rien af statskonsten, och han sjelf skul!e visserligen aldrig fallit, om han blott handlat såsom han tänkte j följande stycke, hvilket icke nog lifligt kan rekommenderas hos alla maktegande. Jag har mer än en gång hört sägas, heter det, vatt regeringarne hafva rätt att göra allt, för att bibehålla sig sjelfva. Hårda och obetänksamma grundsats, som gifver regeringens fiender i sin ordning rättighet att göra allt för att anfalla dem oeh som förstör samhällstillståndet, för att sätta krigstillståndet i dess ställe. Jag känner intet tyranni, för hvilket denna maxim icke är tillräcklig. Må det i förbigående tillåtas mig säga, att det finnes menniskor som tro sig vara habila i maktens handhafvande, emedan de utan möda foga sig efter det ondas nödvändighet. Kanhända hafva de inträdt i affärerna med den syftningen, ja än mer med böjelse för och kärlek till rättvisan. Svårigheter hafva mött dem. Härvid hafva de begått fel, som medfört nya svårigheter. De hafva tagit sin tillflykt till den materiella styrkan, som de disponera, för att undkomma de klippor, på hvilka deras klokhet lidit skeppsbrott. Ifrån denna stund griper dem smaken för makten, och de säga att de vunnit erfarenhet; detta kalla de att inkomma i det praktiska, samt förstå sig på saker och menniskor. Förut hafva de varit unga och drömt om chimerer; nu känna de verlden och konsten att styra den. Eviga förmätenhet af menniskonaturen! Den enda erfarenhet de förvärfvat är den om sin svaghet; och häröfver yfva de sig såsom öfver ett framsteg i vetenskapen att styra. Hvad säges om detta utdrag? Skulle man icke, utan att ändock vara mycket maliciös derpå kunna lämpa det bekanta ordspråket: tout comme chez nous. — NORDPoLSEXPEDITIONEN. Engelska amiralitetet har erhållit ett bref från doktor Rithardson, befälhafvaren för den expedition, som blifvit utskickad för att eftersöka den förlorade sir John Franklin, som afseglade för några år sedan för att uppsöka den mnordvestra genomfarten, men sedan icke afbörts. Detta bref är dateradt: Port Confiance den 46 Sept. 41848. Resultatet af den forskning, som denna expedition anställt utåt hela vägen ifrån östra delen af floden Mackensie till den s. k. Koppar-:; malmsfloden, är, att de icke på denna resa träffat något spår efter curoper, eller något tecken till ett inträffadt skeppsbrott. De hafva haft talrika sam-; manträden med stora flockar af Eskimåer, hvarvid dessa förklarat, att de hvarken sett till skepp eller! hvita menniskor. Att döma efter deras vänliga sinnesstämning, är det sannolikt att dessa menniskor ; skulle hafva med välvilja bemött skeppsbrutna europser. Den 23 Augusti befann expeditionen sig midt ibland snö och is; vintern rasade häftigt. Ifrån denna dag ända till den 3 September måste de krossa isen framför sig för att bana sig väg. Den 5 Sept., sedan de hunnit norr om Cap Hendall, var det o-: möjligt att komma längre fram i anseende till isens! tjocklek, och de hade måst begifva sig landvy till Stora Björnsjön. Hvarje person af besä niogen medför på dessa marcher 43 dagars provision, kläder, stöflor, kökskärl, astronomiska instrumenter, ammunition och yxor; äfven medföljer den af löjtnant Hallkett inrättade portativa båt af kautschukstyg. Expeditionen trodde sig icke kunna kom-: ma längre denna sommar i anseende till isarne. I — Bref ifrån Sidney i Australien innehålia,! att den expedition, som hade blifvit utskickad för att inhemta kunskap om landet emellan MonctouBay och Cap York tagit ett bedröfligt slut. Den! modige resanden Kennedy, som var i spetsen för. detta äfventyrliga företag, har, jemte några af sina följeslagare, blifvit mördad af infödingarne; och större delen af dem som lyckades undfly, dogo af hunger på vägen. Denna olycka är så mycket mer att beklaga, som expeditionen redan hade hunnit genomströfva landsträckor, hvilka äro serdeles interes att känna, och som den hade för ändamål att med underrättelser om norra Australien fullända de upptäckter, som doktor Leichardt ocn flera andra resande gjort i södra och medlersta delarne af denna vidsträckta verldsdel. — EN STJERNA I BrAsD. Löjtnanten Maury, öfveruppsyningsman å nationa!observatorium i Washin , uppställer don hypothes, att för närvarande en verld på firmamentet befinner sig i brand. A:gus, en i den sydliga nhemisferen välbekant stj her plötsligt flammat upp. och då den förr g som en stjerna af andra ceiler tredje storleken, lyser den nu klart som en stjerna af första rangen. (P. T.) — DEN VERKLIGA sJÖORMEN. En engelsk seglare, kapten Herriman, befålhafvare på fartyget Brasilian, tror sig ändtligen hafva funnit lösningen på den besynnerliga gåta, som under en så lång tid muntrat hela verldens tidningsläsare, under titeln: Den siora Sjöormen. Herriman och hans besättning sågo äfven vid ett tillfålle dewta vidunderliga hafsdjut ; men mindre lättrogen än de som herättat derom, styrde han modigt emot vidundret, tills han kom alldeles invid densamma, och erfor då att det bestod af en lång räcka af sjövexter, som af någon okänd anledning blifvit slitna från hafsbottnon och nu flöt med strömmen i vestlig viktning. Denna långa flytande gräshärfva antog genom haföljande den slingrande rörelse, som man så ry trott sig se hos sjöormen och sä vidkrifvit, samt visade på afstånd samma utaf ett ofantligt hufvud, beväxt med mahn, så att det. blott behöfdes en portion inbillning, för att tro det man hade en lefvande varelse framför sig. mr 3 MW I Nr NN