KAPTEN PAUL . ÅF ALEXANBRE DUMAS. ) iv. Sex månader efter de händelser, vi hafva berättat, och de första vårdagarnie af år 4778, skred långsamt fram, fastän förspänd af två starka hä-star, på vägen från Vannes till Auray, en postehäs, hvars dammiga bjul vittnade om den långa väg, den hade rillryggalagt. Vi igenkänna iden resande vår gamle bekante, den unge grefve Emanuel dAuray, som redan gjort sitt inträde på scenen, vid Port-Louise redd. Han kom ifrån Paris och återvände till sin familjs gama slott, om hvilket tiden är inne att lemia några noggrännare och omständligare upplysningar. Grefve Emanuel dAuray var af en af Bretagns äldsta och mest lysande familjer. En af hans förfäder hade följt den helige Ludvig till den Heliga Grafyen, och från den tiden bade det namn, hvamtill han var arftagare, varit inblandadt i franska konungarnes segrar och neHr ända till vår nuvarande konungamakts istoria: markis dAuray, hans far, riddare af den helige Ludvigs orden, kommendör af den helige Mikels, och Helge-Ands-ordens stora kors, innehade vid Ludvig XV:s hof den lysande ställning, som hans börd, hans rikedom och hans personliga förtjenst vetat förskaffa honom. Denna -hans lyckliga ställning hade betydligt förstorats genom hans giftermål med fröken de Sable, som ej i något afseende gaf honom efter i rang och förmögenhet; följaktligen låg en lysande bana öppen för de unga makarnes ärlystnad, då efter fem åre äktenskap hastigt ett rykte kom i omlopp aft markis dAupay hade Blif)Se A. B. JM A7A, 177 och 179. ,