det orediga och konfusa skrifsättet, det stora
öfverflödet på ord, paradt med den ytterliga
fattigdomen. på tankar,. Aftonposten menar
äfven, att det då (nemligen när Aftonbladets
artiklar besvaras) måhända skall blifva genom-
skinligt, äfven hvad vi (Aftonposten) tänka
om Polens affärer; eller ock torde det för
dem som påstå, att man aldrig rätt vet hvar
Å. B. är hemma, blifva fast obegripligt hvad
vår högtärade kollega tänker, eller om han
ens tänkt någonting alls angående det afhand-
lade hufvudthemat, eller en konstitutionel
monarki i ordets sanna betydelse.n
Det har synts oss förtjena att meddela ett
utdrag af detta lilla eleganta och genialiska
stycke, för att lemna läsaren tillfälle att skåda
en motsats till det orediga och konfusa skrif-
sättet i Aftonbladet och dess ytterliga fattig-
dom på tankar.
När redan en så liten bit som det ur Af-
tonposten anförda kan innehålla ett så stort
förråd af skarpsinnighet, hvad skall det icke
då blifva när det riktiga studerandet blifvit
fulländadt och svaret kommer! Vi vänta derpå
med största otålighet.
Under denna väntan taga vi oss emedlertid
friheten fästa den högtärade kollegans upp-
märksamhet derpå, att fortgången af den nu
öppnade diskussionen otvifvelaktigt bör komma
att såväl till båda parternes som till allmän-
hetens ömsesidiga belåtenhet blifva både an-
senligt förkortad och mindre sväfvande, om
kollegan i första rummet täckes besvara den
af oss redan framställda frågan, huruvida han
anser möjligt, att det hvilande representations-
förslaget, efter den vändning sakerna nu tagit
och med den riktning, som en öfvervägande
opinion vid Örebromötet ådagalagt, numera har
något slags utsigt för sig att blifva antaget vid
nästa riksdag. Hyser Aftonposten den tankan,
att en sådan utsigt till representationsförsla-
gets antagande ännu är förhanden, så finna vi
helt naturligt, att han med sin fördelaktiga
opinion för detsamma äfven gör allt för alt
förorda dess antagande. Likväl synes det vara
en pligt af Aftonposten, både mot sig sjelf, för
att icke onödigtvis förnöta ädla krafter, och
emot allmänheten, att i första rummet fram-
lägga de skäl, på grund hvaraf Aftonposten
anser förslagets antagande ännu möjligt och
sannolikt, under det så många anledningar fin-
nas att förutspå motsatsen. Detta åliggande
är blott en enkel slutföljd af den bekanta re-
geln, som säger att det icke lönar mödan att
tröska för blotta halmen. Ar kollegan åter
sjelf inom sig öfvertygad derom, att det hvi-
lande förslaget icke kommer att antagas vid
nästa riksdag, men det oaktadt fortfar att
kämpa för detsamma, så vete vi sannerligen
icke huru ett sådant förfarande skall rubrice-
ras. Lindrigast sagdt kan man väl kalla så-
dant för en illusion. Men det är äfven gifvet,
att Aftonposten, ehuru nitälskande för en re-
form af den närvarande representationen, ge-
nom ett sådant handlingssätt i sjelfva verket
skulle bidraga att, mot sin egen önskan, arbetaj
reaktionen eller konservatismen i händerna, då
denna sedrares taktik, såsom varande af nega-
tiv natur, hufvudsakligen miste gå ut på attj
söka splittra reformvännerna i sinsemellan;
skiljaktiga partier, och derigenom paralysera
de krafter, som reformen så väl behöfver sam-
manhålla för att vinna framgång. Med ett ord,
om Aftonposten, såsom vi ej betvifla, lika med
oss vill en reform, så är det nödvändigt att i
första rummet taga i betraktande hvad som är
praktiskt, d. v. s. hvad som kan hafva fram-
tiden och majoriteten, samt derigenom möjlig-
heten för sig. Det andra åliggandet - synes
vara, då Aftonposten fördömer Orebromötets
program, att den åtminstone sjelf uppställer
ett annat. En särskild anledning till denna
önskan hemta vi deraf, att Aftonposten i en
till Skånska Posten adresserad artikel sistliden
gårdag yttrat följande:
Beträffande vårt s. k. försvar för det hvilande
förslaget, anhålla vi, att omdömet deröfver må
sparas åtminstone till dess vi framkommit med ett
dylikt försvar; ty en kritik öfver Örebromötets
program och-vederläggning af osannfärdiga ellerj.
benfaldiga anmärkningar mot ett förslag; är väl nå-
gonting helt annat än ett positift försvar för det-
samma, och kan än mindre såsom å vissa håll ytt-
rats, anses såsom ett lofordande deraf.n
Detta yttrande synes gifva fullt skäl till den
tankan, som Aftonposten redan förut någon
gång antydt, särdeles genom sitt instämmande
med hr kapten Kyhlberg, att han alldeles icke
egentligen vill försvara förslaget, utan fastmer,
lika med bemälde hr kapten, anser detsamma
ingalunda tillfredsställa svenska folkets billiga
fordringar på en liberal reform,. Men det är
äfven klart, att om Aftonposten sålunda hvar-
ken tycker om förslaget, eller ÖOrebromötets
liberalare program, så måste han väl sjelf vilja
något annat, eller hafva ett eget program att
framställa i representationsfrågan; ty att hvar-
ken vilja helt och hållet omfatta det ena eller
det andra af hvad som finnes, och icke heller
hafva något tredje att föreslå, måste alltid!
blifva det minst tillfredsställande af alla sätt!
att gå till väga. Det första måste likväl all-
lid blifva, såsom vi redan sagt, att låta publi-
ken veta hvad ÅA. P. tänker om det hvilande
förslagets utsigter.
Af det ofvanstående bör icke dragas denlt
slutsatsen, såsom skulle vi å vår sida anse Öre-J
bromötets program såsom ett non plus ultra af
mensklig vishet. Det medgifves alltför gerna, att
man kan räsonnera mycket och vara af olika tan-
kar om ändamålsenligheten af vissa detaljpunkter
leri. Och för vår egen del, om vi deltagit i
mötet, skulle vi kanhända tillåtit oss fram-
ställa ett tvifvel om nödvändigheten eller för-
delen att lemna valrätt åt större delen af ge-
menskapen inom armeen, nemligen den indelta a
oldaten, så länge icke samma rättighet är ut-r;
träckt till hela den manliga befolkningen; ty la
len som underkastat sig så stränga discipli- la
nårförhållanden och en så absolut subordina-!h
ionspligt som soldaten, kan knappt nog ansesin
om fullkomligt fri och sui juris vid politi-P
so RR I CI RR RK fr es TR
l
t
t
1