SEGERKRÖONAN
ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN.
Den namnkunnige toscanske bildhuggaren och
guldsmeden Benvenuto Cellini återvände en vac-
ker sommardag från Fontainebleau, der han för
konung Frans I hade framställt åtskilliga pla-
ner till detia slotts förskönande. Han såg ond
och ledsen ut, såsom vanligt när han mött nå-
gon motgång på sin lefnads- eller konstnärs-
bana; och hburw sällan undslippa till och me
lyckans gunstlingar dylika! Men sådant v.i
icke maöstro Benvenutos sätt alt resonera. Han
var besluten att gå sin egen väg, om han också
skulle kämpa sig till hvarje tum deraf. Hans
vrede ökades som han närmade sig hu
vudstaden och kände inflytandet af stadsluften
Hastigt tvärstannade han, vände sin rikt sad
lade mulisnas bufvud motfien äng, i det har
mumlade för sig sjelf: Om jag blott hade min:
vackra ritningar och teckningar räddade ur
denna infernaliska stad, och mina två tappra
italienska följeslagare vid min sida, skulle ko-
nung Frans och hans hufvudstad aldrig återse
mis; jag skulle på ögonblicket rida till mitt
stolta Florens, hvarest jag lemnat de sublimaste
konstverk ofullindade — arbeten, som de in-
bilska dumhufvuna i detta land ej veta vär-
dera, konung Frans inbegripen. — — Hi
afbröt han och sås sig skyggt omkring, som
om khan fruktat alt konungen kunde hafva hör!
honom. Ifan började dock snart åter: Lik-
väl kan man ej underlåta att ära honom, och
det är värdt alla de dagar jag uppoffrat och
alden ledsnad jag rönt, att veta huru man kän-
ner det i värsaron af en sådan krigisk konung:
Hvilken a alt hen ej är så vacker som
han är stor
inder dylika taskar, hvilka togo ett allt
jjusare Dpp, red han sakta framåt, beständigt
a