mäktigen Ohla Pehrsson utarbetade betänkande En reservation af prosten Holm var bifogad. Kommit:en hade ansett frågan böra delas i tvenne nemligen om fria och tvångsarbetsinrättningar. förra fallet trodde kommitten att det var sockensty:relsernas åliggande att efter bästa förmåga skaffa arbetsförtjenst åt dem, som begärde em sådan, doch utan att dessa finge anse denna omsorg som en rättighet. Kommitteen fann dock svårt att uppgifvå sättet, hvarpå detta skulle ske. Egentliga arbetsin: rättningar vore på landet nästan overkställbara. Dt vorov mera skadliga än nyttiga, men möjligen et nödvändigt ondt. Det ändamålsenligaste vore at kommunalstyrelserna, när arbete sökes, bemödade si att hos enskilte bereda arbete eller lemna sådant de arbetssökandes hem. Kommittten föreslog der före att Församlingen skulle uttrycka sin mening vara den, att det borde lemnas åt kommunalstyrel serna att, i enlighet med hvad förordningen om fat tigvården stadgar, föranstalta om arbetes beredand ät de behöfvande. Den andra frågan ansåg kommittten egentliger mera tillhöra den lagstiftande makten än ett landt bruksmöte att yttra sig om. Den ansåg det önsk ligt att man hade en lag som gaf rättighet att til arbete tvinga dem som kunde, men icke ville ar beta. Det var visserligen ett ömtåligt ämne. Doc ansåg kommitteen att det vore att tillstyrka det för samlingen förklarade sig för vigten af ett sådant lag stadgande. Här vore egentligen arbetsinrättninga på sin plats, ty här vore det. icke godt att hos en skilda skaffa arbete åt lastfulla och lättjefulla per soner: Åtskilliga talare uppstodo derefter, såsom prostei Holm, frib. Raab, kammarjunkaren Liljenstolpe m fl., som alla talade emot kommitttens betänkande hvilket försvarades af grefve Rosen. De förslager som af olika talare framställdes, gingo egentligen en dast ut på att starkare uttryck skulle begagnas församlingens tillstyrkande, och meningen kunde ändi aldrig till slut befinnas någon annan än den, at församlingen skulle uttrycka att det vore önsklig att arbetsinrättningar organiserades, så vidt de vor verkställbara. Sjelfva ordet varbetsinrättning ga anledning till mycken ordspillan, enär man icke få ster alldeles samma begrepp dervid. Kommittce hade med egentliga arbetsinrättningar menat fast etablissementer på ett ställe, eller hvad som rätteli gen borde heta arbetshus. En del talare beskrefy särdeles vidlyftigt åtskilliga redan för handen varand arbetsanstalter. Om behofvet af tvångsarbetsanstalter tycktes me ningarne icke vara delade.