belysning angående förhållandet med utnäm-
nandet till en batterichefs beställning vid Götha
artilleriregemente, hvarvid kaptenen hr G.
Zachrisson blifvit tillbakasatt för en yngre
kapten vid samma regemente vid namn Schät-
zercrantz. Berättelsen är till Hand. och Sjöf.
Tidningen afgifven af hr Zachrisson sjelf; och
då saken iså många afseenden är af allmänt
interesse hafve vi ansett oss böra fullständigt
meddela såväl denna berättelse, som hvad den
Götheborgska Tidningen i anledning deraf yt-
trat. Se här berättelsen:
Efter 20 års militärisk tjenstgöring, under försa-
kelser och mödor af många slag, omsider nära målet
för artilleri-officerns önskningar, då, såsom innehaf-
vare af batterichefs-beställning, han slutligen kan
emotse en någorlunda betryggad ekonomisk framtid,
har den motgången nyligen drabbat mig, att, ehuru
genom ett hedrande uppförande och af vederbörande
förmän vitsordad skicklighet och nit i tjensten lika
berättigad som någon annan till detta för mig, så-
som mindre bemedlad och familjfader, långt ifrån
likgiltiga brödstycke, blifva tillbakasatt för en yngre
och dertill ogift, men af inflytelserika personer un-
derstödd kamrat, hvarigenom jag efter all sannolik-
het för alltid går miste om vidare befordran på den
bana, inom hvilken hela min tid och alla mina kraf-
ter blifvit egnade åt det aktningsvärda och ansvars-
fulla yrke, jag valt, och utom hvilken möjligheten
att finna en fullständigare bergning i samma mån ji
sålunda för mig gått förlorad.
Såväl för sakens egen skull, hvilken är af sådan
märkvärdighet, att den förtjenar alla rättsinniges och
tänkandes synnerliga uppmärksamhet, som ock för att
ioför mina många vänner och bekanta, helst inom
det stånd, jag tillbör, framställa förhållandet i sin
rätta dager, och fråntaga det otvifvelaktigt redan
smygande förtalet, öfverallt der det framtränger, sin
giftiga udd, har jag ansett mig böra i denna tidning
offentliggöra följande tvenne emellan general fälttyg-
mästaren och chefen för artilleriet, generalmajoren
och kommendören von Arbin och mig före och efter
den inträffade händelsen förefallna samtal, hvilka full-
ständigt belysa de vägar, vederbörande valt för mitt
tillbakasättande, och bättre än något annat, äfven
hos den mest fördomsfulle och klentrogne, torde göra
min egenskap af ett oskyldigt lidande offer för den li
djerfvaste intrig i fullaste mått åskådlig. Förstalt
samtalet egde rum dagen före H. M. Konungens af-
resa härifrån staden, sedan jag på kallelse infunnit
mig hos general Arbin, som för tillfället vistades
här som resande och hade sitt logis i Bloms hotel.
— Efter de vanliga fraserna om helsotillståndet etc.
började
Generalen : Egentliga orsaken, hvarföre jag bedtlk
hr kapten besöka mig, är, att jag velat underrätta
kapten derom, att öfverste Heyl i dag kommer att
till mig inlemna förslag för hr kapten att blifva bat-
terichef. En ledsam omständighet dervid, som jag
icke bör förtiga, är, att hr kapten lärer deltagit i
reformsällskapet. Den har förmodligen genom gene-
rail Löwenhielm, som alltid vill skada artilleriet, blif-
vit framburen på högre ort och der väckt missnöje.
Imellertid hoppas jag dock nöjaktigt kunna förklara
förhållandet; ty jag vet, att hr kapten är en bra
karl, och hyser öfvertygelsen, att allt, hvad som skett,
af hr kapten gjorts i bästa mening.
Jag: H. M. Konungens nitälskan för reformen
har varit så allmänt känd och så mycket omordad,
att jag omöjligen kunde frukta begå något för H.
M:ts person misshagligt genom att ansluta mig till
dess förklarade vänner. Sådant skedde i alla - fall
långt innan det kongl. förslaget var kändt, och min
delaktighet i sällskapet, hvilken helt och hållet upp-
hörde från den stund en öppen förklaring om det
kongl. förslaget kom i fråga, har inskränkt sig att
tyst åhöra debatterna. För öfrigt kunna mina loyala
tänkesätt så mycket mindre betviflas, som jag vid
alla tillfällen i min ringa mån tagit regerings-beslu-
tens försvar och just för det kongl. förslaget haft
många häftiga debatter med personer af den kon-
servativa sidan, hvilka icke skytt att derom helt öp-
pet uttala sin förkastelsedom. Detta allt kan vits-
ordas af hvar och en, som känner mig, och som hr
generalen behagade göra sig mödan att derom till-
frågan
Generalen: Det var bra, att jag fick veta detta,
Jag skall icke underlåta, att till H. Maj:t framföra
hvad hr kapten sagt mig, och väntar deraf de bästa
resultater för kr kaptens angelägenhet.n
Här inträdde i :generalens rum en besökande, och
samtalet afbröts. Jag hann endast tillägga: — -
Jag: Jag tackar hr generalen för dess välvilja
och ber hr generalen till H. M:t framföra min un-
derd. försäkran om den obrottsliga undersåtliga tro-
het och det varma nit, hvaraf jag lifvas för H. M:ts
person, och att jag ingenting högre önskar, än att
med handling någon gång kunna få besegla denna
min högtidliga försäkran.
Påföljande dagen, som var söndagen d. 22 Juli,
var general Arbin H. M. Konungen följaktig till
Marstrand, och tisdagen derefter begaf jag mig till
Dösebacka för att enligt reg:tsordres öfvervara der
förefallande scientifiqua öfningar. Anda till thors-
dagen den 26 Juli sväfvade jag i ovisshet om mitt
öde; men nämnde dag vid middagstiden anlände ge-
nera! Arbin med öfverste Heyl till Dösebacka, och
genom den sednare blef jag genast medall den skon-
samhet, hans hedervärda karakter ingaf honom, för-
beredd på det obehagliga meddelande, general Arbin
åtagit sig att längre fram ex officio gifva mig om
saken.
Detta egde likvisst rum först inemot kl. 5 på e. m.
Just som skjutningen, till hvilken alla samlats, för
att öfvervara, skulle taga sin början, ropade general
Arbin mig till sig vid en stengärdesgård, på obetyd-
ligt afstånd från den för skjutningen uppställda ka-
nonen, dit han af en händelse tycktes bafva begifvit
sig, och följande samtal kom derefter emellan honom
och mig i gång.
Generalen: Jag har den ledsamma underrättelsen
att lemna hr kapten, att hr kapten icke erhåller
batteriet.
Jag: Öfverste Heyl har redan förberedt mig på
denna utgång, och jag måste tillstå, att den före-
kommer mig lika smärtsam som oförtjent.
Generalen : Det förstår jag mycket väl; men hvad
ville hr kapten, att jag skulle göra? Då jag vid min
ankomst till Götheborg uppvaktade H. K. H. Kron-
prinsen, blef jag af honom tillfrågad, hvilken som
skulle hafva det lediga batteriet. Mitt svar var na-
turligtvis, att ingen annan än hr kapten gerna der-
till kunde komma i fråga. Det går visst icke an,
yttrade då H. K. H., han har ju varit i Reform-
sälskapet? — Jal var mitt svar, det är ingen
annan än Löwenhjelm, som nu varit framme igen,
och honom bör E. K. H. icke så blindt tro. Jag
vet att Z. är en bra karl och att hvad han gjort
icke skett i någon elak afsigt.v — Det kan väl vara
möjligt, svarade då H. K. H., men han är officer,
och. vore jag i ditt ställe, så talte jag likväl först
med pappa derom. — Dessa ord ingåfvo mig bo-
slutet, att, innan något af mig företogs, höra mig
före hos Hohenhausen. Äfven han rådde mig att
uppvakta Konungen och inhemta hans nådiga vilja
om saken. Jag begaf mig således till H. M:t och
framställde, sedan jag erhållit nådigt företräde, hr
kaptens förhållande i den bästa dager för honom, det
mo -— RE Akt BO Mr oo LL KK