mörda hvarje italienare genom de mest afskyvärda ränkor. Godt, afbröt doktorn, ni må spela Orlando Furioso, när det är bättre tid till sådana galenskaper. Ser ni då ej att min häst är löddrig? Jag måste likväl hemta några läkemedel på apoteket och underrätta markisinnan, hvilken jag också har lofvat det... Er vän är ganska sjuk; skynda er, om ni ännu en gång önskar se honom här nere. Han gaf sin häst sporrarne och var borta. Cellini stod några minuter, såsom slagen af åskan; derpå vände han sig hastigt om och d d ropade halft befallande, halft bedjande, på sin mulåsna; han kastade sitt fruktansvärda vapen på stenläggningen, språng till stallet, och slående med händer och fötter hvar och en som ville hjelpa honom, sadlade han sin åsna; utan att aftaga sitt harnesk, steg han upp, och, då skidan föll från hans bälte, fattade han det glittrande vapnet utan skida, och red med sådant raseri genom gatorna, att hvar och en som såg honom trodde att han nyss begått eller ämnade begå ett mord. Vakten vid barrieren försökte att hindra honom, men han gallopperade igenom den likt en galning, utropande: Hindra mig ej, jag går att trösta en döende vän., De franska soldaterna skrattade högt åt den vilde tröstaren, men han svor öfver dem och skyndade framåt. Den sjuke Luigi satt vid öppet fönster och njöt af det upplifvande solskenet, men del bländade så hans svaga ögon, att han ej märkte Benvenuto, förrän denne stannade framför hus set, hoppade af sin mulåsna och skyndade upp: för trapporna. Förvånad af hans vilda utseende och dragna dolk, sade Luigi till honom, som han öppnade dörren: Huru olyckligt min Benvenuto, att jag skall vara så svag i dag. Säkerligen går du att för