gen för negerrasens framskridande, så skulle man;
verkligen kunna genast vidtaga det stora försöket!
att civilisera flera millioner svarta, icke genom filan-!
troper, utan genom den mera jemna och säkra ver-
kan af flera millioner hvitas icke derpå beräknade
bemödanden. I trots af fördomar, farhågor och slaf-
ägarnes formliga lagstadganden mot negrernas bild-
ning, har denna ras icke undgått verkan af samman-
lefnaden med det mera upplysta europeiska slägtet.
Negrerna hafva redan lärt sig -tala dettas språk; de.
hafva förgätit hembygdens vidskeppelser, och förvärf
vat högre begrepp om sedlighet och samhällsskick,!
jemte mera sinne för snygghet och ordning, än deras
under årtusenden stationära stamförvandter i Afrika.
Detta har skett med en ofantlig uppoffring af tid!
och penningar; en större, än allt hvad Europas samt-
liga styrelser och missionsanstalter, så väl katolska,
som protestantiska, skulle kunnat egna deråt i fem
århundraden. Äfven i de få stater, som jag redan!
besökt söder om Potomac, har jag märkt att hun-
dratusentals hvita af alla äldraroch kön, och hvar-
ibland barnen visst icke utgöra den minst verksam-!
ma delen, ägna sig med mer eller mindre ifver åt!.
denna ofrivilliga negeruppfostran. Man inbillade sig
förr att ett oöfverstigligt svalg skilde den svarta men-
niskorasen ifrån den hvita; men det är nu mera
ådagalagdt att mer än hälften deraf kan med fram-
gång öfverkommas inom få generationer: sjelfve den
på Guineakusten inhemske negern har visat sig till-
höra en bland de lättast bildbara menniskoraserna..
Negeremancipationen kan efter dessa data!
motses inom en eller annan generation, och.
med den sker ett jettesteg till fulländningen.
af de sociala motsatserna mellan den gamla:
och den nya verlden. I
Den nya verldens olikhet med den gamla, i
trosåsigter, samhällsskick, folkbildning och lef-
nadsvanor, representeras egentligen af purita-
nerna och deras afkomlingar, de så kalladej
New-England-men, hvilka ock utgöra den stam, 1
som vunnit största inflytandet, och hvars rast-:
lösa företagsanda, verksamhet och ibärdighet!
måste, efter all historisk analogi, sluta med
alt göra dess system gällande i hela Amerika, utan
undantag. Det är härvid en anmärkningsvärd.
egenhet och en ytterligare motsats emellan de,
begge verldarne, att den nyas beherrskare byggt I j
sitt välde på en från alla de gamla verldsväl-
denas skiljaktig historisk grund. Den jord, der;
deras kristliga samhällsordning uppstod, röf-:
vades icke från dess gamla bebyggare med
eld och svärd, utan förvärfvades genom köp
och frivilliga fördrag; och med de undantag,
j
L
l
allenast, som sjelfförsvaret mot fiendtliga an-
fall framtvingat, hafva deras följande landvin-
ningar skett på samma vis. För de europeer,
som ännu lägga den vigt på det häfdvundna
och historiska, att de tro detta ensamt förläna
varaktighet åt samhällenas former och lif, er-
bjuder alltså ursprunget till den nya verldens.
öfvervägande statsskick samma borgen för evärd-.
lighet, som man af dylik anledning så ofta
velat tillerkänna den gamlas. Och så vida en
häfd, utgående från lagliga underhandlingar, är
inför både förnuft och samvete rättsenligare,
än en häfd som grundlagts med våld och rån,
så står den nya verldens statsskick obestridligt.
ofvanom den gamlas äfven i legitimitet.
Öfverskådar man nu dessa motsatser med
en blick, så har man på ena sidan: hedendom,
absolutism och centralisation, jemte vanmakt och
blindhet hos folket genom saknad vana vid del i
vården om sina gemensamma angelägenheter,
och på den andra sidan: kristendom, demo-
krati, sjelfstyrelse medelst kommunalsystem,
och folkets förmåga utbildad dertill genom
uppfostran och öfning. De förra utgöra den
gamla verldens utmärkande drag, de sednare
den nyas. Man bör dock göra den gamla verl-
den den rättvisan, att den nya verldens le-
dande ideer utgått från den gamla; men manl;
får dervid icke förgäta, att de blifvit bann-lj
lysta i sin hembygd och nödgats fly den, för
att undkomma sina förföljare och söka i den
nyas vildmarker utrymmet för sin tillvext.
Vägrar man slutligen ej, att i verldshisto-
rien igenkänna spåren af en högre ledning, så
blir det omöjligt att anse så stora och ofören-,
liga motsatser vara af slumpen fördelade pål1
motsatta sidor om jordklotet. Man nödgas dål.
i denna fördelning varseblifva Försynens af-
sigt, att genom vida verldshaf så afsöndra det
oförenliga från hvartannat, att icke blott de
idger, som utvecklats i den nya verlden, måtte
hinna der rotfästa sig fullkomligt, utan äfven
att deras bekännare måtte ostördt vinna till-
räcklig materiell förmåga till trotsande af hvarje
kufningsförsök från den gamla verlden, — till
afvisande, allt framgent, af sådana egoistiska
tilltag, som störtade den nya verldens fordna
envälden i Mexiko och Peru, — och för att,
om så behölfs, med kaliforniskt guld nedslå
den gamla verldens mutningskonst.
Humaniteten äger, genom denna märkvärdiga
fördelning, en säker tillflykt på jorden. Den.
har hädanefter icke att befara någon allmän!
medeltid, något allmänt återfall i det en gång
aflagta barbariet; lika litet som att någon för-
finad, mera slug och derigenom vådligare up-
penbarelse deraf skulle få makt med den civi-
liserade delen af menniskoslägtet. Lyckas hu-:
manitetens vänner att genom klok tillämpning
af den nya verldens mönster vinna framgång
för sina planer redan under innevarande tide-
hvarf, så är det väl; hvarom icke, så äga de
utväg att i den nya verlden undandraga sig
hennes uppenbara eller hemliga fiender. Men
de behöfva icke mera välja mellan det orättas
hyllning och träldomens modlösa förtviflan,
och de kunna åtminstone åt sina efterkommande,
kanske redan i första led, öfverlåta vissheten
om de ärfda idternas förverkligande. Ty me-
dan denna utsigt upprätthåller deras mod,
måste den på samma gång utmatta reaktionens
förboppningar. Reaktionen beherrskas väl af
egoistiska begär, framförallt af fåfänga och äre-
lystnad; men den är icke ohjelpligt blind eller
dum: med Amerikas outrotliga förkofran
ständigt för ögonen, skall den slutligen begripa,
att den kämpar för förkastelsen och föraktet,
och att hvar ulmärkt seger i denna riktning
nu mera sätter ett historiskt brännmärke på
segervinnarens namn. I samma min som detta
begrepp klarnar för reaktionens kämpar, skall
den ene efter den andre äfven förstå att fri-
villigt draga sig ur en strid, som ej har bättre