KAPTEN PAUL
. ÅF
ALEXANBRE DUMAS. )
iv.
Sex månader efter de händelser, vi hafva be-
rättat, och de första vårdagarnie af år 4778, skred
långsamt fram, fastän förspänd af två starka hä-
-star, på vägen från Vannes till Auray, en post-
ehäs, hvars dammiga bjul vittnade om den lån-
ga väg, den hade rillryggalagt. Vi igenkänna
iden resande vår gamle bekante, den unge grefve
Emanuel dAuray, som redan gjort sitt in-
träde på scenen, vid Port-Louise redd. Han
kom ifrån Paris och återvände till sin familjs
gama slott, om hvilket tiden är inne att lem-
ia några noggrännare och omständligare upplys-
ningar.
Grefve Emanuel dAuray var af en af Bre-
tagns äldsta och mest lysande familjer. En af
hans förfäder hade följt den helige Ludvig till
den Heliga Grafyen, och från den tiden bade
det namn, hvamtill han var arftagare, varit in-
blandadt i franska konungarnes segrar och ne-
Hr ända till vår nuvarande konungamakts
istoria: markis dAuray, hans far, riddare af
den helige Ludvigs orden, kommendör af den
helige Mikels, och Helge-Ands-ordens stora
kors, innehade vid Ludvig XV:s hof den lysan-
de ställning, som hans börd, hans rikedom och
hans personliga förtjenst vetat förskaffa honom.
Denna -hans lyckliga ställning hade betydligt
förstorats genom hans giftermål med fröken de
Sable, som ej i något afseende gaf honom efter
i rang och förmögenhet; följaktligen låg en ly-
sande bana öppen för de unga makarnes ärlyst-
nad, då efter fem åre äktenskap hastigt ett ryk-
te kom i omlopp aft markis dAupay hade Blif-
)Se A. B. JM A7A, 177 och 179. ,