pensionering af armåeens blesserade, m. fl. frågor, skulle framställas i hemliga sammankomster. Flera sådana hade cck redan blifvit hållna. Ståthållarskapet har den 24 Juli utfärdat en proklamation, hvari säges, att det är att förmoda att preussiska trupperna komma att tills vidare draga sig bakom en linie mellan Flensburg och Töndern. Innevånarne uppmanas att besinna ögonblickets kraf, att icke låta hänföra sig af sina lidanden och sin smärta, till att vara orättvisa mot andra, samt att emottaga och förpläga de allierade trupperna, som varit beredda att offra sitt blod för vår landsfråga och äfven gjort det. De äro, säges derityskar liksom vi (?) och lifvade af hoppet, att det skall lyckas, om ock genom svåra lidanden, att grundlägga Tysklands enhet och storhet (!) c. Innan landsförsamlingen den 23 Juli upplöste slg, beslutade den, att enhvar i kriget blesserad eller eljest till sin helsa obotlig skadad, äfvensom de fallnes familjer hade lagligt anspråk på understöd af statskassan. Detta skulle äfven gälla, hvad de stupades familjer angå, för tyska rikstrupperna. Tyska trupperna hade lemnat Sundeved. De aftåga, såsom redan med förra posten förmodades, i korta dagsmarcher och icke på jernvägen. Ur skansarne vid Döppel hade all bestyckning borttagits, och afförts till Rendsborg. Äfven strandbatterierna vid Alfsnoer och Sandagger afväpnas. Befallning var meddelad till Slesvig-Holsteinska marinen, att inställa alla fiendtligheter. General v. Prittwitz var qvar i Veile, men skulle den 30 Juli anträda marchen med sina trupper söder ut. v. d. Tann hade på sin konungs befallning afrest till Baijern. Ibland de många funderingarne, som redan börja framstå angående danska arfföljlen, är enligt bref från Frankfurt äfven den, att hertigen af Oldenburg skulle få danska kronan efter konung Fredriks död och Augustenburgaren blifva hertig af Oldenburg. Baijerns betänkligheter vid fredsöfverenskommelserna melian Danmark och Preussen äro nu alldeles undanröjda, genom v. d. Phordtens mission och Baijern ingår i Preussens politik i den frågan. Afven Mechlenburg-Schwerfn har preussiska fredsslutet SPANIEN. Enligt bref från Madrid d. 17 Juli väntade man snart åter de trupper, som afsändts för italienska expeditionen. Påfvens nuntius hade efter hr Riguilles, en utrikesministerns utskickade, återkomst från Gaöta, haft ett samtal med ministern Pidal. Ministeren arbetar ifrigt på en plan för en spansk-portugisisk tullförening. biträdt FRANKRIKE. Om legitimisternas planer innehåller Siecle följande: Om man får tro vissa uppgifter, så skulle nästkommande April månad vara den af legitimisterna utsatta termin. Enligt detta partis åsigt består numera icke den republikanska regeringsformen med juridisk giltighet. Det vill dock låta folket ännu en tid tryckas deraf, såsom af ett str aff. Orleanisterna äro icke mer något hinder: grefven af Chambord, som är barnlös, adop terar grefven af Paris, och denl. bourbonska dynastiens begge grenar hafva på detta sätt sammansmält. Hvad den napoleoniska dynastien beträffar, som man före den 10. December accepterade såsom en öfvergångsfas, så hafva de europeiska monarkiernas tänkesätt tydligt uttalat sig. en 13 Brumaire, — ett sådant försök skulle endast påskynda den sannskyldige konungens:! intåg i Turlerierna., Det har väckt stort uppseende att 5 märer, i Paris begärt sitt afsked, och en hop rykten; hafva i anledning deraf blifvit satta i omlopp. Patrie, innehåller nu en halfofficiell förklaring, att inga politiska, utan endast rent personliga orsaker ligga till grund för deras steg. Assembiee Nationale ultrycker harm deröfver, Tyskland och Danmark försiggått utan Frankrikes deltagande och endast under Englands inflytande. Det talas allt bestämdare om presidenten Bonapartes afsigt att företaga en större resa rundt omkring landet. Det berättas att regeringen ämnar anslå palatset i S:t Cloud till sommarresidens åt presidenten. Han gjorde den 22 Juli en slags valiförd till Fam, der han, som bekant, i flera år suttit fången. Bå mären i Ham föreslog en skål för republikens president, svarade Louis Bonaparte följande: Hr mär! Jag är djupt rörd af det vänskapliga emottagande, som jag röner af mina medborgare; tron mig dock: då jag nu kommit till Hann, är det icke af stolthet, utan af erkänsla; jag ville betyga denna stads och denna trakts invånare min tacksamhet för alla bevis af deltagande, som de gifvit mig under min olycka. Nu, då jag, vald af hela Frankrike, kl ifvit denna stora nations lagliga öfverhufvud, kan jag icke berömma af en fångenskap, som härledde sig från anfall mot en regelb mden regering. Då man sett, huru my cket ondt som åstadkommes äfven af de rättmätigaste revolutioner, så begriper man knappast den djerfheten att vilja åtaga sig det fruktansvärda ansvaret för en förändring. Jag beklagar mig derföre icke, att genom sex års fångenskap här hafva fått umgälla mitt djerfva uppträdande: mycken mig mot fäderneslandets lagar, och jag känner mig lycklig, alt på samma ställe, der jag lidit, föreslå en toast för de män, hvilka beslutat att, i trots af sin öfvertygelse, akta sit lands institutioner. Denna anspelning på legitimisterna har, liksom hela talet, i allmänhet icke behagat deras) organer. Emedtertid tycktes presidentens ord för tillMå Louis Bonaparte vågal. att fredstransaktionerna mellani a I nm m R— SRA AR 1 4 j j ; 4 b j ; j S j . i ! ; ss S MA nm Mm mv —-— Av —