ap Talaren uppräknade nu åtskilliga föregående rI motioner i samma syftning som hans närva-Irande, hvilka alla innehållit grava anmärkninIgar emot förvaltningen i någon eller några kolonier, och alla rönt husets bifall; samt öfvergick härefter till en närmare utredning af det, flsom i hans tanka borde utgöra de förnämsta föremålen för en undersökning. ) Det första af dessa föremål, den ena stora Toch rättvisa orsaken till koloniernas klagan, var att de regerades på långt afstånd af en Joansvarig styrelse (hör! hör!). Bristerna i Jeenna styrelse hade på ett kraftfullt sätt blifvit på ett annat ställe karakteriserade i fölljande ord, till hvilka han var säker att huset skulle lyssna med uppmärksamhet: Detta system har alla felen af en godtycklig regering; i händerna på personer, som hafva föga personligt intresse för deras välfärd, öfver hvilka de regera, som aldrig med egna ögon sett deras belägenhet, som äro nödsakade att tro på underrättelser från andra hand, merändels ensidiga, och som äro utsatta för en inverkan af alla de bedröfliga inflytanden, hvilka tränga sig emellan styrande och styrda öfverallt, der offentlighet och frihet icke finnas. Dessa personers makt utöfvas på det felaktiga sätt, på hvilket hvarje godtycklig, hemlig och oansvarig makt miste utöfvas öfver långt aflägsna samhällen. En stor okunnighet om de styrda befolkningarnes verkliga tillstånd och tänkesätt förenar sig der med den anspråksfullhet och den anda af blott och bart rutin, som alltid äro det byråkratiska väldets oåtskiljeliga lyten, i förening med olycksbringande inverkan af intriger och kotterier hemma samt intriger och kotterier i kolonierna. Och resultaterna äro ett system af ständigt uppskof och vacklande, som förorsakar en bjertfrätande orältvisa mot individer och ett fortfarande upplösningstillstånd i de samällen, som måste lyda under ett sådant herravälde. Sådana måste ock resultaterna blifva af hvarje system, som lägger ett folks inre angelägenheter under den godtyckliga viljan af en aflägsen myndighet, hvilken icke har någon att ansvara för. (Hörl hör!) Dessa ord hade yttrats af talarens numera aflidne vän, Charles Buller. De uttryckte denne mans innersta öfvertygelse och förtjente den största aktning; ty ingen hade mera noggrannt studerat de koloniala frågorna, ingen hade behandlat dem med större talang eller varit mera varm för koloniernas välfärd, och ingen såsom statsman varit bättre qvalificerad att styra dem än han. Men försynen hade genom hans förtidiga bortkallande bestämt, att landet icke skulle komma i åtnjutande af dessa hans egenskaper. Emedlertid är kolonialsystemet ännu detsamma, som då dessa ord nedskrefvos. Till svar på detta påstående skulle den hedervärde understats-sekreteraren sannolikt påstå, såsom han gjort en gång förut, att af Englands 43 kolonier äro 27 försedda med representativa inrättningar. Men emot detta svar måste talaren åter genmiäla, att under det närvarande systemet äro de flesta af dessa representationer snarare ett gyckel än en verklighet ; emedan de sällan leda till det behöfliga resultatet af en representativ styrelse, nemligen en ansvarig regering, som är skyldig att rätta sig efter den genom representanternas majoritet uttryckta vilja. I nästan alla dessa samhällen försökte kolonialdepartementet att styra med tillbjelp af en minoritet i representationen, som till en stor del kundel, sammansättas af kolonialdepartementets egna underlydande. Följden deraf varständig kamp emellan den representativa församlingens majoritet och kolonialdepartementets parti; en kamp, som fördes med en ilska och en partiskhet, lyckligtvis okänd i moderlandet, hvaraf följden var, att lagstiftningen stod stilla. Efter någon tid vägrades skatterna; engelska parlamentets mellankomst påkallades, en konstitution suspenderades, och slutet blef en fordran på penningebidrag af engelska folket, som alltid med visshet fick betala fiolerna. Sådana l hade förhållanderna under de sista 135 åren varit i de flesta stora kolonierna, t. ex. i båda; Canadas, i Nova Scotia, på Jamaica och i det brittiska Guiana. Det vore ganska lätt att taga den ena kolonien efter den andra och i hvarl, och en af dem utpeka en serie af beklagansvärda misstag, begångua af kolonialdepartementet: såsom huru det genom sina åtgärder upp? eggat striden mellan de båda racerna i Canada, huru det gjort plantageegarnes ruin oundviklig i Vestindien, huru en betydande del af undersåtarne i sötra Afrika drifvits ut i ödemarken och blifvit rebeller, huru osedligheten i Van Diemens land på ett förfärligt sätt ökats, huru Nya Zeelands kolonisering blifvit förstörd, . och huru Vancouvers ö blifvit bortkastad, allt genom samma departements okunnighet, försummelse och vacklande. Dessa trenne egenskaper voro ock oskiljaktiga ifrån det närvarandesystemet: okunnigheten, en nödvändig följd af det stora afståndet i rum mellan de styrande. och de styrda; och försumligheten det oafvisliga J:; resultatet af bristen på en verklig ansvarighet, ty denna är i kolonialärender helt och hållet : nominel i anseende till parlamentets obekant-skap med dessa affärer. Det är ock tydligt, att med okunnighet eller försumlighet måste vacklandet i åsigter följa al sig sjell. — Tal. framdrog nu åtskilliga exempel för att styrka detta påstående, hvilka det blefve för utförligt : att här intaga, men hvilka tycktes utvisa oer-l hörda misstag från regeringens sida, serdeles l: i afseende på styrelsen af Van Diemens land och Ceylon, samt yttrade derefter att hans ändamål icke vore att klandra personerna, utan systemet. Han tillade vidare, att det vore ett stort misstag alt tro, att den nuvarande ministerns aflägsnande eller någon förändring af embetsmännen skulle kunna uträtta något godt, så länge ej systemet ändrades; och för sin del undrade han icke på att resultaterna deraf voro dåliga, utan att de icke blifvit ändå sämre än de visade sig. Betrakta, sade han, ett ögonblick detta departements arbetsmachineri! För att styra våra 43 kolonier. heläona nå de mest