rn — I Norrlandsposten läses: Genom det att utgifvandet af bankens småsedlar upphört har tillgången på vexelmynt betydligt minskats i rörelsen och ofta varit för rörelsen kännbar. Det är väl sannt, att allmänheten har löfte om tillgång på silfvermynt; men så, som denna tillgång nu är anordnad, eller genom landtränteriet, är den mera ett gäckeri än verklig. Det berättas nemligen, avt personer, som der gjort försök till vexling afsilfver, fått det svaret att der ej vexlas mindre summor än 200 rdr banko af hvarje valör, d. v. s., den som har behof af några riksdaler af hvarje af de ö silfvervalörerna, skall derföre nödgas kunna disponera 1000 rdr banko för att komma åt skiljemynt genom ränteriet. Så äfven med det nya kopparmyntet å 4 sk.; detta lärer ej vexlas ut i mindre partier än hela fjerdingar. Så berättas det, så orimligt det än låter. Men huru allmänheten dermed är betjenad är lätt att inser.