en ledamot af berget. Redan på förhand hadej följande talare anmält sig: Grevy, Mathieu, Pascal! Duprat, Emile Barrault, Anglade, Laclaudure, Laurent (de VFArdeche), Soubies och Jules Favre. Emedlertid afstod Grevy från sin tur, och Mathieu kallades af ordföranden till tribunen för att erhålla ordet. Mathieu sökte i allmänhet visa repressivsystemets och särskildt den föreslagna. stränga tryckfrihetslagens författningsvidrighet och otjenlighet, erinrande dervid, att hvarken Juliordonnanser, Septemberlagar eller föreningsrättens undertryckande kunnat rädda monarkien. Han yttrade bland annat: Jag är verkligen i förlägenhet, hvad jag skall börja med. Skall jag tadla eller gilla förslaget? Skall jag i den minoritets intresse, hvartill jag hör, yrka förslagets antagande eller förkastande? Skulle icke dess antagande blifva mera förmånligt för denna mi noritet än ett förkastande? Hittills hafva vi, minoriteten, endasthaft våra principer och vårt ord för att förvärfva oss folkets tillgifvenhet, och emedlertid, må man ej glömma det, hafve vi vid de sednaste valen samlat 3,500,000 röster; hvad skulle då resultatet blilva, om vi äfven haft för oss en sådan omständighet, som att detta förslag blifvit antaget af majoriteten ? J hafven redan undertryckt föreningsrätten. Om det misshagar polisen, så kunna nu — tack vare edra beslut! — icke tre personer förena sig på ett värdshus för att tala om kommunala angelägenheter. Nå väl, fortsätten; läggen band på tanken, läggen kapson på folkens mun, och ju mer j försöken att hålla det lydigt vid edra fötter, ju förr skall det uppresa sig emot eder... (Rörelse. Bifall från venstra sidan). Men veten j, hvad jag fruktar. Jag fruktar att folket skall gå för långt. Hvarje rörelse står i förhållande till den reaktion, af hvilken den blifvit framkallad; och jag fruktar, jag upprepar det åter, att folket skall gå för långt... (Från venstern: Bra, ganska bra!) Det är under intrycket af dessa känslor, som jag bestiger tribunen; jag kunde bevisa, att förslaget strider emot konstitutionen, då den bibehåller kautionsprincipen; jag kunde bevisa, att det strider mot en ännu heligare lag. Det är icke från oss, som rättigheten kommer att fortplanta tanken; menniskan har fått denna rätt från Honom, som gifvit menniskan ordet och lifvet. Nå väl, edert förslag gör våld på denna rätt. (Från venstern: Ja, ja!) Jag anser det åtminstone som en gudlöshet, som ett brott mot både Gud och menniskor..... (Från venstern: Bravo! bravo!) J beklagen eder öfver anfall mot eganderätten, och j förstån icke, att j framkallen dessa anfall ge nom de lagar, som j stiften. Tron j icke, att en census af 200 franc3 skulle vara en verklig bundsförvandt åt socialismen. En af edra lagstifiare har sagt: XOm du icke förstår att göra dig rik, så blifver du ingenting; härifrån kommer just deita industriridderi, dessa korruptioner vid valen och inom kammaren, som så djupt skakade den förra regeringen. Slottet och kontoret, som för kort tid sedan voro fiendtliga mot hvarandra, äro nu försonade... dock rättare sagdt, de hafva ingått en koalition; ty försonade kunna de aldrig blifva... (Bifall från venstern.) För öfrigt, då jag tänker på vissa stadganden i edert reglemente, så tycker jag nästan, att j redan hafven sänkt eder för djupt. Gån icke längre! Röster från högra sidan: Till ordningen! Till ordningen! Ordföranden: Jag uppmanar talaren att förklara sig, så vida ban icke vill, att jag skall taga till hårdhandskarne emot honom... (Knot till venster.) Jag skall icke tillåta, att någon inom dessa väggar säger, att församlingen blifvit sänkt eller förnedrad genom den roll, som den spelat. Ingen skall från denna tribun yttra, att församlingen blifvit förnedrad genom den roll, som den spelat. (Röst från venstern: St! St!) Jag skall formligen till ordningen kalla hvar och en, som säger det. Hr Mathieu (de la Dröme) har ordet, för att förklara sig. Mathieu förklarade, att det icke varit hans afsigt att säga något förolämpande mot församlingen, och återgick till ämnet. Beträffande förbudet för en tidningsgrant att bli folkrepresentant, anmärkte han, att ett sådant stadgande skulle kunna stänga församlingens dörr för en af Frankrikes utmärktaste författare, för sjelfva Lamartine. Talaren fortfor derefter: Det förslag, som biifvit understäldt eder pröfning, går vida längre än Septemberlagarne, förhatliga i åminnelse. Behöfver jag erinra derom, att detta förslag är en negation af den hedervärde hr Odilon Barrots tillryggalagda bana? Det är på visst sätt mot detta lagförslag, som hela hans vältaliga opposition under 18 år rasat. Då, likasom nu, hvad sade man? Att samhället är hotadt; att man vill rädda det, o. 8. v. Sådant har ju språket varit i alla tider; så ha i sin tur både Polignac, Chantelauze, Guizot och Thiers talat. Veten j hvilka som voro anarkister, om man får tro Polignac ? Jo, det var Guizot och medlemmarne af sällskapet Aide toi, le ciel Vaidera (Hjelp dig sjelf, så skall himlen hjelpa dig). Sedermera, hvilka voro anarkister, om man skall tro Guizots påstående? Jo, det var ju herr Odilon Barrot och hans vänner. En röst från högra sidan: De nedstego icke på gatan. Mathieu: De nedstego icke på gatan, men de gingo ut i städerna och på landet för att utbreda rörelsen. Händelserna i Juni 4849 hafva tjenat till före vändning för förslagets framläggande; och socialisternas predikningar påstås hafva föranledt dessa händelser. Utan tvifvel hafva väl händelserna i Rom haft åtminstone någon del häri; hufvudorsaken har dock ovedersägligen varit den, att man hyst tvifvelsmål i afseende på eder verkliga tillgifvenhet för republikens sak. Numera är dock icke ett sådant tvifvel möjligt; j ären republikens sak af hela eder själ tillgifne; hafven j icke, i eder proklamation till folket, sagt, att j ären beredde att dö till sista man för republi-!