derrättelsen måste vara falsk, emedan var landsförsamling har icke gifvit sitt bifall dertill, att svenska trupper skola beträda den tyska statens Slesvig-Hol!steins område, och svenskarne skola dock betänka sig innan de komma såsom fiender, för hvilket man måste hålla dem, om de våga komma utan denna tillåtelse.n Såsom ett motstycke till detta stolta språk må anföras en Berlinertidnings omdöme öfver Slesvig-Holsteinska insurgentpartiets protest genom sitt ståthållarskap, emot vapenstilleståndet och fredspreliminärerna. Deri säges nemligen: att man icke vet om man skall förarga sig öfver Slesvig-Holsteinarnes skamlöshet eller le öfver deras stamförvants, logik; att dessa herrar, som med deras vanliga storordighet hundra gånger sagt officielt och icke officielt, att man endast skulle lemna dem allena med danskarne, så skulle de snart blifva färdige med den nedrige arffienden — dessa samma herrar, som ännu efter det försmädliga Fredericia-slaget förde ett språk, som om de ensamt voro i stånd att hemta ned månan och stjernorna från himlen, skrika nu på bistånd och hjelp; de försmå icke en gång Lichtenstein, Sigmaringen och Ingelfingen, om dessa tyskal riksländer hade lust att ställa deras tolf man och trumslagare till de Meerumschlungen brödernas disposition för ett nytt fälttåg; att de dock borde af hvad som passerat se, att de med sina oförskämda fordringar egentligen äro reducerade till intet; att ibland de förtviflade medel de nu använda står främst ett hämndkrig mot Preussen, — ty hvad bryr hr Beseler och konsorter sig om Östersjöprovinsernas välstånd — han harl ju sin välbevarade och trots all patriotism orörd förblifna Beseler-fond; hvad gör det dem om Tyskland sönderslites, blott de käre stamförvandta hertigdömena uppnå sin goda rätt och utsigt för dem sjelfva finnes att såsom ståthållare och i embetena se deras förtjenster belönade af det Slesvig-Holsteinska folket: detta folk, om hvilket de sjelfva rätt väl veta, att det längesedan förbannat deras färd och hela, rörelsen, samt hoppas en snar befrielse från. detta folklycksaliggörandep tillstånd. Preussen har således blifvit förrädare! Dess konung har kallat kriget med Danmark ett fatalt krig; och det är ett förräderi om en tysk konung kallar ett krig för Beseler och Rewentlow för Bargum och Bremer, Bauditz och Braklow, ja för den käcke Hugg-af från Noer fatalt! 0. S. VD I den förstnämnde holsteinska tidningen läses de häftigaste uppmaningar till uppresning och strid mot Danmark, men besynnerligt nog anonyma eller undertecknade endast med initialbokstäfver. Staden Aarhuus har inalles levererat till fienderna 223,060 bröd, 32,000 E ris, 7300; I kött, 15,000 E gryn, 34,000 E ärter, 22,000 I salt, 27,000 I kaffe och 10,000 kannor brännvin, utom en betydlig mängd korn och hafra. Norska fregatten Freja afseglade den 27 och! norska korvetten Elida den 29 Juli Ifrån Kö-l:; penhamn, båda söderut. Kommitteen, som understödjer i kriget sårade militärer och de stupades familjer, gifver , nu understöd till 1123 familjer med 1715 barn. ; Nya ansökningar visa, att ännu flera behöfval, understöd. i — Tt PORTUGAL. Hertigen af Saldanha har ingifvit sin afskedsansökan såsom sändebud i Paris. Hertigen af Terceira håller sig fortfarande aflägsnad från! nuvarande regeringen, och flera andra infly-!. telserika män, som beklädt statsembeten, afgå. På penningerörelsen inverkar det bristande , förtroendet mäktigt; statslånen gå svårt att. erhålla och man undviker att afsluta kontrakI ter om allmänna arbeten. Andring i tulltariffen har väl omtalats, med dermed torde ! dröja till dess cortes nästa år börjar sammant träda. FRANKRIKE. Den nya tryckfrihetslagen antogs den 26 Juli af nationalförsamlingen med 400 röster mot 146. Flera amangdemanger gingo igenom, som ytterligare skärpte det ursprungliga förslaget; alla andra amangdemanger, som gingo ut på en eller annan mildring, förkastades. Sedan delta storverk blifvit fulländadt, har nationalförsamlingen den 28 Juli efter lifliga debatter, under hvilka isynnerhet Dufaure bedyrade regeringens redliga afsigter, med 294 röster mot 247 bslutat att ajurnera sig från den 43 Aug. till den 13 Oktober. Den ovanligt stora minoriteten härleder sig deraf, att: 100 legitimistiska folkrepresentanter i dennal: fråga förenat sig med berget. Samtalen i kon-: ferenssalen voro redan den 30 mindre lifliga. Mängden tycktes tänka på hemresan. De offentliga förhandlingarne inom församlingen voro: sistnämnde dag äfven utan intresse. Angående de 100 legitimisternas koalition med berget berättar ett blad följande: Dagen före denna omröstning hade en ganska stormig diskussion förefallit i de s. k. mo-l deratas d. v. s. de reaktionäras klubb (vid Quail dOrsay). Uppträdet hal2 slutats med en formlig schism mellan det 3 igre legitimistiska partiet och de öfriga mod:ratan; de unga legitimisterna vägrade bestämdt att lämpa sig efter: majoriteten i denna fråge. Deras antal är ungefär 100. Blir deras s bism varaktig, så är den af oberäknelig vigt. Under omröstningen d. 28 framlade inrikes ministern Dufaure ett lagförslag om belägringstillståndet. . Estaffette anmärker att Thiers är högligen orolig öfver söndringen bland den konservativa majoriteten. De rena legitimisterna börja att skilja sig från Conseil-dEtatsklubben (f. d. Rue Poitiers) och gå en egen vägn. Nationalförsamlingens minoritet bade redan en gång förut, den 23 Juli, stgit till 214 mot A2ZN Jå dan eliact mantr st. mo dat var OM—HS