inför den. opartiske tillräckligt vederlades af det beundransvärda lugn och den ordning, som rådde i Rom, den enhällighet hvarmed nationalförsamlingens beslut fattades och den sympati som äfven från andra trakter i Romagnan visades för den romerska republiken. Allt detta bjelpte likväl icke att förändra språket hos de reaktionära, som endast upprepade sina försäkringar med samma fräckhet, och emellanåt funno ett och ännat echo äfven härstädes. Nu, sedan Fransmännen inträdt i Rom, till ett antal af 18,000 man under vapen, och äro herrar öfver staden, beklagar sig Journal des Debats, att hela folkmassan är på den förut omtalade faktionens sida, som sades förtrycka densamma. Men icke nog härmed, och att, såsom Debats uttrycker sig, skräcksystemet fortfar att herrska i Rom, alldeles som om triumviratet och barrikadkommissionen ännu regerade; sjelfva nationalgardet, som väl borde anses uttrycka den der sunda och välsinnade delen af befolkningen, nationalgardet,, tillägger Debats, har i allmänhet icke uppfört sig ,väl, och det blir oundvikligt att upplösa detsamma. Ordningen blir svår att återställa, boch vi skola ännu hafva lidanden att uthärda. Det bör märkas att detta förhållande eger rum, under det den till guvernör i staden utnämnde franske generalen Rostolan likväl kungjort det strängaste belägringstillstånd, deri han visar hämndens glafven färdig att drabba äfven den ringaste förbrytelse, och sett sig nödsakad att förbjuda all rörelse på gatorna ifrån kl. half 10 på aftonen — d. v. s. just vid den tid på dygnet, då Roms befolkning börjar kunna lefva och andas vid denna årstiden. Sanningen skall äindtligen göra sig väg, och hvar och en som eger heder och samvete erkänna, att franska regeringen uti hela denna affär varit utsatt för ett rent demoniskt inflytande och framrusat i en fatal förblindelse att kränka ett fritt folk i dess rättighet att besluta om sina egns inre angelägenheter.