ningarne icke vara delade.
OM SVENSKA TRUPPERS UTKOMMENDE-
RANDE TILL SLESVIG.
Det nämndes härom dagen i Aftonbladet,
att Red. emottagit ett par insända artiklar,
innefattande anmärkningar i anledning af berät-
telsen om stilleståndstraktaten mellan Preussen
och Danmark, och hvad deri förekommer om
truppers utskickande jemväl från Sverige, för
fredstillståndets bibehållande. Den underrät-
telse, som i sammanhang med nyheten om sjelfva
traktaten utkom, att densamma hade mött en-
hällig opposition i Slesvigs landsförsamling,
gjorde, att vi då ansågo föga troligt att den
skulle komma till utförande; hvarföre ock de
till red. insända anmärkningarne blott i förbi-
gående omnämndes. Sedermera har likväl den
tron. börjat göra sig mer och mer gällande,
ieke allenzst alt traktaten, som ratificerats af
Preussen, äfven skall sättas i utöfning af denna
sednare makt, utan äfven att det vore att be-
fara, det svenska regeringen skulle låta inleda
sig tillatt biträda den klausul, som handlar om
2000 man Svenskars utkommenderande. Red.
anser sig med anledning deraf böra lemna rum
för en ny insänd framställning i ämnet, som
under sådana förhållanden väl synes förtjena
att behjertas:
Uti den i Aftonbladet för förra måndagen
meddelade s- k. vapenstillestånds-konvention
mellan konungarne af Preussen och Danmark,
afslutad i Berlin den 10 dennes, förekommer
i 5 Art., att utom de danska och preussiska
trupper, som skola förblifva i hertigdömet
Slesvig under tiden för vapenstilleståndet, skall
äfven en kår neutrala trupper, hvars styrka
icke får öfverstiga 2000 man, besätta den norr
om demarkationslinien belägna delen af her-
tigdömet Slesvigs fasta land; att underhållet
och besoldandet af nämnde neutrala trupper
åligger konungen af Danmark, och att de höga
kontraherande parterna skola anmoda konun-
gen af Sverige och Norrige att uppställa denna
neutrala truppkår.
Lydelsen af denna artikel och de deri fö-
rekommande ordalagen, att konungen af Sve-
rige skall anmodas om den neutrala truppkå-
rens afsändande, gifver lyckligtvis anledning
förmoda, att svenska regeringen åtminstone
icke på förhand varit med om detta vilkor,
eller dertill gifvit samtycke; och man bör så-
ledes kunna hoppas, att denna klausul i trak-
taten, hvilken för öfrigt ingalunda kan utgöra
något nödvändigt vilkor för dess bibehållande
i öfrigt, ej må komma till verkställighet.
Ifrån hvad synpunkt Sveriges ifrågavarande
inblandning än må betraktas, tyckes det vara
omöjligt att inse, det vårt land kan komma att
skörda vare sig ära eller fördel af en sådan
neutralitetskommendering som den ifrågava-
rande; helst den svenska militären redan sy-
nes haft tillräckligt af detta slags tjenstgöring
på Fyen sistlidne sommar. Motivet för den
ifrågavarande truppkårens tillkallande skall för-
modligen vara, att få några af de ömtiåligaste
punkterna besatta med trupper af en nation,
hvars ställning kunde anses neutral, och så-
lunda väcka mindre antipati, samt träda emel-
lan i händelse af förekommande konflikter.
Men det är af gammalt kändt, att den af-
undsvärdaste rollen icke alltid är att träda
emellan tvenne parter, som äro oeniga, syn-
nerligen der det gäller att bibehålla freden
genom styrkans makt. Detta är här så myc-
ket vigtigare att taga i betraktande sedan man
sett bevis på den föga sympati, som traktaten
väckt inom Slesvig, och då det ännu icke är
bekant huruvida den blir erkänd af de öfriga
tyska makterna. Hvem kan då svara för, att
allt skall stanna vid en sådan neutral vaktgö-
ring, som är afsedd i traktaten? Att den sven-
ska truppkåren icke har att befara något oro-
ande från danska sidan eller från de danskt
sinnade, är nog klart; men antag, att Slesvig-
Holsteinarne icke respektera traktaten, som, i
förbigående sagdt, tillintetgör alla de önsknin-
gar, för hvilka de sträfvat, och antag tillika,
hvad som väl är möjligt, att de få hjelp nå-
gonstädes från tyska sidan, samt att den sven-
ska truppen under sitt bemödande att bibe-
hålla fred blir inblandad i den första kraval-
len och lider en förlust. Med den bästa in-
tention i verlden att handla för ett vackert
ändamål, skulle svenska regeringen då komma
ungefär i samma ställning, som den fransyska
nyligen varit i afseende på sin armekår utan-
för Rom, när denna först led ett nederlag ge-
nom Romarnes utfall. Den sårade national-
stoltheten kräfde upprättelse, och dertill for-
drades då genast nya försändningar af vida
mer än 2,000 man.
Må man icke invända, att detta hör till det
omöjliga, än mindre till det orimliga; långt
snarare skulle vi tro, att det hör till det san-
nolika; och Sverige vore då med ens aktivt
inblandadt i striden, ifall denna ännu en gång
uppblossar.
Om redan med skäl betänkligheter funnits
för Sverige alt lägga sig uti denna strid, äfven
under det preussiska och andra tyska arme-
kårer angrepo Danmark, hvilket likväl kunde