BLANDADE ÄMNEN
SKENDÖD I CHOLERA. Uti de sednaste en-
gelska tidningarna bar en läkare berättat om föl-
jande händelse med en patient, en bustru vid namn
Roberts i Kennington Lane. Vid sin ankomst till
stället fann han denna qvinna, omgifven af sin fa-
milj, angripen af asiatiska choleran i dess värsta
skepnad. De vanliga läkemedlen föreskrefvos ge-
nast, men patienten blef allt sämre och sämre, och
omkring kl. 4 på morgonen fick läkaren ett budatt
komma tillbaka, emedan fru Roberts vore döende.
Han kunde likväl ej komma förr än en halftimma
derefter, då patientens moder berättade honom att
dottren redan hade aflidit för 235 minuter sedan.
Läkaren sade då att han ville se liket, emedan ban
måste gifva ett betyg innan begrafning fick ega rum.
Han fördes då till det rum i hvilket man bade ut-
lagt liket. Han fann kroppen alldeles kall, pulsen
afstadnad, fingrarna blå och så hoepdragna, att det
var bonem ocmöjligt att öppna banden. Hen lade
derefter örat emot bröstet cch fann dervid, att hjer-
tat icke hade alldeles upphört att slå. Såsom ett
sista försök öppnade han ådern, dervid blodet flöt
och patienten, till allas förvåning, utropade: Hvyad
gören j med mig? Andra medel användes ru och
patienten kom sig så, att hon inom 3 dagar kunde
äta något, och alla äro nu öfvertygade att bon skall
blifva fullkomli, t frisk. i
Sens moral: Man bör ej alltför brådstörtande be-
grafva cholerapatienter, för att ej begrafva dem lef-
vande.
— SIMMANDE DAMER I Paåras. Den lilla åter-
stoden af la haute vole, som Julihettan lemnat qvar
i Paris, återväcktes för några dagar sedan hastigt
till så mycket lif, som möjligen kan förenas med
det höga termometerståndet; anledning n var en
sällsam täflan, som blifvit öfverenskommen emellan
ett par af bufvudstadens mest utmärkta lejoninnor:
grefvinnan de C. och den stolta markisinnan de B.
De ärnade simma i kapp mellan Pont Notre Dame
och Pont Neuf, och dervid endast begagna venstra
banden till simningen, men i den högra hålla en
grön parasoll till skydd emot det brännande solske-
net. Oaktadt den största tystlåtenhet var iakttagen,
hade någon liten fågel ändå fått kunskap om saken
och sqvallrat; långt före den utsatta timman sågos
de förut nästan folktoma kajerna och alla möjliga
roddarbåtar öfverfyllda med nyfikna; och detsamma
var händelsen med taken på de många i Seinen
flytande badhusen., Man berättade för hvarannan
att det var grefve de C. sjelf, som rodde den lilla
jollen, hvari de begge mediäflerskorna anlände till
Pont Notre Dame; hvad hvar och en kunde se,
var att den fashionable roddaren gaf signalen genom
att hissa en liten blå flagga. I samma ögonblick
störtade de vackra najaderna beslutsamt från hvar.
sin sida ur båten och sågos snart halka skyndsamt
ramät floden. Deras simmdrägter voro af samma
slag: vida, blå- och hvitrandiga mamlucker af kasi-
mir, ett skarlakansrödt skärp, och linne af den fina
ste kammarduk, med korta ärmar. . Markisinnan de
R. är en brunett, med spansk eller nästan morisk hy;
hennes korpsvarta hår var omslutet af ett karmosin-
rödt silkesnät. Hennes blonda medtäflarinnas guld-
gula lockar voro upprullade på en liten kafvel och
bildade derigenom ett så kalladt polkahår. Hos in-
gen af simmerskorna kunde man märka afmattning
eller ens trötthet för ett enda ögonblick; begge ilade
fram med utomordentlig fart. Den mörka marki-
sinnan segrade slutligen, men blott med en arms-
längds försprång.
Efter täflingens slut samlades hela den deri ome-
delbart interesserade societten — alla fashionabler
och litterära utmärktheter som ännu voro qvar i
Paris — till en ståtlig föte, som gafs i fruntimmers-
badets hotell — Hotel Lambert — och der man
dansade och spelade lansquenet till sent in på föl-
jände morgon.