rn
— I Norrlandsposten läses:
Genom det att utgifvandet af bankens småsedlar
upphört har tillgången på vexelmynt betydligt min-
skats i rörelsen och ofta varit för rörelsen kännbar.
Det är väl sannt, att allmänheten har löfte om till-
gång på silfvermynt; men så, som denna tillgång nu
är anordnad, eller genom landtränteriet, är den mera
ett gäckeri än verklig. Det berättas nemligen, avt
personer, som der gjort försök till vexling afsilfver,
fått det svaret att der ej vexlas mindre summor än
200 rdr banko af hvarje valör, d. v. s., den som
har behof af några riksdaler af hvarje af de ö silf-
vervalörerna, skall derföre nödgas kunna disponera
1000 rdr banko för att komma åt skiljemynt ge-
nom ränteriet. Så äfven med det nya kopparmyn-
tet å 4 sk.; detta lärer ej vexlas ut i mindre par-
tier än hela fjerdingar. Så berättas det, så orim-
ligt det än låter. Men huru allmänheten dermed
är betjenad är lätt att inser.