RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Förhöret på Danviks dårhus, angående aflidna enkan Pettersson. Detta förhör fortsattes i förrgår e. m. kl. 6, såsom i går redan är nämndt, på dårhuset af hr polismästaren Limnelius, i närvaro af almänna åklagaren hr de Berg, en protokollsförande, tillkallad polisbetjening, samt läkarne på stället. Innan förhöret börjades tog polismästaren lokalen i ögnasigte, samt främst de båda rum, uti hvilka Pettersson vistats, äfvensom de läderremmar och den tvångströja, hvilka varit begagnade på henne. (Som det uti en i Aftonbladet nyligen insänd artikel förut blifvit berättadt om lokalens beskaffenhet m. m., så anser sig ref. böra här förbigå någon beskrifning derom. Det må i det hänseendet vara nog att nämna, att det fängelselika i sjelfva lokalen, samt anordningarna på stället i öfrigt, synes egnade att ovilkorligt väcka en vidrig känsla hos den inträdande.) Förhöret hölls hos förre öfverläkaren på stället, hr professor Åkerman, hvilken såsom pensionerad fått behålla sina rum på stället, och börjades med fru Åkerman, som tillfrågades af polismästaren, huruvida hon angående ifrågavarande händelse hade sig något bekant, och svarade hon härpå, att hon från sitt fönster sett, då Pettersson fördes öfver gården, dervid såväl vaktmästaren som betjeningen haft mycken möda att få henne med sig. En stund derefter, då man under tiden flyttat Pettersson till det rum hon först lärer haft, hvilket är beläget på sidan under ett af hr professor Åkermans hörnrum, hade fru Åkerman öppnat ett fönster i anledning af det skrik och väsen, som förnummits från nämnde del af byggnaden, men efter några ögonblick åter dragit sig tillbaka, emedan, såsom hon uttryckte sig, det låtit som om de velat taga lifvet af henne. Sedermera hade fru Åkerman icke vidare sett hustru Pettersson, och hade sig angående saken ingenting annat bekant, än att hon af någon på dårhuset hört berättas, det Pettersson skulle af vaktbetjeningen blifvit slagen. Professor Åkermans piga, hvars namn ref. råkat glömma, hördes derefter och berättade, att hon nedkommit på gården, straxt efter det Pettersson anländt till dårhuset, samt i anledning af det fasliga skrik och de svordomar, som hörts från en af korridorerne, nedgått dit, då hon der sett drängen Hagberg sittande på en afsats i muren och hållande enkan Pettersson på sina knän. Pettersson hade då gjort starka bemödanden att komma lös, hvarvid Hagberg, som hållit sina armar under och tvärtöfver Petterssons bröst, upphöjt henne flera gånger och häårdt nedstött henne i golfvet. Huruvida Hagberg gjort det af ondska, kunde vittnet icke bestämma, men förmodade det. Denna syn hade gjort ett så smärtsamt intryck på vittnet, att hon förskräckt hade skyndat upp till frun och berättat händelsen. Sedermera hade vittnet icke sett eller hört något om Pettersson; men flera af patienterne och tjenstflickorna hade berättat för vittnet, det Pettersson skulle blifvit slagen. På fråga om ej de, som berättat detta för vittnet, namngifvit någon, svarade vittnet, att de sagt det vaktmästaren och drängarne varit tillsammans derom; äfvensom att sköterskan Fredrika Lönngren