hv, VINCE UIIE TITGEE fITIITT VITT NOTe UTM SL UUVSbEgvr vårdas i en lokal skiljd från de mera hoppgifvandes boning. Man har derföre längesedan frångått ideen att blanda Cem tiillsammdns under samma tak, man. har ock redan måst frångå en annan nästan lika. skadlig ytterlighet, nemligen att skilja dem uti från, hvarann aflägsna lokaler, och ändtligen kommit till,l. som det vill synas, den enda rätta anordningen, nemligen att förlägga de obotades bostad, vårdanstalten, skiljd, men tätt vid sidan af kuranstalten. Efter denona plan äro de nyaste och, jag vågar säga, bästa anstalter i Tyskland anlagda, t. ex. den vid Achern i Baden, samt den nyss fullbordade vid Halle. Denna relativa förening af ku:-, och vårdanstalten erbjuder onekligen de flesta förmåner. Önskvärdast är det fördenskull, och kort sagdt, enj. tidens fordran, att planen till den nya anstalten upp-l. göres enligt denna grund. Om svirigheter torde möta att på en gång verkställa ett så stort och kostsamt företag, så kunde ändamålet ändock således vinnas, att man till en början anlade kuranstalten, hvilken afdelning också utom all fråga är af bebofvet mest påkallad, och hvilken tillika, i synnerhet om utrymme, såsom det bör, beredes äfven för sjuke af bättre klassen, genom de afgifter, som billigtvis böra erläggas för sjuke, som undergå behandling, borde i det närmaste kunna underhålla sig sjelf — allenast man vidblefve planen att i framtiden och så snart ske kunde, verkställa vårdanstaltens öfverflyttande till kuranstaltens närhet. Besinnar man det närvarande dårhusets i allo olämpliga lokal, byggnad och organisation, inses lätt, att man icke, förr än denna öfverflyttning skett, kan anses hafva tillbörligt sörjt för våra sinnessjuke. Men innan jag går vidare, torde det vara nödigt att visa, att nuvarande dårhus icke ens lämpar sig till vårdanstalt (detentions-anstal)t för sinnessjuke, ty de fleste torde vara af den tanke, att hvad som gått an redan så länge såsom det enda, väl kan vara god. nog for s. k. obotlige. Det vigtigaste skälet, hvarföre ett serskildt kurhospital icke bör etableras, har jag redan anfört, och för den sakkunnige är det säkert nog, nemligen att de s. k. obotlige derigenom predestineras till mindre vårdad tillsyn och behandling, och att sjelfva kur-l; anstalten lider deraf. De speciella och lokala skäl, hvilka här förefinnas, skola -bäst inses af en kort beskrifning på det närvarande dårhuset. Danviks dårhus ligger på en brant sluttande, kal klippa tätt intill sjöstranden. Deraf härflyta förnemligast följande olägenheter: a) otillräckligt utrymme för gårdar; b) intet för jordeller trädgårdsbruk och promenad; eller blott en af små, höga, stensatta terasser, bestående trädgård, obegagnad emedan den är obe-l. gagnelig för sinnessjuke; c) bergshöjden ofvanför utsvettar ständigt syra, som tärer sig under grunden och sprider fuktighet i bottenvåningarne. Dessa äro derföre i högsta grad. ohelsosamma, och i sjelfva verket ej annat än unkna källrar, der hvarken vädervexling eller eldning förmå något serdeles uträtta, och dit blott sparsamt ljus framtränger. Sådana rum eller celler äro 8 och innesluta vanligen 42 å 46 sjuke. I dessa måste inqvarteras ej blott de osnyggaste, men ock de mest rasande, för att, så mycket ske kan, afskiljas från de öfrige. Men de rasande (maniaci) äro i allmänhet de, som oftast tillfriskna, om de få god behandling. Sämre behandling kunna de dock icke få, än att hoppackas med de osnyggaste, d. ä. de obotligaste i så fuktiga och dystra nästen, Endast derigenom förfelas alldeles mångens tillfriskning, och de öfrige olycklige, hvilka här deponeras, förfalla blott desto snarare i ett jemmerligt tillstånd af lamhet, osnygghet och ohjelplig sjuklighet. I sådana rum borde menniskor aidrig bo, och minst sjuke, hvilka för det mesta måste hållas innestängda. Byggnaden är fyrsidig, ungefär 63 alnar lång och 41 alnar bred, med en tvärbyggnad. som delar den midtitu, att å ömse sidor deraf formeras en borggård. Olägenheter af denna byggnad äro: 4) Att rummen äro belägna i 7 etager, hvyadan en stor mängd trappor, brutna gångar och dörrar hämma eller besvära uppassningen, renhållningen, transporten och göra den så nödiga, ständiga öfversigten och tillsynen omöjlig. Skall en sjuk, som bor i öfversta etagen, taga bad, måste han föras utför 5 tr. till badrummen. 2) Att rummen äro hvarann alltför nära, så att! de sjukes nödiga isolering blir ofullständig och felaktig. De stilla utsättas för de våldsammes buller och larm, de snygga besväras af de orenlige, qvinnor kunna ej nöjaktigt skiljas från män o. s. vV. 3) Att tillträde till frisk luft och ljus för en stor del af rummen är hindradt. Byggnaden är således raka motsatsen af hvad man fordrar af ett dylikt sjukhus; osund, sammanträngd på en liten areal, flere våningar hög, högst obeqväm och omöjlig att utan en större bevakningspersonal öfverse. Vidare torde icke behöfva anföras, för att visa lokalens olämplighet till sinnessjukes vårdande. Men detta är ännu icke allt. Organisationen är ock, enligt de ideer och den erfarenhet, som i denna gren af sjukvårdsangelägenheterna nu för tiden gjort sig gällande, hinderlig för utveckling af anstaltens bestämmelse. Danviks hospital har från äldre tider varit och är en fattigförsörjningsanstalt för obotlige sjuklingar, ehuru man under tidernas lopp, tvungen af omständigheternas kraf, temporärt påbördat detsamma åtskilliga främmande bestämmelser. Så har man dit tid efter annan förlagt barnhus, kopphus, veneriskt sjukhus, militärsjukhus och dårbus. De öfriga anstalterna hafva, efter kortare eller längre varaktighet åter, såsom sig bordt, blifvit skiljda från Danviken, blott dårhuset har, snart sagdt fastväxt med hospitalet och från en liten sjukstuga för 7 sinnessjuke tilltagit till ett nederlag för 420 dylike. Så har Danviks fattigförsörjningsanstalt för obotlige sjuke, ålderstigne, lytte c. blifvit besvärad med en parasitväxt, som hotar att förqväfva moderstammen, hvilket längesedan skulle hafva skett, om man icke, förbiseende dårhusets egentliga och högre bestämmele än försörjningsanstaltens, vetat att förvandla äfven detsamma till en blott fattigförsörjningsanstalt. Sådant låter dock förklara sig af den tids insigter, då dårhuset tog sin början, emedan sinnessjuke då ej ansågos såsom föremål för läkekonst, utan blott för omvårdnad. Alt man på denna tid sålunda sörjde för sina sinnessjuke, är således ganska naturligt och var såsom första steget till civilisation i denna väg ett stort steg; men oursägtligt vore det nu, att låta ett sådant nödhjelpstillstånd fortfara, sedan vetenskap, erfarenhet och en upplyst filantropi ådagalagt till hvilken hög grad sinnessjuke förtjena en noggrannare och egenartad vård och medicinsk behandling. Betraktar man, enligt vår samtids upplystare insigter, försörjningsanstaltens och dårhusets olikartade bestämmelser, så inses lätt huru menlig en sammansmältning af så heterogena anstalter måste blifva för båda. Den förras bestämmelse är nemligen att upptaga och gifva nödtorftigt dagligt bröd åt så många obatigt sjuke, krymplingar och ålderstigne fattige, som utrymme och tillgångar medgifva. Den måste derför först som sist bushålla, inskränka, förknappa, för att skänka åtminstone en nödhjelp åt så många som möjligt. Alla anordningar blifva derefter. Det sednares bestämmelse är icke blott att försörja alla sinnessjuke, som komma i behof af vård, men ock förnemligast att söka att till helsa och a mm zArsrs TI ga AA .,--— Lr co AK NA Or VMA om mm Ar OR nm mteag bed Om Man KA kentg RR kt PR AN förnuft återställa så månna ibland dessa som!