hv, VINCE UIIE TITGEE fITIITT VITT NOTe UTM SL UUVSbEgvr
vårdas i en lokal skiljd från de mera hoppgifvandes
boning. Man har derföre längesedan frångått ideen
att blanda Cem tiillsammdns under samma tak, man.
har ock redan måst frångå en annan nästan lika.
skadlig ytterlighet, nemligen att skilja dem uti från,
hvarann aflägsna lokaler, och ändtligen kommit till,l.
som det vill synas, den enda rätta anordningen,
nemligen att förlägga de obotades bostad, vårdan-
stalten, skiljd, men tätt vid sidan af kuranstalten.
Efter denona plan äro de nyaste och, jag vågar säga,
bästa anstalter i Tyskland anlagda, t. ex. den vid
Achern i Baden, samt den nyss fullbordade vid Halle.
Denna relativa förening af ku:-, och vårdanstalten
erbjuder onekligen de flesta förmåner.
Önskvärdast är det fördenskull, och kort sagdt, enj.
tidens fordran, att planen till den nya anstalten upp-l.
göres enligt denna grund. Om svirigheter torde
möta att på en gång verkställa ett så stort och kost-
samt företag, så kunde ändamålet ändock således
vinnas, att man till en början anlade kuranstalten,
hvilken afdelning också utom all fråga är af bebof-
vet mest påkallad, och hvilken tillika, i synnerhet
om utrymme, såsom det bör, beredes äfven för sju-
ke af bättre klassen, genom de afgifter, som billigt-
vis böra erläggas för sjuke, som undergå behandling,
borde i det närmaste kunna underhålla sig sjelf —
allenast man vidblefve planen att i framtiden och
så snart ske kunde, verkställa vårdanstaltens öfver-
flyttande till kuranstaltens närhet. Besinnar man
det närvarande dårhusets i allo olämpliga lokal,
byggnad och organisation, inses lätt, att man ic-
ke, förr än denna öfverflyttning skett, kan anses
hafva tillbörligt sörjt för våra sinnessjuke.
Men innan jag går vidare, torde det vara nödigt
att visa, att nuvarande dårhus icke ens lämpar sig
till vårdanstalt (detentions-anstal)t för sinnessjuke, ty
de fleste torde vara af den tanke, att hvad som gått
an redan så länge såsom det enda, väl kan vara god.
nog for s. k. obotlige.
Det vigtigaste skälet, hvarföre ett serskildt kur-
hospital icke bör etableras, har jag redan anfört, och
för den sakkunnige är det säkert nog, nemligen att
de s. k. obotlige derigenom predestineras till mindre
vårdad tillsyn och behandling, och att sjelfva kur-l;
anstalten lider deraf. De speciella och lokala skäl,
hvilka här förefinnas, skola -bäst inses af en kort be-
skrifning på det närvarande dårhuset.
Danviks dårhus ligger på en brant sluttande, kal
klippa tätt intill sjöstranden. Deraf härflyta förnem-
ligast följande olägenheter:
a) otillräckligt utrymme för gårdar;
b) intet för jord- eller trädgårdsbruk och prome-
nad; eller blott en af små, höga, stensatta terasser,
bestående trädgård, obegagnad emedan den är obe-l.
gagnelig för sinnessjuke;
c) bergshöjden ofvanför utsvettar ständigt syra,
som tärer sig under grunden och sprider fuktighet
i bottenvåningarne. Dessa äro derföre i högsta grad.
ohelsosamma, och i sjelfva verket ej annat än unkna
källrar, der hvarken vädervexling eller eldning förmå
något serdeles uträtta, och dit blott sparsamt ljus
framtränger. Sådana rum eller celler äro 8 och in-
nesluta vanligen 42 å 46 sjuke. I dessa måste in-
qvarteras ej blott de osnyggaste, men ock de mest
rasande, för att, så mycket ske kan, afskiljas från
de öfrige. Men de rasande (maniaci) äro i allmän-
het de, som oftast tillfriskna, om de få god behand-
ling. Sämre behandling kunna de dock icke få, än
att hoppackas med de osnyggaste, d. ä. de obotliga-
ste i så fuktiga och dystra nästen, Endast derige-
nom förfelas alldeles mångens tillfriskning, och de
öfrige olycklige, hvilka här deponeras, förfalla blott
desto snarare i ett jemmerligt tillstånd af lamhet,
osnygghet och ohjelplig sjuklighet. I sådana rum
borde menniskor aidrig bo, och minst sjuke,
hvilka för det mesta måste hållas innestängda.
Byggnaden är fyrsidig, ungefär 63 alnar lång och
41 alnar bred, med en tvärbyggnad. som delar den
midtitu, att å ömse sidor deraf formeras en borg-
gård. Olägenheter af denna byggnad äro:
4) Att rummen äro belägna i 7 etager, hvyadan en
stor mängd trappor, brutna gångar och dörrar häm-
ma eller besvära uppassningen, renhållningen, trans-
porten och göra den så nödiga, ständiga öfversigten
och tillsynen omöjlig. Skall en sjuk, som bor i öf-
versta etagen, taga bad, måste han föras utför 5 tr.
till badrummen.
2) Att rummen äro hvarann alltför nära, så att!
de sjukes nödiga isolering blir ofullständig och fel-
aktig. De stilla utsättas för de våldsammes buller
och larm, de snygga besväras af de orenlige, qvinnor
kunna ej nöjaktigt skiljas från män o. s. vV.
3) Att tillträde till frisk luft och ljus för en stor
del af rummen är hindradt. Byggnaden är således
raka motsatsen af hvad man fordrar af ett dylikt
sjukhus; osund, sammanträngd på en liten areal,
flere våningar hög, högst obeqväm och omöjlig
att utan en större bevakningspersonal öfverse.
Vidare torde icke behöfva anföras, för att visa lo-
kalens olämplighet till sinnessjukes vårdande. Men
detta är ännu icke allt.
Organisationen är ock, enligt de ideer och den
erfarenhet, som i denna gren af sjukvårdsangelägen-
heterna nu för tiden gjort sig gällande, hinderlig för
utveckling af anstaltens bestämmelse.
Danviks hospital har från äldre tider varit och är
en fattigförsörjningsanstalt för obotlige sjuklingar,
ehuru man under tidernas lopp, tvungen af omstän-
digheternas kraf, temporärt påbördat detsamma åt-
skilliga främmande bestämmelser. Så har man dit
tid efter annan förlagt barnhus, kopphus, veneriskt
sjukhus, militärsjukhus och dårbus. De öfriga an-
stalterna hafva, efter kortare eller längre varaktighet
åter, såsom sig bordt, blifvit skiljda från Danviken,
blott dårhuset har, snart sagdt fastväxt med hospi-
talet och från en liten sjukstuga för 7 sinnessjuke
tilltagit till ett nederlag för 420 dylike. Så har
Danviks fattigförsörjningsanstalt för obotlige sjuke,
ålderstigne, lytte c. blifvit besvärad med en para-
sitväxt, som hotar att förqväfva moderstammen, hvil-
ket längesedan skulle hafva skett, om man icke,
förbiseende dårhusets egentliga och högre bestäm-
mele än försörjningsanstaltens, vetat att förvandla
äfven detsamma till en blott fattigförsörjningsan-
stalt. Sådant låter dock förklara sig af den tids
insigter, då dårhuset tog sin början, emedan sinnes-
sjuke då ej ansågos såsom föremål för läkekonst,
utan blott för omvårdnad. Alt man på denna tid
sålunda sörjde för sina sinnessjuke, är således gan-
ska naturligt och var såsom första steget till civili-
sation i denna väg ett stort steg; men oursägtligt
vore det nu, att låta ett sådant nödhjelpstillstånd
fortfara, sedan vetenskap, erfarenhet och en upplyst
filantropi ådagalagt till hvilken hög grad sinnessjuke
förtjena en noggrannare och egenartad vård och me-
dicinsk behandling. Betraktar man, enligt vår sam-
tids upplystare insigter, försörjningsanstaltens och
dårhusets olikartade bestämmelser, så inses lätt huru
menlig en sammansmältning af så heterogena an-
stalter måste blifva för båda.
Den förras bestämmelse är nemligen att upptaga
och gifva nödtorftigt dagligt bröd åt så många obat-
igt sjuke, krymplingar och ålderstigne fattige, som
utrymme och tillgångar medgifva. Den måste der-
för först som sist bushålla, inskränka, förknappa,
för att skänka åtminstone en nödhjelp åt så många
som möjligt. Alla anordningar blifva derefter.
Det sednares bestämmelse är icke blott att för-
sörja alla sinnessjuke, som komma i behof af vård,
men ock förnemligast att söka att till helsa och
a mm zArsrs TI ga AA .,--—
Lr co AK
NA Or VMA om mm Ar OR
nm mteag bed Om Man KA kentg RR kt - PR AN
förnuft återställa så månna ibland dessa som!