följa densamma, och hr kapten finner således sjelf,)a att det icke varit mitt fel, att hr kapten icke blif-s vit batterichef Jag: Allt detta synes mig fullkomligt obegriplj: igt. Att H. M:t och H. K. H., sedan rättigheten id att förordna batterichefer blifvit till generalfälttyg-v mästaren och chefen för artilleriet öfverlåten, skulle d blanda sig i en sak af så underordnad beskaffenhet, förefaller mig redan högst oväntadt; men att H. M:t, s som är så god och rättänkande, för en åtgärd, som sjelfva verket äsyftat att befordra hans egna afsigter, skulle emot mig förfarit med en så exempellös stränghet, kan jag omöjligt tro, så framt han icke al örontasslare och illasinnade på det gröfsta, hvad mig angår, blifvit förd bakom ijuset. Låt vara, att det sätt, hvarpå jag gått tillväga, ej varit det rikligaste, så har jag dock alltid handlat som en trogen och loyal undersåte och måste, efter hvad som inträffat, helst när jag jemför mitt förhållande med if en hel hop konservativa skrikhalsars, hvilka i stället belönas och på allt sätt ombugnas, nästan tro, alt ett systematiskt förföljande af konungens sanna vänner och framdragande omkring hans höga person af sådane, som hysa biafsigter och i många fall ganska tvetydiga tänkesätt, någorstädes å samhällets höjder måste planeras. Men dager skall blifva i: saken, det bedyrar jag, och sedan så visligen blifvit tillstäldt, att jag numera icke personiigen inför thronen kan nediägga mina besvär, skall jag föra det genom att oförbehållsamt i tidningarne offentliggöra allt, hvad hr generalen till denna stund sagt. mig. Få se, om icke sanningen på sådant sätt skall! nå den höjd, der jag är förhindrad att klaga, och på samma gång i de omgifvande dalarne lemna ett echo efter sig, värdt att begrundas af dem, hvilka innehafva, men missbruka, majestätets förtroende ! Generalen: Hvad säger hr kapten? För Guds skull begå ingen obetänksamhet, eller kompromettera åtminstone ensamt mig. Säg, att det varit en nyck, ett infall, en kapris af generalfälttygmästaren; men nämn ingen annan! En stor orättvisa har vederfarits hr kapten, det är sannt; men den står till att framdeles bjelpa, och jag lofvar hr kapten, att hr kapten skall få nösta lediga batteri. Jag: Ehuru grymt jag blifvit skymfad genom mitt oförtjenta förbigående, vill jag gå in på hr generalens förslag — nota bene om jag får hr generalens skriftliga försäkran, att den nämnde ersättningen skall blifva mig till del; men ock endast och allenast på detta vilkor. Generalen: ,Sådant är mig omöjligt! Men tror hr kapten då icke på mina ord? Jag: Jo. Det kunde jag väl göra; men hr generalen kan dö i morgon, kan lemna sin befattning inom kort, och hr generalens efterträdare bryr sig kanske icke om att honorera ett af företrädaren gifvet löfte. Nej, hr general, än en gång försäkrar jag det vara min oryggeliga föresats, att, om jag icke får hr generalens skrifteliga försäkran om den ifrågavarande ersättningen, genast offentliggöra hvad oss emellan passerat. Jag känner dessutom mycket annat, som ingen tror mig om, och som i sinom tid, i fall jag ansättes, skall skåda dagsljuset, men för mitt ifrågavarande ändamål kan vara nog att hålla mig till ämnet. Generalen: Hvad det beträffar, att jag kan dö eller lemna tjensten, så kan hr kapten hafva rätt deruti; men jag skall skrifva till Norge och utbedja mig H. Mi:ts tillåtelse att meddela hr kapten den äskade skrifuliga försäkran. Jog: Dermed kunde jag vara nöjd, om tiden: icke brådskade, och hvad jag ämnar göra, icke snart borde ske. — Nu låter det sig deremot icke göra. Jag vill dock tänka på saken; men ber hr genera-. len icke dröja en enda dag att sätta sig i besitt-! ning af den omtalta autorisationen, ty i intet fall tänker jag längre vänta på densamma, än som behöfves för svars erhållande från Norge. Generalen: Huru härmed än må gå, bör hr kapten lugna sig. Sof på saken en natt och allt! blir nog bättre. Jag: Hvad det angår, så har jag redan sofvit på saken i 3 runda månader., Generalen: Hvad menar hr kapten ? Jag: Jo, att vakansen efter major Bredberg varit ledig sedan i Januari och att både majorsch batterichefsplatserne långt för detta kunde hafva varit tillsatlte. Generalen: Äfven mig har det en gång händt att blifva förbigången; men jag hade tålamod och fick ersättning. Så kan det äfven gå med hr kapten. Jag skall omtala förhållandet för hr kapten. På den tiden då Lindeberg gaf ut sina smädeskrif-! ter emot gamla kungen, sammanträdde några personer i Christianstad, för att subskribera till en ring, som de ämnade skänka L. Främst på listan stod reg:tsläkaren d:r Bergholtz namn, och dessutom hade äfven flere officerare vid mitt regemente tecknat sig på densamma. Förhållandet, som jag visserligen hade hört talas om, men icke ansåg af den betydenhet att behöfva inrapportera, blef kändt i Stockholm, och jag fick order att der inställa mig. Der möttesjag af det) vanliga huttlet, då någon i onåd fallen söker audiens: att gång efter annan afvisas. Slutligen beviljades mig dock företräde. Gamla kungen såg! misslynt och allvarsam ut, talade om nödvändigheten för det äldre befälet att vaka öfver det yngres uppförande och hindra detsamma från obetänksamma handlingars begående, m. m.; men kom aldrig riktigt fram med hvad han egentligen hade emot mig. En gång fick jag dock anledning yttra några ord derom, att när H. M. sjelf hade så svårt hålla sina gardesofficerare i ordning, ingen borde undra öfver, att sådant misslyckades för simpla regementschefer, med de i landsorterna förlagde korpser. Som de vanliga högtidligheterna den 26:te öch 28:de Januari, snart förestodo, erhöll jag tillåt else att qvarblifva i Stockholm. Dervid utnämndes 3:ne yngre, än jag.! till generalmajorer och kommendörer af Svärdsorden.: — Jag led, men teg, och följden var den, att ett. halft år derefter erhöll jag sjelf begge v umärkelsernar Jag: Allt det der är godt och väl; men upprä tar i mitt tycke icke en sårad heder. För öfrigt har hvar och en sin smak, och min är den, atticke, låta någon fläck sättas på mitt namn och rykte, utan att så godt jag förmår genast försvara desamma. Hvad jag sagt om offentliggörandet af vårt samtal blir jag således orrggligt vid. Generalen: Men säg mig då, hvad ämnar herr kapten egentligen införa i tidningarne och huru motivera orättvisan af sitt förbigående ?, Jag: Derom täcktes hr generalen tillåta mig för. närvarande icke yttra mycket. — Det är i alla fall mitt beslut. — Hvad jag både kan och bör säga är blott, att sedan min regementschef, som på samma gång är den bästa, rättvisaste och ensamt laggille domaren i dylikt ämne, föreslagit mig till batterichef och derigenom erkänt min duglighet til denna befattning, jag i denna omständighet har en säker grund för allt det följande. Generalen: Härvid måste jag göra den rättelse, att, vare sig af enfa!d, obetänksamhet eller glömska. öfverste Heyl alls icke uppfört hr kapten på något förslag, utan att i morse, då jag skulle företaga ärendet till slutligt afgörande och ännu var obeslutsam, huruvida jag icke, oaktadt hvad som passerat, borde förordna hr kapten till batterichef samt under intrycket häraf bad min son, som är adj utant m rRrRrrRrRrRrHBrHaTnrntan mmm Rom om Rn nm RR DR mm mn ss