SETT YME SI CI OJ VIVUMI MIM SRS BETE RJ uträtta för de sjuses återställande. Häraf vill det synas tillräckligen ådagalagdt, att nuvarande dårhus i och för sig är alldeles olämpligt äfven för de obotades vård, och att, om en kuranstalt skall anläggas, den bör ställas i relatif och närmare förbindelse med vård anstalten, det är, båda böra förläggas till samma lokal jemte hvarandra och under en egen gemensam styrelse. För att återkomma till motiveringen att kuroch vårdanstalten böra vara relatift förenade, eller att det. ej är lämpligt eller gagneligt att för Stockholm blott grunda ett kurhushospital med bibehållande af Danviks dårbus för de obotade, får jag å en annan sida anmärka, att ständigt närvarande antalet sinnessjuke vid Danviks dårhus de sednaste 40 åren varit 120, högst 430. Och för ett så ringa antal sjuke skulle man organisera tvenne särskilta sjukhus, med hvar sin förvaltrmingsoch betjeningspersonal, samt en mängd anstalter och inrättningar för hvardera, hvilka om de förlades jemte hvarandra, kunde vara gemensamma föp båda, såsom badanstalt, tvättanstalt m. m. Det blefve en ganska dyr kuranstalt och likväl, såsom redan är visadt, en ganska olämplig — en half. Redan af detta lilla utkast synes det orimligt att för Stockholms stad och län vilja etablera ett kur och ett särskilt vårdhospital, äfven om man, såsom jag, afser en betydlig tillökning i personal. Det är dessutom en af vidsträckt och mångbepröfvad erfarenhet utomlands vunnen visshet, att en anstalt i större skala, t. ex. för 2till 400 sjuke, kan organiseras i alla afseenden fördelaktigare för de sjukes vård och behandling, och med långt billigare omkostnader än flere smärre dylika, t. ex. för 30 till 400 personer. Men detta behöfver visserligen intet vidare förord. Den nya anstalten synes således, både för dess fullkomligare organisations, dess deraf beroende större gagnelighets och den ekonomiska fördelens skuld, böra från början uppgöras enligt planen af en relatif förening af kuroch vård-anstalten och tilltagas i en så stor skala, att den må kunna inrymma och väl vårda alla hithörande sinnessjuke. När denna fråga är afgjord, uppstår dernäst den, om den nya anstaltens omfång. Härvid synes nödigt att beräkna: 1:0 Icke blott det förhandvarande antalet, å Danviks dårhus befintlige sinnessjuke . . . -. 150. 2:o0 utan ock att flere patienter tid efter annan öfverflyttats från dårhuset till hospitalet, hvilka sedermera tillfalla vårdanstalten . . . . . 20. 3:0 Patienter af bildade och förmögnare klasser, hvilka hittilltills icke anlitat dårbuset för dess brister skuld . . s. ss ss s— ov 20. 4:0 Att antalet insjuknande fluktuerar, lätt kan blifva större, och att i en väl ordnad dylik anstalt flere rum böra finnas än de: städse upptagna. . . — s— s ss so ss so so 10.10 5:o Och som anstalten ofelbart skulle betydligt F vinna så i anseende, som ändamålsenlighet c och i synnerhet i ekonomi, om den kunde skaffa sig flere betalande af bättre klassen, så j vore väl beräknadt att bereda rum för betai lande sjuke från andra orter, fremlingar etc. 20. Summa 200.1S Den nya anstalten synes mig således fordra utrymme för minst 200 sjuke. Men då medeltalet af vid Danviks dårhus årligen intagne utgör 72, af utskrifne (friske, obotade eller döde) 68, så synes det, om det gamla dårhuset tills vidare bibehålles såsom vårdsantalt, och under förutsättning af personalens tillökning med 30 till 40, att den första nödigaste anläggningen, kuranstalten, bör beräknas för 60 personer. I afseende på nödiga byggnader bör först i allmänhet anmärkas, att inga, för andra ändamål uppförda byggnader lämpa sig för detta egna syfte; utan att, hurudana de för öfrigt må vara, alltid betydliga förändringar dervid blifva oundvikliga. En viss erfarenhet, på många ställen dyrt förvärfvad, är, att sådana omkostnader alltid mer eller mindre misslyckats, aldrig fullkomligt uppfyllt ändamålet, och att de likväl oftast kostat staten eller kommunen mer, än om man företagit komplett nybyggnad efter en väl uppgjord plan. Jag är icke i stånd att -afgöra, om detta äfven här skulle blifva händelsen, ty dertill fordras ett alfvarligt och noggrannt samstudium af en sakkunnig läkare och en erfaren architekt. Hvad jag dock tilltror mig på förhand kunna bestämma, är, att begagnelige byggnader finnas vid Barnängen till logi för föreståndare, ekonomoch tjenarepersonalen, tvätthus, gymnastik och rum för convalescenter; men att de egentliga sjukanstalterna, så väl kursom vårdanstalten måste, om plan, enhet och ändamålsenlighet skall uppstå, från grunden nybyggas. Jag inser tydigt att den eller de, som gifvit ledning åt Kongl. Maj:ts omdöme vid afgifvandet af den ofvannämnde Kongl. resolutionen af den 6 Maj 1845, icke konsidererat denna omständighet, annars hade det omöjligen deri kunnas inflyta den bestämmelsen att tillse att tillräckliga byggnader, funnes för hand å den egendom, som borde inköpas. Derföre blifver, enligt min tanka, oundvikligen nödigt, att i första rummet söka erhålla ändring i denna nådiga befallning i enlighet med en lämpligare plan och nutidens oeftergifliga kraf, ty det förutan kan intet godt åstadkommas. Jag tviflar ej heller att Kongl. Maj:t, sålv snart han vinner upplysning om de nödiga fordringarna för en sådan anstalt, skall nådigst medgifva och gilla den yrkade ändringen. Att uppgifva ett närmare förslag till blott en kuranstalt, beder jag att få undandraga mig, emedan jag, på ofvananförde grunder, måste anse ett sådant sönderdelande af de sinnessjukes sjukvård skadlig och stridande mot vår tids bättre vetande. Att uppgöra utkast till en relatift förenad kuroch vård-! anstalt anser jag ändamålslöst, intill dess en sådan folllor---M.l -— Am rr Mt DD -— p— -pA mA NR -—Nn -—AA MM nm O s a AD -— AA m— 9 AA PA I -— DM MÅL rer re — AMA fv JV RR AS DH UN AA RA ie ter An pm pr — pm sl fö fc lö il varder besluten, och dessutom, såsom jag redan anfö märkt, ogörligt, förr än efter ett närmare samstudium med en architekt. n Att åter uppgifva förslag i afseende på medels anskaffande för den nya anstaltens grundläggande och! underhåll, ligger utom min förmåga. Några an-X! märkningar i sådant hänseende torde det dock til-!: åtas att framställa. n Då de s. k, centralhospitalerna äro statens N anstalter, så synes staten äfven kunna och böral! bidraga till en dylik anstalt för Stockholms stad X och län, och destomera, om såsom här är föreslaget, ! råga blir om en efter behofvet och tidens fordrinh sar lämpad anstalt, sådan någon ännu icke finnes riket, och jemväl beräknad för personer utom di-P triktet. Ett anslag af staten bör således med all fog kunna begäras och påräknas. Dn Att Danviks hospital skulle kunna med egna mea Jel inköpa lägenhet, uppföra nödiga byggnader, orv sanisera och vidmakthålla en så dyrbar ny anstalt, så orde ingen kunna sätta i fråga, än mindre fordra. !q Men om Danviks hospital helt och hållet; eller tilllp. n början blott till någon del befriades ifrån dårhuspersonalen, så borde det kunna tills vidare, eller åt intill dess den nya anstalten bunne förvärfva egnals3 onder eller tillgångar, kunna afstå ett ej obetydligt! irligt bidrag, t. ex. motsvarande omkostnaderne för tl visst antal sjukes underhåll. Till hvilken gradlqg Danviksfonden kan tillitas för inköp af lägenhet känner jag icke; förmodar likväl att något deraf kan lisponeras för detta syfte. h Jag förmodar äfven att det s. k. Fridhem skalla kunna försäljas till förmån för den nya anstalten,!, 2