pensionering af armåeens blesserade, m. fl. frå-
gor, skulle framställas i hemliga sammankomster.
Flera sådana hade cck redan blifvit hållna.
Ståthållarskapet har den 24 Juli utfärdat en
proklamation, hvari säges, att det är att för-
moda att preussiska trupperna komma att tills
vidare draga sig bakom en linie mellan Flens-
burg och Töndern. Innevånarne uppmanas att
besinna ögonblickets kraf, att icke låta hän-
föra sig af sina lidanden och sin smärta, till att
vara orättvisa mot andra, samt att emottaga
och förpläga de allierade trupperna, som varit
beredda att offra sitt blod för vår landsfråga
och äfven gjort det. De äro, säges deritys-
kar liksom vi (?) och lifvade af hoppet, att
det skall lyckas, om ock genom svåra lidan-
den, att grundlägga Tysklands enhet och stor-
het (!) c.
Innan landsförsamlingen den 23 Juli upplö-
ste slg, beslutade den, att enhvar i kriget bles-
serad eller eljest till sin helsa obotlig skadad,
äfvensom de fallnes familjer hade lagligt an-
språk på understöd af statskassan. Detta
skulle äfven gälla, hvad de stupades familjer
angå, för tyska rikstrupperna.
Tyska trupperna hade lemnat Sundeved. De
aftåga, såsom redan med förra posten förmo-
dades, i korta dagsmarcher och icke på jern-
vägen. Ur skansarne vid Döppel hade all be-
styckning borttagits, och afförts till Rends-
borg. Äfven strandbatterierna vid Alfsnoer
och Sandagger afväpnas.
Befallning var meddelad till Slesvig-Hol-
steinska marinen, att inställa alla fiendtlig-
heter.
General v. Prittwitz var qvar i Veile, men
skulle den 30 Juli anträda marchen med sina
trupper söder ut.
v. d. Tann hade på sin konungs befallning
afrest till Baijern.
Ibland de många funderingarne, som redan
börja framstå angående danska arfföljlen, är
enligt bref från Frankfurt äfven den, att her-
tigen af Oldenburg skulle få danska kronan
efter konung Fredriks död och Augustenbur-
garen blifva hertig af Oldenburg.
Baijerns betänkligheter vid fredsöfverenskom-
melserna melian Danmark och Preussen äro
nu alldeles undanröjda, genom v. d. Phordtens
mission och Baijern ingår i Preussens politik
i den frågan.
Afven Mechlenburg-Schwerfn har
preussiska fredsslutet
SPANIEN.
Enligt bref från Madrid d. 17 Juli väntade
man snart åter de trupper, som afsändts för
italienska expeditionen. Påfvens nuntius hade
efter hr Riguilles, en utrikesministerns utskic-
kade, återkomst från Gaöta, haft ett samtal
med ministern Pidal. Ministeren arbetar ifrigt
på en plan för en spansk-portugisisk tullför-
ening.
biträdt
FRANKRIKE.
Om legitimisternas planer innehåller Siecle
följande: Om man får tro vissa uppgifter, så
skulle nästkommande April månad vara den af
legitimisterna utsatta termin. Enligt detta par-
tis åsigt består numera icke den republikanska
regeringsformen med juridisk giltighet. Det vill
dock låta folket ännu en tid tryckas deraf, så-
som af ett str aff. Orleanisterna äro icke mer
något hinder: grefven af Chambord, som är
barnlös, adop terar grefven af Paris, och denl.
bourbonska dynastiens begge grenar hafva på
detta sätt sammansmält. Hvad den napoleoni-
ska dynastien beträffar, som man före den 10.
December accepterade såsom en öfvergångsfas,
så hafva de europeiska monarkiernas tänkesätt
tydligt uttalat sig.
en 13 Brumaire, — ett sådant försök skulle
endast påskynda den sannskyldige konungens:!
intåg i Turlerierna.,
Det har väckt stort uppseende att 5 märer,
i Paris begärt sitt afsked, och en hop rykten;
hafva i anledning deraf blifvit satta i omlopp.
Patrie, innehåller nu en halfofficiell förklaring,
att inga politiska, utan endast rent personliga
orsaker ligga till grund för deras steg.
Assembiee Nationale ultrycker
harm deröfver,
Tyskland och Danmark försiggått utan Frank-
rikes deltagande och endast under Englands in-
flytande.
Det talas allt bestämdare om presidenten
Bonapartes afsigt att företaga en större resa
rundt omkring landet. Det berättas att rege-
ringen ämnar anslå palatset i S:t Cloud till
sommarresidens åt presidenten. Han gjorde den
22 Juli en slags valiförd till Fam, der han,
som bekant, i flera år suttit fången.
Bå mären i Ham föreslog en skål för repu-
blikens president, svarade Louis Bonaparte föl-
jande:
Hr mär! Jag är djupt rörd af det vän-
skapliga emottagande, som jag röner af mina
medborgare; tron mig dock: då jag nu kommit
till Hann, är det icke af stolthet, utan af er-
känsla; jag ville betyga denna stads och denna
trakts invånare min tacksamhet för alla bevis
af deltagande, som de gifvit mig under min
olycka. Nu, då jag, vald af hela Frankrike,
kl ifvit denna stora nations lagliga öfverhufvud,
kan jag icke berömma af en fångenskap,
som härledde sig från anfall mot en regelb m-
den regering. Då man sett, huru my cket ondt
som åstadkommes äfven af de rättmätigaste
revolutioner, så begriper man knappast den
djerfheten att vilja åtaga sig det fruktansvärda
ansvaret för en förändring. Jag beklagar mig
derföre icke, att genom sex års fångenskap här
hafva fått umgälla mitt djerfva uppträdande:
mycken
mig
mot fäderneslandets lagar, och jag känner mig
lycklig, alt på samma ställe, der jag lidit, fö-
reslå en toast för de män, hvilka beslutat att,
i trots af sin öfvertygelse, akta sit lands in-
stitutioner.
Denna anspelning på legitimisterna har, lik-
som hela talet, i allmänhet icke behagat deras)
organer.
Emedtertid tycktes presidentens ord för till-
Må Louis Bonaparte vågal.
att fredstransaktionerna mellani
a
I
nm m R— SRA AR
1
4
j
j
;
4
b
j
;
j
S
j
.
i
!
;
ss S
MA nm Mm mv —-— Av —