inför den. opartiske tillräckligt vederlades af
det beundransvärda lugn och den ordning, som
rådde i Rom, den enhällighet hvarmed national-
församlingens beslut fattades och den sympati
som äfven från andra trakter i Romagnan vi-
sades för den romerska republiken. Allt detta
bjelpte likväl icke att förändra språket hos de
reaktionära, som endast upprepade sina för-
säkringar med samma fräckhet, och emellanåt
funno ett och ännat echo äfven härstädes. Nu,
sedan Fransmännen inträdt i Rom, till ett an-
tal af 18,000 man under vapen, och äro her-
rar öfver staden, beklagar sig Journal des De-
bats, att hela folkmassan är på den förut om-
talade faktionens sida, som sades förtrycka den-
samma. Men icke nog härmed, och att, såsom
Debats uttrycker sig, skräcksystemet fortfar
att herrska i Rom, alldeles som om triumvi-
ratet och barrikadkommissionen ännu regera-
de; sjelfva nationalgardet, som väl borde an-
ses uttrycka den der sunda och välsinnade
delen af befolkningen, nationalgardet,, tilläg-
ger Debats, har i allmänhet icke uppfört sig
,väl, och det blir oundvikligt att upplösa det-
samma. Ordningen blir svår att återställa,
boch vi skola ännu hafva lidanden att uthärda.
Det bör märkas att detta förhållande eger rum,
under det den till guvernör i staden utnämnde
franske generalen Rostolan likväl kungjort det
strängaste belägringstillstånd, deri han visar
hämndens glafven färdig att drabba äfven den
ringaste förbrytelse, och sett sig nödsakad att
förbjuda all rörelse på gatorna ifrån kl. half
10 på aftonen — d. v. s. just vid den tid på
dygnet, då Roms befolkning börjar kunna lefva
och andas vid denna årstiden. Sanningen skall
äindtligen göra sig väg, och hvar och en som
eger heder och samvete erkänna, att franska
regeringen uti hela denna affär varit utsatt
för ett rent demoniskt inflytande och framru-
sat i en fatal förblindelse att kränka ett fritt
folk i dess rättighet att besluta om sina egns
inre angelägenheter.