man fåfängt söker hos de modernare möblerne
hvilka kanske prydligare, dock sakna det stör.
artade i stilen, som var den gamla smaken så cget
Det var i ett af dessa rum, med kaminen :
rikt bildhuggeri och taket måladt alfresko, som
grefve Emanuel gick in, då han steg ned w
sin vagn; han hade så brådtom att meddela sir
mor de lyckliga nyheter, han medförde, att
han utan att gifva sig tid att ömsa kläder, ka-
stade sin hatt, sina handskar, sina pistoler
på bordet, och befallte en gammal tjenare att
underrätta markisinnan om hans ankomst, och
att inhemta hennes önskan, huruvida han skul-
le infinna sig hos henne, eller invänta henne i
det rum, hvyvari han nu befann sig; ty så stor
var vördnaden för föräldrarne i denna gamla fa-
milj, alt. sonen efte eh frånvaro af fem måna-
der ej vågade visa sig för sin mor utan hen-
nes samiycke. Hvad markis dAuray beträlfa-
de var det knappt två till tre gånger, som bar-
nen kunde påminna sig hafva - honom, och
då nästan i smyg, ty hans galerkap var af det
slag,sadestan, som afvissa föremål uppretas, hvar-
före man alitid med den största omsorg aflägsi
de dem från honom. Markisinnan ensam, för
ifrigt ett mönster för äktenskapliga dygdeyg var
tändigt hos honom, och lemnade den ståtkars
innessvage ej endåst en hustrus omvärdnad,
itan uppfyllde äfven en tjenares åligganden.
Ickså var hennes namn vördadt i de närgrän-
ande byarne, som ett helgons, hvars uppoff-
ande kärlek på jorden redan här i tiden in-
egistrerat det i den himmelska hålgon-lgilen-
lern.
Ett ögonblick sednare återkom den gamle
jenaren och förkunnade att markisinnan dAuray
kufle sjelf komnia ner, och att Hon bad herr
refven vänta henne i det rum, hvari han be-
ipn sig. I samma ögonblick öppnades en därr
ch Emanuels mor inträdde. Han var en qvin-
a omkfing fynatio till fyratiofem år, fånig och i