belysning angående förhållandet med utnämnandet till en batterichefs beställning vid Götha artilleriregemente, hvarvid kaptenen hr G. Zachrisson blifvit tillbakasatt för en yngre kapten vid samma regemente vid namn Schätzercrantz. Berättelsen är till Hand. och Sjöf. Tidningen afgifven af hr Zachrisson sjelf; och då saken iså många afseenden är af allmänt interesse hafve vi ansett oss böra fullständigt meddela såväl denna berättelse, som hvad den Götheborgska Tidningen i anledning deraf yttrat. Se här berättelsen: Efter 20 års militärisk tjenstgöring, under försakelser och mödor af många slag, omsider nära målet för artilleri-officerns önskningar, då, såsom innehafvare af batterichefs-beställning, han slutligen kan emotse en någorlunda betryggad ekonomisk framtid, har den motgången nyligen drabbat mig, att, ehuru genom ett hedrande uppförande och af vederbörande förmän vitsordad skicklighet och nit i tjensten lika berättigad som någon annan till detta för mig, såsom mindre bemedlad och familjfader, långt ifrån likgiltiga brödstycke, blifva tillbakasatt för en yngre och dertill ogift, men af inflytelserika personer understödd kamrat, hvarigenom jag efter all sannolikhet för alltid går miste om vidare befordran på den bana, inom hvilken hela min tid och alla mina krafter blifvit egnade åt det aktningsvärda och ansvarsfulla yrke, jag valt, och utom hvilken möjligheten att finna en fullständigare bergning i samma mån ji sålunda för mig gått förlorad. Såväl för sakens egen skull, hvilken är af sådan märkvärdighet, att den förtjenar alla rättsinniges och tänkandes synnerliga uppmärksamhet, som ock för att ioför mina många vänner och bekanta, helst inom det stånd, jag tillbör, framställa förhållandet i sin rätta dager, och fråntaga det otvifvelaktigt redan smygande förtalet, öfverallt der det framtränger, sin giftiga udd, har jag ansett mig böra i denna tidning offentliggöra följande tvenne emellan general fälttygmästaren och chefen för artilleriet, generalmajoren och kommendören von Arbin och mig före och efter den inträffade händelsen förefallna samtal, hvilka fullständigt belysa de vägar, vederbörande valt för mitt tillbakasättande, och bättre än något annat, äfven hos den mest fördomsfulle och klentrogne, torde göra min egenskap af ett oskyldigt lidande offer för den li djerfvaste intrig i fullaste mått åskådlig. Förstalt samtalet egde rum dagen före H. M. Konungens afresa härifrån staden, sedan jag på kallelse infunnit mig hos general Arbin, som för tillfället vistades här som resande och hade sitt logis i Bloms hotel. — Efter de vanliga fraserna om helsotillståndet etc. började Generalen : Egentliga orsaken, hvarföre jag bedtlk hr kapten besöka mig, är, att jag velat underrätta kapten derom, att öfverste Heyl i dag kommer att till mig inlemna förslag för hr kapten att blifva batterichef. En ledsam omständighet dervid, som jag icke bör förtiga, är, att hr kapten lärer deltagit i reformsällskapet. Den har förmodligen genom generail Löwenhielm, som alltid vill skada artilleriet, blifvit framburen på högre ort och der väckt missnöje. Imellertid hoppas jag dock nöjaktigt kunna förklara förhållandet; ty jag vet, att hr kapten är en bra karl, och hyser öfvertygelsen, att allt, hvad som skett, af hr kapten gjorts i bästa mening. Jag: H. M. Konungens nitälskan för reformen har varit så allmänt känd och så mycket omordad, att jag omöjligen kunde frukta begå något för H. M:ts person misshagligt genom att ansluta mig till dess förklarade vänner. Sådant skedde i alla fall långt innan det kongl. förslaget var kändt, och min delaktighet i sällskapet, hvilken helt och hållet upphörde från den stund en öppen förklaring om det kongl. förslaget kom i fråga, har inskränkt sig att tyst åhöra debatterna. För öfrigt kunna mina loyala tänkesätt så mycket mindre betviflas, som jag vid alla tillfällen i min ringa mån tagit regerings-beslutens försvar och just för det kongl. förslaget haft många häftiga debatter med personer af den konservativa sidan, hvilka icke skytt att derom helt öppet uttala sin förkastelsedom. Detta allt kan vitsordas af hvar och en, som känner mig, och som hr generalen behagade göra sig mödan att derom tillfrågan Generalen: Det var bra, att jag fick veta detta, Jag skall icke underlåta, att till H. Maj:t framföra hvad hr kapten sagt mig, och väntar deraf de bästa resultater för kr kaptens angelägenhet.n Här inträdde i :generalens rum en besökande, och samtalet afbröts. Jag hann endast tillägga: — Jag: Jag tackar hr generalen för dess välvilja och ber hr generalen till H. M:t framföra min underd. försäkran om den obrottsliga undersåtliga trohet och det varma nit, hvaraf jag lifvas för H. M:ts person, och att jag ingenting högre önskar, än att med handling någon gång kunna få besegla denna min högtidliga försäkran. Påföljande dagen, som var söndagen d. 22 Juli, var general Arbin H. M. Konungen följaktig till Marstrand, och tisdagen derefter begaf jag mig till Dösebacka för att enligt reg:tsordres öfvervara der förefallande scientifiqua öfningar. Anda till thorsdagen den 26 Juli sväfvade jag i ovisshet om mitt öde; men nämnde dag vid middagstiden anlände genera! Arbin med öfverste Heyl till Dösebacka, och genom den sednare blef jag genast medall den skonsamhet, hans hedervärda karakter ingaf honom, förberedd på det obehagliga meddelande, general Arbin åtagit sig att längre fram ex officio gifva mig om saken. Detta egde likvisst rum först inemot kl. 5 på e. m. Just som skjutningen, till hvilken alla samlats, för att öfvervara, skulle taga sin början, ropade general Arbin mig till sig vid en stengärdesgård, på obetydligt afstånd från den för skjutningen uppställda kanonen, dit han af en händelse tycktes bafva begifvit sig, och följande samtal kom derefter emellan honom och mig i gång. Generalen: Jag har den ledsamma underrättelsen att lemna hr kapten, att hr kapten icke erhåller batteriet. Jag: Öfverste Heyl har redan förberedt mig på denna utgång, och jag måste tillstå, att den förekommer mig lika smärtsam som oförtjent. Generalen : Det förstår jag mycket väl; men hvad ville hr kapten, att jag skulle göra? Då jag vid min ankomst till Götheborg uppvaktade H. K. H. Kronprinsen, blef jag af honom tillfrågad, hvilken som skulle hafva det lediga batteriet. Mitt svar var naturligtvis, att ingen annan än hr kapten gerna dertill kunde komma i fråga. Det går visst icke an, yttrade då H. K. H., han har ju varit i Reformsälskapet? — Jal var mitt svar, det är ingen annan än Löwenhjelm, som nu varit framme igen, och honom bör E. K. H. icke så blindt tro. Jag vet att Z. är en bra karl och att hvad han gjort icke skett i någon elak afsigt.v — Det kan väl vara möjligt, svarade då H. K. H., men han är officer, och. vore jag i ditt ställe, så talte jag likväl först med pappa derom. — Dessa ord ingåfvo mig boslutet, att, innan något af mig företogs, höra mig före hos Hohenhausen. Äfven han rådde mig att uppvakta Konungen och inhemta hans nådiga vilja om saken. Jag begaf mig således till H. M:t och framställde, sedan jag erhållit nådigt företräde, hr kaptens förhållande i den bästa dager för honom, det mo -— RE Akt BO Mr oo LL KK