SEGERKRÖONAN ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. Den namnkunnige toscanske bildhuggaren och guldsmeden Benvenuto Cellini återvände en vacker sommardag från Fontainebleau, der han för konung Frans I hade framställt åtskilliga planer till detia slotts förskönande. Han såg ond och ledsen ut, såsom vanligt när han mött någon motgång på sin lefnadseller konstnärsbana; och hburw sällan undslippa till och me lyckans gunstlingar dylika! Men sådant v.i icke maöstro Benvenutos sätt alt resonera. Han var besluten att gå sin egen väg, om han också skulle kämpa sig till hvarje tum deraf. Hans vrede ökades som han närmade sig hu vudstaden och kände inflytandet af stadsluften Hastigt tvärstannade han, vände sin rikt sad lade mulisnas bufvud motfien äng, i det har mumlade för sig sjelf: Om jag blott hade min: vackra ritningar och teckningar räddade ur denna infernaliska stad, och mina två tappra italienska följeslagare vid min sida, skulle konung Frans och hans hufvudstad aldrig återse mis; jag skulle på ögonblicket rida till mitt stolta Florens, hvarest jag lemnat de sublimaste konstverk ofullindade — arbeten, som de inbilska dumhufvuna i detta land ej veta värdera, konung Frans inbegripen. — — Hi afbröt han och sås sig skyggt omkring, som om khan fruktat alt konungen kunde hafva hör! honom. Ifan började dock snart åter: Likväl kan man ej underlåta att ära honom, och det är värdt alla de dagar jag uppoffrat och alden ledsnad jag rönt, att veta huru man känner det i värsaron af en sådan krigisk konung: Hvilken a alt hen ej är så vacker som han är stor inder dylika taskar, hvilka togo ett allt jjusare Dpp, red han sakta framåt, beständigt a