helt sakta, är besatt med fransoser. Heders-
platsen innehafves af deras sjelfvalde chef, pa-
risare till födseln, cosmopolit af kärlek till yr-
ket, fäktmästare och dansmästare; alltid nöjd,
alltid glad, manövrerar han sjungande, slåss
han sjungande, och troligen kommer han att
dö sjungande. Vänd nu hit era blickar och
se hela denna rad af beniga, fyrkantiga hul-
vuden: de äro främmande typer för er, icke
sannt? men som hvarje amerikanare, född emel-
lan Hudsons Bay och Mexikanska viken, genast
skall igenkänna för björnar från Eriesjön el-
ler sjökalfvar från Nya Skottland. Tre eller
fyra af dem äro enögda, hvilket kommer af
deras sätt att slåss: de rulla sin motståndares
hår kring pekfingret och långfingret, och sticka
ut ögat med tummen. Här finnas de, som äro
rätt skickliga i denna bedrift, och som aldrig
förfela sitt syfte. Också när man kommer till
äntring, så försumma de sällan att kasta bort
sina pikar och sablar, gå bröstgänges till väga
med den första engelsman de möta, och att
rycka bort hans öga med en hastighet och
skicklighet, att det är ett nöje att se. Ni får
medgifva, att jag sade sannt, och att samlin-
gen är fullständig.
Men, svarade Emanuel, som hade med ett
visst intresse lyssnat till denna långa uppräk-
ning, huru bär er kapten sig åt, för att göra
sig förstådd af alla dessa menniskor, samlade
från så olika punkter?
Vår kapten känner alla språk; för öfrigt i
striden eller i stormen, fastän han då talar
sitt modersmål, lägger han deri ett sådant ut-
tryck, att, tro mig, hvar och en förstår och