såkerniaen alsedde, om Just ICKE allla val mMO0tiverade framgång, om jag återigen för allmänhetens ögon framställer inrättningens brister, icke för att framkalla klagan och gråt öfver det bedröfliga, ve och förbannelse öfver-det felaktiga, eller för att kasta skulden dertill på den ene eller andre, utan blott i den välmenande afsigt att, om möjligt, skapa och stadga en opinion nog mägtig att genomdrifva, hvad hvarken jag förmår med blotta orden, ej heller hvilken styrelse som helst med tomma händer, en nödig reform. För detta ändamål beder jag få ur nyssnämnde Uppfordran reproducera följande utdrag. Utom de offentliga statsanstalterna, Centralhospitalen, finnes en, som icke lyder under samma styrelse, utan är ställd under en särskild direktion. Och likväl r denna anstalt så att säga den offentligaste och vigtigaste af alla, alldenstund den ligger vid hufvudstaden och derför får emottaga sjuke ej blott från hufvudstaden, men ock sådane, som ditkomma från alla rikets landskaper och insjukna, och emedan ett större antal nyss insjuknade der årligen intagas, än på något annat svenskt hospital. Detta är Danviks hospital. Dess vigt ej blott för Stockholms stad och län, för hvilka det säges ensamt vara bestämdt, men ock för snart sagdt de fleste af rikets landskaper, enligt hvad som nyss antyddes, kan ej bestridas af någon som är bekant med förhållanderna. Dess klena skick och hållning såsom sjukvårdsoch särdeles. som kur-anstalt, befarar jag äro sedan länge rikskunniga. Det enda större förslag till hospitalsväsendets förkofra :, som under de sednaste 20 åren blifvit väckt, är väl, just till följe af nyss uttalade förhållande, att grundlägga en från grunden ny, i allo ändamålsenlig anstalt vid Stockholm. Historien derom är i få ord den: att efter fleråriga skriftvexlingar mellan Kongl. Serafimerordensgillet och Danviks direktion, angående dårhusets ställande under gillets styrelse, och sedan Kongl. Maj:t af dertill särskilde kommit :erade, bland hvilkas antal äfven jag, inhemtat nödiga npplysningar öfyer ställningar och förhållanden, H. M. Konung Carl XIV Johan ändtligen genom resolution den 6 Maj 4843 förordnade: 1:0 att de obotligt sinnessjuke skola fortfarande vid Danviks hospital vårdas, på sätt så väl Serafimerordensgillet, som j (öfverståthållaren) och direktionen underdånigst föreslagit; 2:0 att sinnessjuke, hvilka till intagning anmälas, likaledes skola vid Danviken undergå den i författningarne föreskrifna profkur; 3:0 att, ehuru vi för det närvarande icke vilje anbefalla inköp af annan lokal och anläggande af en fullständig inrättning till kurativ behandling af för bätterlige sinnessjuke, vi likväl, enär en sådan inrättning är för hufvudstaden önskvärd och behöflig, härmed vilje i nåder anbefalla eder, vår t.f. öfverståthållare, att, vid sig yppande tillfälle, inköpa en dertill tjenlig lokal med nödiga hus och byggnader, derom samt om köpevilkoren till oss inkomma med underdånig anmälan, jemte noggrann uppgift å hospitalfondens tillgångar och inkomster samt de medel, som för den nya inrättningen kunna afsättas; 4:0 att, intill dess denna nya inrättning kan bringas i stånd, de förbätterlige sinnessjuke skola, i den mån utrymmet vid redan befintlige eller blifvande kurativ-hospitaler sådant medgifva, dit öfverlemnas, uppå anmälan hos Serafimerordensgillet och m-d dess begifvande samt efter dess förordnande, börande kostnaden för sådane sjuke af Danviks hospitals tillgångar ersättas, och 5:o att styrelsen vid Danviks hospital och förvaltningen af dess fonder tills vidare förblifver under eder 8c. C. Man ser häraf, atten ny sjukvårdsanstalt för sinnessjuke blifvit aktad nödig, och redan för 4, nu 6 år sedan definitift beslutad. Men härmed skulle sannolikt all verksamhet för denna angelägenhet, just då den kunde och borde taga en ry och fördelaktig vändning, och kanske för lång tid helt och hållet hafva afstadnat, alldenstund den kongl. befallningens verkställande var ställd på behaglig tid, om icke nu varande hr öfverståthållaren med ädelt nit och intresse för saken sistl. år omfattat det tillfälle till erhållande af en ypperlig lokal, som erbjöd sig genom den sköna egendomen Barnängens hembjudande till inköp för den tillämnade nya anstalten, och till den ändan, efter att hafva inhemtat såväl läkares och en architekts utlåtande öfver lokalens lämplighet; som ock Danviks direktions yttrande rörande de möjliga förhandenvarande tillgångar, som för detta företag kunde anlitas, innevarande år till Kongl. Maj:t ingått med anmälan i saken. Beklagligen lärer K. M. ansett nödigt att återremittera handlingarne för inhemtande af närmare uppgifter. Derigenom blifver de olyckliges fråga sannolikt till obestämd tid ajournerad. Om den sköna lägenheten Barnängen, som knappt torde ha sin like i närheten af Stockholm, emedlertid går för detta ändamål ur händerna, så har dock förslaget, genom de redan hållne förhandlingarne, åtminstone blifvit bragt till en bestämdare form, som garanterar bättre åstgter och solidare stiftelser för framtiden, än som hittills ifrågavarit och vid dylika företag hos oss gjort sig gällande. Härtill torde ock en promemoria, hvitken jag till hr öfverståthållaren äfvenledes sistl. år inlemnade, i någon mån hafva bidragit; hvarföre, och emedan den tillika synes mig tillräckligt upplysande i sak, jag ansett lämpligt att här meddela dess innehåll, endast med uteslutande af en planteckning öfver Danviks dårhus samt ett der uppgifvet förslag till en nybyggnad för 200 sinnessjuke. Nämnde promemoria lyder sålunda: Till hr baron och öfverståthållaren. Med anledning af den diskussion, rörande inköp af egendomen Barnängen till en kuranstalt för sinnessjuke, som förekom vid Danviksdirektionens sednaste sammanträde, som jag hade äran bivista, och då jag dervid erhöll del af innehållet af Kgl. Maj:ts nådiga resolution af den 6 Maj 1843, rörande inköp af passande lägenhet för dylikt ändamål, har jag känt mig uppfordrad, såsom varande cen bland de få hos oss, hvilka närmare instuderat sig i hithörande ämnen, och längre tid praktiskt handlagt denna slags läkekonst, att, innan man skrider till verkställighet af denna stora och vigtiga angelägenhet, öppet pa ng nr rr mA 2 rr mn Vr RN, ÅR pr KA M-: K Jörg DN om -— NN pre HA MA Ph mm OP mA AA framställa de hufvudmomenter, hvilka från den psychiske läkarens ståndpunkt äro af väsendtlig betydelse att afse, om företaget skall kunna väl utföras, d. v. s. om man skall lyckas att på en gång åvägabringa något stort, godt och varaktigt för de sinnessjukes vård. Jag utbeder mig dock på förhand få anmärka, att jag härvid icke så mycket låtit leda mig af egna ideer, som fastmer af den erfarenhet, som främmande länder, hvilka redan åstadkommit något mera fulländadt i detta hänseende, erbjuda. I afseende på den nya anstaltens bestämmelse, så synes väl ofvannämnde kongl. resolution hafva, i öfverensstämmelse med det angelägnaste behofvet och den allmännast yttrade önskan, egentligen afsett en 3. k. kuranstalt, med bibehållande af Danviks dårhus såsom vårdanstalt för obotade; men som denna kongl. resolution väl icke är annat än ett precursoriskt beslut i allmänhet att åvägabringa en nödig aktad reform utan några närmare bestämmelser rörande detaljerna, torde det ännu vara tillständigt 9 VA 30 ja Fr BOR AR AO OM AM w mi