det är en dagsresa från staden till detta lilla landtställe.n Resa är resa, sade Benvenuto, ganska all, varsamt i det han åter uppsteg på sin åsna, och i sanning, er dagsresa hade så när fört er till den andra verlden Jag lefver likväl, sade doktor Petitprå sorglöst, och frågade derpå om han skulle ha nöjet och hedren af maästro Cellinis sällskap på en visit, som han skulle göra hos hans sjuke landsman, målaren Luigi. Är Luigi sjuk ? utropade Benvenuto, högeligen bestört, och doktorn uttryckte sin sorg att nödgas svara ja till denna fråga, synbarligen framställd i en ton af oro. Icke heiler var sjukdomen obetydlig; och han hade rådt patienten att utbyta stadens ohelsosamma luft mot den rena landtluften. Jag är rädd, tillade han, att hans sjukdom består mer i själen än i kroppen! Hans hjerta är sjukt! Nonsens!, utropade Benvenuto förargad Er förskämda pariserluft har förorsakat det Så tillvida har ni rätt, men detta landställe skall icke bota honom. All er franska luft duger endast att förgifta eller qvälva hvarje hederlig själ; jag är förvånad att inte edra hundar nedfalla döda såsom de hvilka sändas in i den mefitiska luften i grottan vid Neapel. Herrel utropade fransmannen, med stor häftighet, ni har fullkomligt orätt. Frankrike erbjuder det bästa klimat och dess luft är den sundaste som kan finnasp. Men den lika häftige italienaren afbröt detta patriotiska tal: och hvad talar ni om sjukt bjerta? Jag skall säga eder att min vän Luigis hjerta är friskare än ert. Har jag ej sett honom i Milano utföra de underbaraste lekar och öfningar med en sådan styrka och skicklighet, som om icke blott en ungdomlig Diosuris utan den glade Mercurius sjelf, gudarnes sändebud, hade nedstigit till jorden och anta