följa densamma, och hr kapten finner således sjelf,)a
att det icke varit mitt fel, att hr kapten icke blif-s
vit batterichef
Jag: Allt detta synes mig fullkomligt obegrip- lj:
igt. Att H. M:t och H. K. H., sedan rättigheten id
att förordna batterichefer blifvit till generalfälttyg-v
mästaren och chefen för artilleriet öfverlåten, skulle d
blanda sig i en sak af så underordnad beskaffenhet,
förefaller mig redan högst oväntadt; men att H. M:t, s
som är så god och rättänkande, för en åtgärd, som
sjelfva verket äsyftat att befordra hans egna afsig-
ter, skulle emot mig förfarit med en så exempellös
stränghet, kan jag omöjligt tro, så framt han icke
al örontasslare och illasinnade på det gröfsta, hvad
mig angår, blifvit förd bakom ijuset. Låt vara, att
det sätt, hvarpå jag gått tillväga, ej varit det rik-
ligaste, så har jag dock alltid handlat som en tro-
gen och loyal undersåte och måste, efter hvad som
inträffat, helst när jag jemför mitt förhållande med if
en hel hop konservativa skrikhalsars, hvilka i stäl-
let belönas och på allt sätt ombugnas, nästan tro,
alt ett systematiskt förföljande af konungens sanna
vänner och framdragande omkring hans höga person
af sådane, som hysa biafsigter och i många fall gan-
ska tvetydiga tänkesätt, någorstädes å samhällets
höjder måste planeras. Men dager skall blifva i:
saken, det bedyrar jag, och sedan så visligen blif-
vit tillstäldt, att jag numera icke personiigen inför
thronen kan nediägga mina besvär, skall jag föra
det genom att oförbehållsamt i tidningarne offent-
liggöra allt, hvad hr generalen till denna stund sagt.
mig. Få se, om icke sanningen på sådant sätt skall!
nå den höjd, der jag är förhindrad att klaga, och
på samma gång i de omgifvande dalarne lemna ett
echo efter sig, värdt att begrundas af dem, hvilka
innehafva, men missbruka, majestätets förtroende !
Generalen: Hvad säger hr kapten? För Guds
skull begå ingen obetänksamhet, eller kompromet-
tera åtminstone ensamt mig. Säg, att det varit en
nyck, ett infall, en kapris af generalfälttygmästaren;
men nämn ingen annan! En stor orättvisa har ve-
derfarits hr kapten, det är sannt; men den står till
att framdeles bjelpa, och jag lofvar hr kapten, att
hr kapten skall få nösta lediga batteri.
Jag: Ehuru grymt jag blifvit skymfad genom
mitt oförtjenta förbigående, vill jag gå in på hr ge-
neralens förslag — nota bene om jag får hr gene-
ralens skriftliga försäkran, att den nämnde ersätt-
ningen skall blifva mig till del; men ock endast och
allenast på detta vilkor.
- Generalen: ,Sådant är mig omöjligt! Men tror
hr kapten då icke på mina ord?
Jag: Jo. Det kunde jag väl göra; men hr ge-
neralen kan dö i morgon, kan lemna sin befattning
inom kort, och hr generalens efterträdare bryr sig
kanske icke om att honorera ett af företrädaren gif-
vet löfte. Nej, hr general, än en gång försäkrar jag
det vara min oryggeliga föresats, att, om jag icke
får hr generalens skrifteliga försäkran om den ifrå-
gavarande ersättningen, genast offentliggöra hvad
oss emellan passerat. Jag känner dessutom mycket
annat, som ingen tror mig om, och som i sinom tid,
i fall jag ansättes, skall skåda dagsljuset, men för
mitt ifrågavarande ändamål kan vara nog att hålla
mig till ämnet.
Generalen: Hvad det beträffar, att jag kan dö
eller lemna tjensten, så kan hr kapten hafva rätt
deruti; men jag skall skrifva till Norge och utbedja
mig H. Mi:ts tillåtelse att meddela hr kapten den
äskade skrifuliga försäkran.
Jog: Dermed kunde jag vara nöjd, om tiden:
icke brådskade, och hvad jag ämnar göra, icke snart
borde ske. — Nu låter det sig deremot icke göra.
Jag vill dock tänka på saken; men ber hr genera-.
len icke dröja en enda dag att sätta sig i besitt-!
ning af den omtalta autorisationen, ty i intet fall
tänker jag längre vänta på densamma, än som be-
höfves för svars erhållande från Norge.
Generalen: Huru härmed än må gå, bör hr
kapten lugna sig. Sof på saken en natt och allt!
blir nog bättre.
Jag: Hvad det angår, så har jag redan sofvit
på saken i 3 runda månader.,
Generalen: Hvad menar hr kapten ?
Jag: Jo, att vakansen efter major Bredberg varit
ledig sedan i Januari och att både majors- ch bat-
terichefsplatserne långt för detta kunde hafva varit
tillsatlte.
Generalen: Äfven mig har det en gång händt
att blifva förbigången; men jag hade tålamod och
fick ersättning. Så kan det äfven gå med hr kap-
ten. Jag skall omtala förhållandet för hr kapten.
På den tiden då Lindeberg gaf ut sina smädeskrif-!
ter emot gamla kungen, sammanträdde några perso-
ner i Christianstad, för att subskribera till en ring,
som de ämnade skänka L. Främst på listan stod
reg:tsläkaren d:r Bergholtz namn, och dessutom hade
äfven flere officerare vid mitt regemente tecknat sig på
densamma. Förhållandet, som jag visserligen hade
hört talas om, men icke ansåg af den betydenhet att
behöfva inrapportera, blef kändt i Stockholm, och jag
fick order att der inställa mig. Der möttesjag af det)
vanliga huttlet, då någon i onåd fallen söker au-
diens: att gång efter annan afvisas. Slutligen be-
viljades mig dock företräde. Gamla kungen såg!
misslynt och allvarsam ut, talade om nödvändighe-
ten för det äldre befälet att vaka öfver det yngres
uppförande och hindra detsamma från obetänksamma
handlingars begående, m. m.; men kom aldrig rik-
tigt fram med hvad han egentligen hade emot mig.
En gång fick jag dock anledning yttra några ord
derom, att när H. M. sjelf hade så svårt hålla sina
gardesofficerare i ordning, ingen borde undra öfver,
att sådant misslyckades för simpla regementschefer,
med de i landsorterna förlagde korpser. Som de van-
liga högtidligheterna den 26:te öch 28:de Januari,
snart förestodo, erhöll jag tillåt else att qvarblifva i
Stockholm. Dervid utnämndes 3:ne yngre, än jag.!
till generalmajorer och kommendörer af Svärdsorden.:
— Jag led, men teg, och följden var den, att ett.
halft år derefter erhöll jag sjelf begge v umärkelsernar
Jag: Allt det der är godt och väl; men upprä
tar i mitt tycke icke en sårad heder. För öfrigt
har hvar och en sin smak, och min är den, atticke,
låta någon fläck sättas på mitt namn och rykte,
utan att så godt jag förmår genast försvara desam-
ma. Hvad jag sagt om offentliggörandet af vårt
samtal blir jag således orrggligt vid.
Generalen: Men säg mig då, hvad ämnar herr
kapten egentligen införa i tidningarne och huru mo-
tivera orättvisan af sitt förbigående ?,
Jag: Derom täcktes hr generalen tillåta mig för.
närvarande icke yttra mycket. — Det är i alla fall
mitt beslut. — Hvad jag både kan och bör säga är
blott, att sedan min regementschef, som på samma
gång är den bästa, rättvisaste och ensamt laggille
domaren i dylikt ämne, föreslagit mig till batteri-
chef och derigenom erkänt min duglighet til denna
befattning, jag i denna omständighet har en säker
grund för allt det följande.
Generalen: Härvid måste jag göra den rättelse,
att, vare sig af enfa!d, obetänksamhet eller glömska.
öfverste Heyl alls icke uppfört hr kapten på något
förslag, utan att i morse, då jag skulle företaga
ärendet till slutligt afgörande och ännu var obeslut-
sam, huruvida jag icke, oaktadt hvad som passerat,
borde förordna hr kapten till batterichef samt un-
der intrycket häraf bad min son, som är adj utant
m rRrRrrRrRrRrHBrHaTnrntan mmm Rom om Rn nm RR DR mm mn ss