gen för negerrasens framskridande, så skulle man; verkligen kunna genast vidtaga det stora försöket! att civilisera flera millioner svarta, icke genom filan-! troper, utan genom den mera jemna och säkra verkan af flera millioner hvitas icke derpå beräknade bemödanden. I trots af fördomar, farhågor och slafägarnes formliga lagstadganden mot negrernas bildning, har denna ras icke undgått verkan af sammanlefnaden med det mera upplysta europeiska slägtet. Negrerna hafva redan lärt sig -tala dettas språk; de. hafva förgätit hembygdens vidskeppelser, och förvärf vat högre begrepp om sedlighet och samhällsskick,! jemte mera sinne för snygghet och ordning, än deras under årtusenden stationära stamförvandter i Afrika. Detta har skett med en ofantlig uppoffring af tid! och penningar; en större, än allt hvad Europas samtliga styrelser och missionsanstalter, så väl katolska, som protestantiska, skulle kunnat egna deråt i fem århundraden. Äfven i de få stater, som jag redan! besökt söder om Potomac, har jag märkt att hundratusentals hvita af alla äldraroch kön, och hvaribland barnen visst icke utgöra den minst verksam-! ma delen, ägna sig med mer eller mindre ifver åt!. denna ofrivilliga negeruppfostran. Man inbillade sig förr att ett oöfverstigligt svalg skilde den svarta menniskorasen ifrån den hvita; men det är nu mera ådagalagdt att mer än hälften deraf kan med framgång öfverkommas inom få generationer: sjelfve den på Guineakusten inhemske negern har visat sig tillhöra en bland de lättast bildbara menniskoraserna.. Negeremancipationen kan efter dessa data! motses inom en eller annan generation, och. med den sker ett jettesteg till fulländningen. af de sociala motsatserna mellan den gamla: och den nya verlden. I Den nya verldens olikhet med den gamla, i trosåsigter, samhällsskick, folkbildning och lefnadsvanor, representeras egentligen af puritanerna och deras afkomlingar, de så kalladej New-England-men, hvilka ock utgöra den stam, 1 som vunnit största inflytandet, och hvars rast-: lösa företagsanda, verksamhet och ibärdighet! måste, efter all historisk analogi, sluta med alt göra dess system gällande i hela Amerika, utan undantag. Det är härvid en anmärkningsvärd. egenhet och en ytterligare motsats emellan de, begge verldarne, att den nyas beherrskare byggt I j sitt välde på en från alla de gamla verldsväldenas skiljaktig historisk grund. Den jord, der; deras kristliga samhällsordning uppstod, röf-: vades icke från dess gamla bebyggare med eld och svärd, utan förvärfvades genom köp och frivilliga fördrag; och med de undantag, j L l allenast, som sjelfförsvaret mot fiendtliga anfall framtvingat, hafva deras följande landvinningar skett på samma vis. För de europeer, som ännu lägga den vigt på det häfdvundna och historiska, att de tro detta ensamt förläna varaktighet åt samhällenas former och lif, erbjuder alltså ursprunget till den nya verldens. öfvervägande statsskick samma borgen för evärd-. lighet, som man af dylik anledning så ofta velat tillerkänna den gamlas. Och så vida en häfd, utgående från lagliga underhandlingar, är inför både förnuft och samvete rättsenligare, än en häfd som grundlagts med våld och rån, så står den nya verldens statsskick obestridligt. ofvanom den gamlas äfven i legitimitet. Öfverskådar man nu dessa motsatser med en blick, så har man på ena sidan: hedendom, absolutism och centralisation, jemte vanmakt och blindhet hos folket genom saknad vana vid del i vården om sina gemensamma angelägenheter, och på den andra sidan: kristendom, demokrati, sjelfstyrelse medelst kommunalsystem, och folkets förmåga utbildad dertill genom uppfostran och öfning. De förra utgöra den gamla verldens utmärkande drag, de sednare den nyas. Man bör dock göra den gamla verlden den rättvisan, att den nya verldens ledande ideer utgått från den gamla; men manl; får dervid icke förgäta, att de blifvit bann-lj lysta i sin hembygd och nödgats fly den, för att undkomma sina förföljare och söka i den nyas vildmarker utrymmet för sin tillvext. Vägrar man slutligen ej, att i verldshistorien igenkänna spåren af en högre ledning, så blir det omöjligt att anse så stora och ofören-, liga motsatser vara af slumpen fördelade pål1 motsatta sidor om jordklotet. Man nödgas dål. i denna fördelning varseblifva Försynens afsigt, att genom vida verldshaf så afsöndra det oförenliga från hvartannat, att icke blott de idger, som utvecklats i den nya verlden, måtte hinna der rotfästa sig fullkomligt, utan äfven att deras bekännare måtte ostördt vinna tillräcklig materiell förmåga till trotsande af hvarje kufningsförsök från den gamla verlden, — till afvisande, allt framgent, af sådana egoistiska tilltag, som störtade den nya verldens fordna envälden i Mexiko och Peru, — och för att, om så behölfs, med kaliforniskt guld nedslå den gamla verldens mutningskonst. Humaniteten äger, genom denna märkvärdiga fördelning, en säker tillflykt på jorden. Den. har hädanefter icke att befara någon allmän! medeltid, något allmänt återfall i det en gång aflagta barbariet; lika litet som att någon förfinad, mera slug och derigenom vådligare uppenbarelse deraf skulle få makt med den civiliserade delen af menniskoslägtet. Lyckas hu-: manitetens vänner att genom klok tillämpning af den nya verldens mönster vinna framgång för sina planer redan under innevarande tidehvarf, så är det väl; hvarom icke, så äga de utväg att i den nya verlden undandraga sig hennes uppenbara eller hemliga fiender. Men de behöfva icke mera välja mellan det orättas hyllning och träldomens modlösa förtviflan, och de kunna åtminstone åt sina efterkommande, kanske redan i första led, öfverlåta vissheten om de ärfda idternas förverkligande. Ty medan denna utsigt upprätthåller deras mod, måste den på samma gång utmatta reaktionens förboppningar. Reaktionen beherrskas väl af egoistiska begär, framförallt af fåfänga och ärelystnad; men den är icke ohjelpligt blind eller dum: med Amerikas outrotliga förkofran ständigt för ögonen, skall den slutligen begripa, att den kämpar för förkastelsen och föraktet, och att hvar ulmärkt seger i denna riktning nu mera sätter ett historiskt brännmärke på segervinnarens namn. I samma min som detta begrepp klarnar för reaktionens kämpar, skall den ene efter den andre äfven förstå att frivilligt draga sig ur en strid, som ej har bättre