det är en dagsresa från staden till detta lilla
landtställe.n
Resa är resa, sade Benvenuto, ganska all,
varsamt i det han åter uppsteg på sin åsna,
och i sanning, er dagsresa hade så när fört
er till den andra verlden
Jag lefver likväl, sade doktor Petitprå sorg-
löst, och frågade derpå om han skulle ha nöjet
och hedren af maästro Cellinis sällskap på en
visit, som han skulle göra hos hans sjuke
landsman, målaren Luigi.
Är Luigi sjuk ? utropade Benvenuto, hö-
geligen bestört, och doktorn uttryckte sin sorg
att nödgas svara ja till denna fråga, synbarli-
gen framställd i en ton af oro. Icke heiler
var sjukdomen obetydlig; och han hade rådt
patienten att utbyta stadens ohelsosamma luft
mot den rena landtluften. Jag är rädd, til-
lade han, att hans sjukdom består mer i sjä-
len än i kroppen! Hans hjerta är sjukt!
Nonsens!, utropade Benvenuto förargad
Er förskämda pariserluft har förorsakat det
Så tillvida har ni rätt, men detta landställe
skall icke bota honom. All er franska luft
duger endast att förgifta eller qvälva hvarje
hederlig själ; jag är förvånad att inte edra hun-
dar nedfalla döda såsom de hvilka sändas in i
den mefitiska luften i grottan vid Neapel.
Herrel utropade fransmannen, med stor
häftighet, ni har fullkomligt orätt. Frankrike
erbjuder det bästa klimat och dess luft är den
sundaste som kan finnasp.
Men den lika häftige italienaren afbröt detta
patriotiska tal: och hvad talar ni om sjukt
bjerta? Jag skall säga eder att min vän Lui-
gis hjerta är friskare än ert. Har jag ej sett
honom i Milano utföra de underbaraste lekar
och öfningar med en sådan styrka och skick-
lighet, som om icke blott en ungdomlig Dios-
uris utan den glade Mercurius sjelf, gudarnes
sändebud, hade nedstigit till jorden och anta-