gemensam styrelse.
För att återkomma till motiveringen att kur- och
vårdanstalten böra vara relatift förenade, eller att
det. ej är lämpligt eller gagneligt att för Stockholm
blott grunda ett kurhushospital med bibehållande af
Danviks dårbus för de obotade, får jag å en annan
sida anmärka, att ständigt närvarande antalet sin-
nessjuke vid Danviks dårhus de sednaste 40 åren
varit 120, högst 430. Och för ett så ringa antal
sjuke skulle man organisera tvenne särskilta sjukhus,
med hvar sin förvaltrmings- och betjeningspersonal,
samt en mängd anstalter och inrättningar för hvar-
dera, hvilka om de förlades jemte hvarandra, kunde
vara gemensamma föp båda, såsom badanstalt, tvätt-
anstalt m. m. Det blefve en ganska dyr kuranstalt
och likväl, såsom redan är visadt, en ganska olämp-
lig — en half. Redan af detta lilla utkast synes
det orimligt att för Stockholms stad och län vilja eta-
blera ett kur och ett särskilt vårdhospital, äfven om
man, såsom jag, afser en betydlig tillökning i per-
sonal. Det är dessutom en af vidsträckt och mång-
bepröfvad erfarenhet utomlands vunnen visshet, att
en anstalt i större skala, t. ex. för 2- till 400 sjuke,
kan organiseras i alla afseenden fördelaktigare för
de sjukes vård och behandling, och med långt billi-
gare omkostnader än flere smärre dylika, t. ex. för
30 till 400 personer. Men detta behöfver visserligen
intet vidare förord.
Den nya anstalten synes således, både för dess
fullkomligare organisations, dess deraf beroende större
gagnelighets och den ekonomiska fördelens skuld,
böra från början uppgöras enligt planen af en rela-
tif förening af kur- och vård-anstalten och till-
tagas i en så stor skala, att den må kunna inrymma
och väl vårda alla hithörande sinnessjuke. När denna
fråga är afgjord, uppstår dernäst den, om den nya
anstaltens omfång. Härvid synes nödigt att be-
räkna:
1:0 Icke blott det förhandvarande antalet, å Dan-
viks dårhus befintlige sinnessjuke . . . -. 150.
2:o0 utan ock att flere patienter tid efter annan öf-
verflyttats från dårhuset till hospitalet, hvilka se-
dermera tillfalla vårdanstalten . . . . . 20.
3:0 Patienter af bildade och förmögnare klasser, hvilka
hittilltills icke anlitat dårbuset för dess bri-
ster skuld . . s. ss ss s— ov 20.
4:0 Att antalet insjuknande fluktuerar, lätt kan
blifva större, och att i en väl ordnad dylik
anstalt flere rum böra finnas än de: städse
upptagna. . . — s— s ss so ss so so 10.10
5:o Och som anstalten ofelbart skulle betydligt F
vinna så i anseende, som ändamålsenlighet c
och i synnerhet i ekonomi, om den kunde
skaffa sig flere betalande af bättre klassen, så j
vore väl beräknadt att bereda rum för beta- i
lande sjuke från andra orter, fremlingar etc. 20.
Summa 200.1S
Den nya anstalten synes mig således fordra ut-
rymme för minst 200 sjuke.
Men då medeltalet af vid Danviks dårhus årligen
intagne utgör 72, af utskrifne (friske, obotade eller
döde) 68, så synes det, om det gamla dårhuset tills
vidare bibehålles såsom vårdsantalt, och under för-
utsättning af personalens tillökning med 30 till 40,
att den första nödigaste anläggningen, kuranstalten,
bör beräknas för 60 personer.
I afseende på nödiga byggnader bör först i all-
mänhet anmärkas, att inga, för andra ändamål upp-
förda byggnader lämpa sig för detta egna syfte; utan
att, hurudana de för öfrigt må vara, alltid betydliga
förändringar dervid blifva oundvikliga. En viss
erfarenhet, på många ställen dyrt förvärfvad,
är, att sådana omkostnader alltid mer eller min-
dre misslyckats, aldrig fullkomligt uppfyllt än-
damålet, och att de likväl oftast kostat staten
eller kommunen mer, än om man företagit kom-
plett nybyggnad efter en väl uppgjord plan. Jag
är icke i stånd att -afgöra, om detta äfven här skulle
blifva händelsen, ty dertill fordras ett alfvarligt och
noggrannt samstudium af en sakkunnig läkare och
en erfaren architekt. Hvad jag dock tilltror mig
på förhand kunna bestämma, är, att begagnelige
byggnader finnas vid Barnängen till logi för före-
ståndare, ekonom- och tjenarepersonalen, tvätthus,
gymnastik och rum för convalescenter; men att de
egentliga sjukanstalterna, så väl kur- som vårdan-
stalten måste, om plan, enhet och ändamålsenlighet
skall uppstå, från grunden nybyggas. Jag inser tyd-
igt att den eller de, som gifvit ledning åt Kongl.
Maj:ts omdöme vid afgifvandet af den ofvannämnde
Kongl. resolutionen af den 6 Maj 1845, icke konsi-
dererat denna omständighet, annars hade det omöj-
ligen deri kunnas inflyta den bestämmelsen att tillse
att tillräckliga byggnader, funnes för hand å den
egendom, som borde inköpas. Derföre blifver, enligt
min tanka, oundvikligen nödigt, att i första rummet
söka erhålla ändring i denna nådiga befallning i
enlighet med en lämpligare plan och nutidens oef-
tergifliga kraf, ty det förutan kan intet godt åstad-
kommas. Jag tviflar ej heller att Kongl. Maj:t, sålv
snart han vinner upplysning om de nödiga fordrin-
garna för en sådan anstalt, skall nådigst medgifva
och gilla den yrkade ändringen.
Att uppgifva ett närmare förslag till blott en kur-
anstalt, beder jag att få undandraga mig, emedan
jag, på ofvananförde grunder, måste anse ett sådant
sönderdelande af de sinnessjukes sjukvård skadlig
och stridande mot vår tids bättre vetande. Att upp-
göra utkast till en relatift förenad kur- och vård-!
anstalt anser jag ändamålslöst, intill dess en sådan
folllor---M.l
-— Am rr Mt DD
-— p—
-- pA mA NR - -—- Nn -—- AA MM - nm - O s a AD
-— AA m- — 9 AA PA I
-—
DM MÅL rer re — AMA fv JV RR AS DH UN AA RA
ie
ter An pm pr
—
pm
sl
fö
fc
lö
il
varder besluten, och dessutom, såsom jag redan an- fö
märkt, ogörligt, förr än efter ett närmare samstu-
dium med en architekt. n
Att åter uppgifva förslag i afseende på medels an-
skaffande för den nya anstaltens grundläggande och!
underhåll, ligger utom min förmåga. Några an-X!
märkningar i sådant hänseende torde det dock til-!:
åtas att framställa. n
Då de s. k, centralhospitalerna äro statens N
anstalter, så synes staten äfven kunna och böral!
bidraga till en dylik anstalt för Stockholms stad X
och län, och destomera, om såsom här är föreslaget, !
råga blir om en efter behofvet och tidens fordrin- h
sar lämpad anstalt, sådan någon ännu icke finnes
riket, och jemväl beräknad för personer utom di-P
triktet. Ett anslag af staten bör således med
all fog kunna begäras och påräknas. Dn
Att Danviks hospital skulle kunna med egna me- a
Jel inköpa lägenhet, uppföra nödiga byggnader, or- v
sanisera och vidmakthålla en så dyrbar ny anstalt, så
orde ingen kunna sätta i fråga, än mindre fordra. !q
Men om Danviks hospital helt och hållet; eller tilllp.
n början blott till någon del befriades ifrån dårhus-
personalen, så borde det kunna tills vidare, eller åt
intill dess den nya anstalten bunne förvärfva egnals3
onder eller tillgångar, kunna afstå ett ej obetydligt!
irligt bidrag, t. ex. motsvarande omkostnaderne för
tl visst antal sjukes underhåll. Till hvilken gradlqg
Danviksfonden kan tillitas för inköp af lägenhet
känner jag icke; förmodar likväl att något deraf kan
lisponeras för detta syfte. h
Jag förmodar äfven att det s. k. Fridhem skalla
kunna försäljas till förmån för den nya anstalten,!,
2